<p>Barn blir ofta den part som förbises när våld mellan närstående råder i hemmet. Fokus läggs ofta på kvinnan, den slagna, och mannen, våldsutövaren. Det är bara att betrakta lagen för att kunna se varför barn blir den osynliga aktören när det kommer till våld i hemmet. Det var först under vintern 2006 som en ny lag trädde i kraft som betraktar barn som brottsoffer i rättsfall där de utsatts för direkt våld eller har bevittnat våld av eller mot personer som står dem nära. Syftet med de nya lagändringarna är att synliggöra och uppmärksamma de barn som bevittnat våld genom att kunna erbjuda en rättslig trygghet när tryggheten i hemmet för länge sedan har slutat att existera.</p><p>Syftet med studien är att se hur dessa barn som bevittnat våld framställs och gestaltas i olika dokument. Det empiriska materialet består av nationella och lokala dokument som har till syfte att informera om de nya lagändringarna, barn som bevittnat våld och hur arbetet gentemot detta bedrivs. Materialet ska analyseras utifrån diskursanalys som angreppssätt. Diskursanalys kan delas in i tre riktningar och den riktning som blir aktuell i denna studie är diskursteori. Diskursteori kan på grund av sin vida fokus tillämpas som både metod och teori och det centrala i diskursteori berör hur språket konstruerar och formar vår sociala omvärld. Således ligger studiens intresse i att se hur språket i det empiriska materialet konstruerar diskursen om barn som bevittnat våld.</p>

En del personer ses inte som brottsoffer i allmänhetens ögon trots att de är ett brottsoffer i juridisk mening. De som begår brott och de som blir utsatta för brott är ofta samma personer, vilket kallas överlappningen mellan brottsoffer och förövare. Polisen har kontakt med brottsoffer och kriminella personer dagligen och deras uppdrag är att göra skillnad för brottsoffer, att minska brottsligheten och att öka tryggheten. Syftet med studien var att försöka förstå hur polisen uppfattar kriminella personer som utsätts för brott. Studien hade en kvalitativ ansats och information samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fem poliser i Mellansverige. Vad gäller polisens syn på kriminellas legitimitet som brottsoffer visade resultatet att en överlappning mellan brottsoffer och förövare var vanligt. Vidare beskrev de begreppet brottsoffer i juridiska termer vilket innebar att allmänna föreställningar om brottsoffer inte verkade påverka polisens syn på kriminellas legitimitet som brottsoffer. Sett till polisens resonemang om kriminella jämfört med icke-kriminella personer återfanns en skillnad i polisens bemötande. Polisen uppgav även att det fanns en skillnad mellan kriminella och icke-kriminella personer i form av trovärdighet samt avståndstagande från polisen och rättsprocessen.

Studenters uppfattning om stalkning skiljer sig åt. Kvinnor anser att flerh ändelser är stalkning medan män tänker att händelserna inte klassificeras som stalkning. Män tänker även att det oftare är offrets egna fel att denne blir utsatt. Det finns ideala brottsoffer och icke-ideala brottsoffer, vilket har att göra med brottsoffrets karaktärstyp. Syftet med studien är att undersöka hur studenter uppfattar brottsoffrets utsatthet, beroende på om brottsoffret är idealt eller icke-idealt. Studien har använt en mixed design vilket innebär att de finns både en kvantitativ och en kvalitativ analys. Undersökningen genomfördes på så sätt att respondenter fick läsa en av två berättelser och besvara en tillhörande enkät. Resultaten visar att det finns skillnader i män och kvinnors uppfattning. Kvinnor ansåg att brottsoffrens utsatthet var lika allvarligt oavsett karaktärstyp medan män ansåg att det ideala brottsoffrets utsatthet var allvarligare än det icke-ideala. Kvinnor uppfattar däremot att det icke-ideala brottsoffret hade utsatts för stalkning i högre utsträckning än det ideala, medan män bedömde motsatsen. Respondenterna ansåg att brottsoffren skulle hantera sin utsatta position genom att bland annat anmäla och kontakta sina närstående. Det övergripande resultatet i studien visar att majoriteten studenter uppfattar stalkning som allvarligt men skillnaden är hur allvarligt respondenterna anser att utsattheten är. / Students perception on stalking differ. Women consider that more casesare stalking while men consider that these cases do not classifies asstalking. Men is more often thinking that it is the victims own fault thathe or she is a victim of crime. There is ideal victims and non-idealvictims, which depending on the victims’ characteristics. The purposewith this study is to examine how students perceive the victims’vulnerability, depending on if the victim is an ideal victim or non-ideal.The study has used a mixed design which means that there will be bothquantitative results and qualitative results. The study was conductedthat the respondents read one out of two cases and then answered aquestionnaire. The results show that there are differences between menand women’s perceptions. Women consider the victims exposure to beequally severe while men consider the ideal victim’s exposure onstalking to be more severe than the non-ideal. Women however,perceive that the non-ideal victim had been exposed to stalking ingreater extent than the ideal victim while men consider the opposite.The respondents consider that the victims should handle theirvulnerable positions through reporting to the police and contact theirrelatives. The overall result of the study shows that the majority of thestudents perceive stalking as severe but the differences lays in howsevere the students perceive there is.

Barn blir ofta den part som förbises när våld mellan närstående råder i hemmet. Fokus läggs ofta på kvinnan, den slagna, och mannen, våldsutövaren. Det är bara att betrakta lagen för att kunna se varför barn blir den osynliga aktören när det kommer till våld i hemmet. Det var först under vintern 2006 som en ny lag trädde i kraft som betraktar barn som brottsoffer i rättsfall där de utsatts för direkt våld eller har bevittnat våld av eller mot personer som står dem nära. Syftet med de nya lagändringarna är att synliggöra och uppmärksamma de barn som bevittnat våld genom att kunna erbjuda en rättslig trygghet när tryggheten i hemmet för länge sedan har slutat att existera. Syftet med studien är att se hur dessa barn som bevittnat våld framställs och gestaltas i olika dokument. Det empiriska materialet består av nationella och lokala dokument som har till syfte att informera om de nya lagändringarna, barn som bevittnat våld och hur arbetet gentemot detta bedrivs. Materialet ska analyseras utifrån diskursanalys som angreppssätt. Diskursanalys kan delas in i tre riktningar och den riktning som blir aktuell i denna studie är diskursteori. Diskursteori kan på grund av sin vida fokus tillämpas som både metod och teori och det centrala i diskursteori berör hur språket konstruerar och formar vår sociala omvärld. Således ligger studiens intresse i att se hur språket i det empiriska materialet konstruerar diskursen om barn som bevittnat våld.

Utgångspunkten för den här uppsatsen har varit att sammanställa och kartlägga frågeställningar i studentarbeten och i forskning som på något sätt behandlat polisiär utredning av brott inom nära relation. Syftet har varit att synliggöra vilka delar och aspekter av utredningar av brott i nära relation som varit och är av intresse för studentuppsatser och forskning. Detta har undersökts i en nordisk kontext. För att besvara uppsatsens frågeställning har en litteraturöversikt utförts. Datainsamlingen har gjorts i fyra olika sökbara databaser, och efter en genomgång av titlar (n=6177) valdes fulltexter (n=99) ut för genomläsning. Efter genomläsningen valdes fulltexter (n=79) ut som uppfyllde de uppställda kriterierna för inklusion. Resultatet visar att fem övergripande kategorier kunnat identifieras, samt att en majoritet av de inkluderade forskningsfrågorna behandlar tre av de övergripande kategorierna: samverkan, upplevelse av att utreda brott, samt olika typer av utredningsmetoder. Samtliga frågeställningar som har berört utredning med koppling till särskilt sårbara brottsoffer har behandlats i studentuppsatser.

Abstract   The aim of this study was to reach a deeper understanding of how social workers and police officers collaborate and what perceptions they have of young victims of crime and their needs. The study is based on a qualitative approach consisting of three group interviews and four individual interviews with police officers and social workers from the social service’s victim support center, Stödcentrum. The study's empirical data has been analyzed by using Danermark’s collaboration theory and social constructivism and has been discussed in relation to previous research. The results showed that social workers and police officers generally have a positive attitude towards collaboration with each other. The respondents felt that engaged managers, co-location and personal relationships had a positive impact on collaboration. Insufficient routines, employee turnover, privacy laws and limited insight contribute to negative experiences. It also emerged that, while both groups had shared perceptions of victims of crime, the police chosed in their response to distinguish between the roles of victims and perpetrator in their contact.

Studiens syfte har varit att undersöka om egenskaper och omständigheter kring brottet, som kan kopplas till uppfattningen om det ideala offret, påverkar utfallet av polisers självständiga bedömningar av brott av hederskaraktär. För att studera detta har en kvantitativ metod tillämpas samt en logistisk regression av data baserad på identifierade brott av hederskaraktär i Dalarna genomförts. Studiens resultat visade att 11 variabler som har anknytning till egenskaper hos målsägare och gärningsperson samt omständigheter inom brottet och utredningen, såsom kön, ålder och anmälningstillfälle, har en signifikant betydelse för utfallet av bedömningarna. Studiens viktigaste slutsats är att det inte går att urskilja något tydligt samband mellan utfallet av uppmärksammade brott med hederskaraktär och uppfattningar som beskrivs i teorin om det idealiska offret. / "The ideal victims of honour-related crime" The purpose of this study is to examine if characteristics of victim and perpetrator and circumstances involving the crime, which are described in the theory of "the ideal victim", have an influence on the outcome of police employee’s independent assessment on crimes of honour character. In order to examine this a quantitative method has been applied and a logistic regression has been made of data based on identified crimes whit honour as a motive. The results of the study have shown that eleven variables which has a connection to characteristics and circumstances involving the crime and the investigation, as gender, age and circumstances surrounding reporting the crime, have a significant influence on the outcome. The study’s main conclusion is that no clear connection can be drawn between the outcome of assessments on crimes with an honour motive and the perception of the ideal victim.

<p>Handel med kvinnor är idag ett globalt problem och svenska Rikskriminalpolisen uppskattar att 400 – 600 kvinnor faller offer för människohandel i Sverige varje år. Frågan om statens ansvar och skyldighet att skydda brottsoffrens rättigheter är i liten grad omdiskuterad. I Sverige är totalt åtta myndigheter inblandade i arbetet mot människohandel med sexuella ändamål, men vilken typ av stöd och skydd får brottsoffren? I detta arbete har de fyra, av totalt åtta, myndigheter som har direkt kontakt med brottsoffren undersökts. Dessa är Migrationsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten samt Socialtjänsten. En person från vardera myndighet intervjuades med följande frågeställningar i fokus: Hur ser det stöd och skydd ut som dessa myndigheter ger till brottsoffren under rättsprocessen i Sverige? Hur ser stöd och skydd ut till brottsoffren under återvändandeprocessen? Finns några brister och vilka åtgärder behövs i så fall för att förbättra stödet och skyddet? Ett könsmaktsperspektiv och ett globaliseringsperspektiv användes för att analysera inhämtat material. Analysen visar att det stöd och skydd som brottsoffren får från myndigheterna är acceptabelt i relation till befintliga resurser men att det inte är tillräckligt. Samarbetet mellan myndigheterna kunde vara ännu bättre. Samtliga representanter från de fyra myndigheterna efterfrågar ett utökat och mer stabilt samarbete samt fler kontakter med myndigheter och frivilligorganisationer i brottsoffrens hemländer.</p>

<p>I möten mellan människor sker samspelet på ett kommunikativt plan där den professionella förhållningen innebär att bemöta och inte bara att möta en annan person. Polisens bemötande har stor betydelse för hur ett brottsoffer bearbetar upplevelsen av brottet hon upplevt. Syftet med studien var att undersöka och beskriva polisens uppfattningar av bemötande av brottsoffer, utifrån deras personliga erfarenheter av att vara brottsoffer. Studien genomfördes med en fenomenografisk forskningsansats och kvalitativa forskningsintervjuer av sex poliser. I en fenomenografisk studie är avsikten att försöka hitta variationen i och kategorisera människors erfarenheter i det tilltänkta undersökningsområdet. Resultatet visade att polisens olika uppfattningar av bemötande av brottsoffer kunde delas in i tre kvalitativt skilda beskrivningskategorier. Naturligt-, förvärvat- och rutinmässigt bemötande. Naturligt bemötande var något som fanns med sedan uppväxten, förvärvat bemötande var något som förvärvades genom olika erfarenheter, i rutinmässigt bemötandet gick arbetsuppgiften före bemötandet av brottsoffren. Studien visade också att brottsoffrets lidande hade en avgörande betydelse för polisens bemötande. Fler studier inom ämnet är att rekommendera för att få en större inblick och förståelse för hur polisens erfarenheter kan avspegla sig i mötet med brottsoffer, samt att öka kunskapen om hur negativa följder av erfarenheter kan förebyggas inför nya möten med brottsoffer.</p>

<p>Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low.</p><p>When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden.</p><p>With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.</p>