I denna litteraturstudie har befintlig forskning kring medling vid brott för unga gärningspersoner och deras offer sammanställts. Eftersom metoden används i allt mindre omfattning trots att medling är en lagstadgad kommunal skyldighet var vårt syfte med studien att undersöka huruvida lagstiftarens intentioner med metoden om att gynna bägge parter uppfylls, och i sådant fall på vilket sätt. Arton artiklar har genom en systematisk litteratursökning valts ut och presenterats i tematisk form och därefter analyserats ur två teoretiska perspektiv. Resultatet visar att medling på det stora hela uppfyller lagstiftarens intentioner och är ett fredligt forum där individer genom samtal och insikter ges möjlighet till ansvar och läkning, samt att alienation i samhället reduceras. Problem kan uppstå om medling sker ofrivilligt eller genom påtryckning, vilket underminerar möjligheten till insikt. Resultatet påvisar bland annat vikten av socialtjänstens/medlarens kompetens och möjlighet till utbildning och handledning som skulle kunna kvalitetshöjas genom en övergripande statlig samordnare. / Title: Victim–offender mediation, a forgotten solution for juvenile delinquency? In this integrative literature study, existing research on mediation in crimes for young offenders and their victims has been compiled. As the method of mediation is used to a lesser extent in Sweden, despite the fact that it is a statutory municipal obligation, our purpose of the study was to investigate whether the legislator's intentions with the method of benefiting both parties were met and, if so, in what way. Eighteen articles have been selected and presented in a thematic form by a systematic literature search and subsequently analyzed from two theoretical perspectives. The result shows that mediation broadly complies with the legislator's intentions and is a peaceful forum where young offenders and their victims through dialogue are given the opportunity to reach insights which can lead to liberation for both parties. Problems can occur if mediation occurs inadvertently or by pressure as it undermines the possibility of insight. The results show the importance of education for and supervision of the mediators/the social services which could be provided by a comprehensive government coordinator.

Denna studie syftar till att undersöka den lokala dimensionen av kriminaljournalistik genom att jämföra gestaltningen av brott, brottsoffer och förövare mellan nationell press och lokalpress. Undersökningen omfattar rapporteringen kring fallet Lisa Holm och fallet Arbogakvinnan och bygger på en kvalitativ innehållsanalys av totalt 126 webbartiklar från Expressen , Aftonbladet , Skaraborgs Allehanda och Bärgslagsbladet/Arboga tidning . Utgångspunkten för studien är gestaltningsteorin som bland annat har definierats av medieforskaren Adam Shehata. Uppsatsen innefattar en tolkande analys av gestaltningen av brott, brottsoffer och förövare i kvällspress respektive lokalpress. Studien visar att lokaltidningar rapporterar betydligt mindre om brott och olyckor än vad kvällstidningar gör, vilket är tvärt emot tidigare forskning. Studien visar även att lokala anknytningar sällan förekommer i lokalpressen men får stort fokus i kvällspressen. Studien visar även att kvällspressen fokuserar mer på närhet, och tar läsaren närmare händelsernas centrum, till skillnad från lokalpressen.

Denna studie undersökte om det finns könsskillnader angående vad man anger som anledning till att inte anmäla brott.  Studien gjordes med webbenkäter och totalt deltog 265 individer, n=108 (40,8%) män och n= 157 (59,2%) kvinnor. Åldersfördelningen var 18 till 78 år (m= 30,5, SD= 11,4). Signifikant fler kvinnor än män anmälde inte misshandel för att de skämdes, på grund av negativa reaktioner och för att de inte vill se sig själva som brottsoffer.  Signifikant fler kvinnor än män anmälde inte hot för att de skämdes. Slutsatsen är att det finns anledningar som skiljer sig åt för män och kvinnor varför de inte väljer att anmäla olika brott. / This study examined if there are any gender difference between men and women regarding why they choose not to report a crime. A total of 265 individuals participated in an online survey, of which n= 108 (40.8%) were men, and n=157 (59.2%) were women. The age distribution was 18 to 78 years (m=30.5, SD=11.4). Significantly more women than men did not report abuse because they felt ashamed, worried of negative reactions, and they did not want to see themselves as victims. Significantly more women than men did not report threats because they felt ashamed. The conclusion is that there are different reasons as to why men and women choose not to report a crime.

Denna studies syfte är att fördjupa förståelsen för hur anonyma aktörer kan diskutera brottsoffer och förövare på ett anonymt forum. Studien utgår från tre trådar på forumet Flashback där brott diskuteras och således brottsoffer och förövare. För att analysera empirin har Michel Foucualts (2003) teori om panoptismen samt Erving Goffmans (2011) teori om stigmatisering och sociala avvikare använts. Foucault har använts då han beskriver hur övervakningen får individer att handla utifrån rådande normer genom övervakning och straff. Goffmans teori har bidragit med en förståelse för hur de individer som inte passar in i normer stämplas som avvikare och således stigmatiseras. Dessa två har förenats för att förklara hur anonyma aktörer framställer brottsoffer och förövare samt hur information kan delas och spekuleras. Studien har en abduktiv ansats då empiri och teori har växelverkat för att skapa en djupare förståelse för diskursen kring brottsoffer och förövare. Studien antar ett diskursanalytiskt perspektiv och är främst inspirerat av Bacchis diskursanalys (2011, refererad i Bergström & Boréus, 2018) och Foucaults (1993) tankar om diskursens ordning. Resultatet visar bland annat att aktörer kan övervaka varandra likt panoptismen (Foucault, 2003) och detta kan ske utifrån normer och socialt avvikande beteende från normerna (Goffman, 2011). Vidare visar resultatet att det finns både skillnader och likheter när det kommer till hur brottsoffer och förövare framställs på Flashback. Exempelvis så diskuterar aktörerna i vissa fall huruvida både förövare och offer passar in i bilden som sociala avvikare baserat på deras inblandning i brott. Således stigmatiseras personerna både genom deras inblandning i brott och den information som sprids om dem på internet. Dock skiljde sig diskursen åt kring brottsoffer och förövare när brottet var en olyckshändelse. Då jämfördes istället inblandade, i viss mån, med varandra. Resultatet visar även att aktörer ofta positionerar sig som sanningssägare oavsett om det rör sig om spekulation eller informationsdelning. Genom att hänvisa till en personlig relation eller kännedom till inblandade personer lämnas lite utrymme för felsägning. Detta kan skapa diskussioner i diskursen som resulterar i stigmatisering även aktörer emellan. / This report fulfils the purpose of expanding the understanding of how anonymous actors can discuss victims of crime and perpetrators at an anonymous forum. The study is based on three discussion threads at the Flashback Forum where crimes are discussed and accordingly victims of crime and perpetrators. To analyze the data, Michel Foucualt's (2003) theory of panopticism and Erving Goffman's (2011) theory of stigmatization and social deviants has been used. Foucault’s theory has been used to describe how the surveillance causes individuals to act on the basis of prevailing norms through surveillance and punishment. Goffman's theory has contributed to an understanding of how individuals, who do not fit into norms, get labelled as deviants and therefore get stigmatized. These two theories have been combined to explain how anonymous actors describe victims and perpetrators, and how information can be shared/speculated. The study has an abductive approach as the empiricism and theory interact to create a deeper understanding of the discourse regarding victims of crime and perpetrators. The study assumes a discourse analytic perspective and it is primarily inspired by Bacchi's discourse analysis (2011, referenced in Bergström & Boréus, 2018) and Foucault's (1993) thoughts about the order of discourse. The results show that, among other things, actors can monitor each other like panopticism (Foucault, 2003) and this can be done based on norms and socially deviant behavior from the norms (Goffman, 2011). Furthermore, the results show that there are both differences and similarities when it comes to how victims of crime and perpetrators are portrayed at Flashback. For example, in some cases, the actors discuss whether both the perpetrators and the victims fit into the picture as social deviants or not, based on their involvement in the crime. Thus, the persons involved are stigmatized both through their involvement in the crime and the information that is spread about them over the internet. However, the discourse of the victims of crime and the perpetrators was different when the crime was an accident. In that case the involved, to some extent, were compared with each other. The results also show that actors often position themselves as truth-tellers, whether it is speculation or sharing information. By referring to a personal relationship or knowledge of the people involved, there are little room for misinterpretation. This can create discussions in the discourse that result in stigmatization even among the actors.

Majoriteten av de som lever med skyddade personuppgifter i Sverige är kvinnor som flyr från före detta partners. Studiens syfte är att undersöka hur kvinnor som lever med skyddade personuppgifter ser på sin vardag, sin identitet och sin tillit till individer i deras närmaste omgivning samt till samhället. Vi har besvarat syftet med hjälp av teoretiska utgångspunkter från Anthony Giddens och Erving Goffmans teoretiska perspektiv och begrepp som berör individen och individens sociala interaktioner i samhället. Vi har genom online-intervjuer intervjuat kvinnor som levt skyddat under varierande tidslängder, från sex månader till åtta år. Kvinnorna är i åldrarna 30 till 50 år och har olika bakgrunder till varför de lever skyddat men med den gemensamma nämnaren att de alla flyr från män som de tidigare haft en relation med. Denna studie har en fenomenologisk ansats där vi har utgått ifrån informanternas livsvärld för att få förståelse för hur informanterna upplever fenomenet som är att leva med skyddade personuppgifter. I vårt resultat av studien så har vi kommit fram till att den förändrade situationen resulterat i att kvinnornas liv satts på paus och deras personliga utveckling har till viss del stannat av, vilket deras vardag till stor del har påverkats negativt av. Deras utsatthet har resulterat i en bristande tillit till sin omgivning och även till myndigheter och samhället. Majoriteten av kvinnorna känner att samhället åsidosätter kvinnornas rättigheter och placerar dem på skyddade boenden för att de inte ska behöva ta ansvar för dem. De flesta känner en liten upprättelse över att de har fått skyddet och blivit betrodda av rättsväsendet, dock upplever kvinnorna att de inte har fått en fullständig upprättelse eftersom de tvingas leva begränsat medan gärningspersonen ofta går fri.

Barn som bevittnar våld har blivit en mer aktuell fråga inom den svenska politiken på senare år. Det är först inom de senaste 30 åren som fenomenet har börjat definieras som ett mer allvarligt socialt problem. Införandet av barnfridsbrottet 2021 sätter en ny milstolpe i arbetet kring barn som bevittnar våld. Denna lag ligger till grund för denna uppsats syfte och frågeställningar som ämnar att analysera myndighetsutredningar och propositioner mellan 2000-2022 och undersöka hur fenomenet har konstruerats i offentliga dokument i framväxten av barnfridsbrottet. För att studera denna utveckling är detta en dokumentstudie där författarna utgår från en socialkonstruktivistisk ansats och Hans-Georg Gadamers inriktning av hermeneutik. Med dessa teorier som utgångspunkt analyseras dokumenten utifrån dess historiska kontext och hur dess resonemang kunde resultera i den utveckling som skett. Det metodologiska verktyg som har använts för att hantera problemformuleringen är Hsieh-Fang Hsieh och Sarah E. Shannons beskrivning av riktad kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet påvisar att det har skett en förändring i hur barn som bevittnar våld konstrueras i myndighetsdokument. Definitionen av barn som bevittnar våld har successivt förändrats under den studerade tidsperioden, begreppet att uppleva våld har också separerats till en egen term. Det går även att se att barnkonventionen har haft en stor påverkan kring diskussionen kring barns rättigheter i rättsliga sammanhang. Utöver detta diskuterar författarna hur konstruktionen av en bra uppväxt har förändrats i dokumenten samt hur dokumenten konstruerar våldsutövaren och den våldsutsatta.

Prostituerade som grupp upplever en stigmatisering som medför flertalet negativa konsekvenser, däribland en marginalisering, skuldbeläggning och en ökad risk för att utsättas för brott. Detta kan i sin tur orsaka svårigheter i att hävda offerstatus. Forskning kring detta är däremot bristfällig och syftet med studien var således att undersöka attityder till prostituerades legitimitet som brottsoffer. För att mäta syftet undersöktes skillnaden i män och kvinnors attityder samt om det förelåg en skillnad i attityderna beroende på om individen var en bordell-, gatu- eller eskortprostituerad. Studien hade en kvantitativ ansats med bekvämlighetsurval som bestod av 184 universitetsstudenter (129 kvinnor och 55 män) i åldersintervallet 19-40 år (M = 23,96). Datainsamlingen skedde genom en webbaserad enkät. Resultatet visade att kvinnor tillskrev prostituerade en signifikant högre legitimitet som brottsoffer, i jämförelse med män. Vidare erhöll den bordellprostituerade en signifikant högre nivå av legitimitet i jämförelse med både den gatu- och eskortprostituerade. Däremot förelåg ingen signifikant skillnad mellan de två sistnämnda formerna. Studien kan därmed påvisa att det föreligger variation i attityder till prostituerades legitimitet som brottsoffer men mer extensiv forskning behövs inom området för att kunna etablera dessa fynd.

I uppsatsen har vi sökt ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning genom att intervjua personer ur berörda yrkeskategorier (till exempel medlingsverksamheten, polismyndigheten, socialtjänsten och åklagare) samt genom litteraturstudier. Vi har bland annat tittat på hur yrkesverksamma som kommer i kontakt med medling ser på innebörden av medling, vad som fungerar respektive inte fungerar i dagens medlingsverksamhet, vad man skulle kunna utveckla i verksamheten och tänka på inför framtiden. Vi har även sökt fördjupa analysen med ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändring samt barriärer och möjligheter för samverkan. Följande huvuddrag har framträtt:•Diskussioner, återkoppling och dialog över yrkesgränserna efterlyses och är nödvändigt i arbetet med medlingsverksamhetens samarbetspartners och för medlingens utveckling. Gemensamma forum skulle vara bra för att åstadkomma en mer enad syn på medlingen och dess kriterier, definitioner samt betydelse.•Många fler befintliga samarbetspartners än polisen skulle kunna bidra till en ökad ärendetillströmning men då krävs återkommande utbildning, gemensamma forum, medlarnas fysiska närvaro och återkoppling. Detta är inte minst viktigt för att brottsoffer och gärningsperson ska kunna få frågan flera gånger och från olika håll.•Alla involverade, i synnerhet enskilda tjänstemän, behöver se att de gör någon skillnad och att de faktiskt är en del av medlingsverksamheten för att de bättre ska kunna införliva medlingen i sitt arbete. Vidare räcker det inte med att medlarna arbetar med medlingens implementering i de olika organisationerna utan budskapet måste även komma uppifrån ledningen och ner i organisationerna. Vidare är det väsentligt att medlingen förankras nerifrån.•Medlarnas fysiska närvaro har en viktig påminnande effekt men arbetsbelastning, personalomsättning och omorganisationer hos både polis och socialtjänst försvårar implementeringen av medlingsverksamheten i samarbetsparters organisationer.•I Malmö visar det sig att åtalsunderlåtelse vid medling fått större utrymme i lagtexten än i praktiken, än så länge.•Ungdomar idag är inte speciellt benägna att erkänna brott vilket gör att polisen inte kan fråga om medling då en förutsättning för att kunna fråga om medling är att brottet är erkänt.•Det tar tid att implementera nya saker och att få dem att fungera om det är frågan om en djupgående och varaktig förändring. I synnerhet om förändring måste ske i gamla invanda organisationer och dessutom mellan flera sådana organisationer som dessutom har olika uppdrag och perspektiv. •Det finns en oro bland informanterna inför hur kommunerna kommer att hantera obligatoriet runt om i landet. / Mediation – Why not? Barriers and possibilties for cooperation in mediation activity. Ungdomsbrottsligheten får ett allt större utrymme i rättssystemet och i media. För att undvika att unga utvecklar en kriminell livsstil har bland annat lagändringar gjorts i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och man planerar att införa ett obligatorium för alla kommuner att erbjuda medling vid brott. Medling är en metod som innebär att parterna möts tillsammans med en opartisk medlare. Metoden bygger på teorin om reparativ rättvisa eller restorative justice som kommer från USA och metoden lovordas av Brottsförebyggande rådet, ändå nyttjas inte medlingen i Malmö i den utsträckning det finns utrymme för. Syftet med uppsatsen är att genom intervjuer med personer ur berörda yrkeskategorier och litteraturstudier försöka ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning. Vi har valt att se på detta ur ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändringsarbete och samverkan/samarbete. Vi har antagit att det både finns möjligheter och barriärer för samverkan i dagens medlingsverksamhet. De centrala frågeställningarna har utgått ifrån innebörden av medling, vad fungerar/inte/, vad kan utvecklas och vad kan vara viktigt att tänka på inför obligatoriet? Medlingsverksamheten i Malmö skulle kunna arbeta med: dialog, återkoppling, gemensamma forum, fråga parterna om medling flera gånger och från olika håll, involverade se att de gör någon skillnad, medlarnas fysiska närvaro, arbetsbelastning, personalomsättning, omorganisationer, åtalsunderlåtelse, ungdomars erkännanden och man bör låta implementeringen ta tid. Det finns även en oro inför det kommande obligatoriet.

Studien analyserar statens offentliga utredning SOU 2018:85 om slopad straffrabatt för unga myndiga dels utifrån ett kritiskt kriminologiskt perspektiv på kriminalpolitiken, och dels utifrån problematiken kring den brottsoffer-förövaröverlappning som särskilt unga lagöverträdare sägs pendla mellan. Syftet med studien var således att kvalitativt studera hur lagförslaget kan ses utifrån ett kriminalpolitiskt perspektiv, framförallt utifrån den trend som många kriminalpolitiska forskare observerat och kallar för den straffande vändningen eller the punitive turn. Genom en kvalitativ innehållsanalys, synliggjordes de spänningar och motsättningar där man från politiskt håll är i behov av en snabb lösning på den upplevda krisen med den organiserade brottsligheten, samtidigt som utredarnas uppdrag som experter är att åberopa och luta sig mot forskning för en mer långsiktig och hållbar kriminalpolitik. Vidare var syftet också att utifrån ett kritiskt viktimologiskt synsätt undersöka hur lagförslaget om att slopa straffrabatten för unga myndiga kan ses i ljuset av en brottsoffer- förövaröverlappning. Studien resulterar i att lagförslaget snarare kan ses som en politisk taktik för att visa för allmänheten att något görs i syfte om att vinna fler av allmänhetens röster. Denna slutsats bygger på att utredarna genomgående i utredningen lyfter forskning och argument som talar emot ett slopande av straffrabatten, trots detta ligger ändå lagförslaget kvar idag. I utredningen lyser vidare problematiken kring brottsoffer-förövaröverlappningen med sin frånvaro, något hela rättssystemet verkar ha problem med att hantera där man antingen ses som brottsoffer eller förövare. De unga lagöverträdare som exempelvis är ”offer” för uppväxtförhållanden tenderar därför att falla mellan stolarna.

The aim of this study is to identify what discourses about female victims are constructed in the true-crime podcast Rysarpodden. Rysarpodden retells international cases to a Swedish audience, with a Swedish script on Swedish platforms.  The study has utilized critical discourse analysis and the result showed three different types of discourses; The blameless victim (det klanderfria offret) - portrayed mostly with positive attributes with a caring and outgoing personality- the anonymous victim (det anonyma offret)- lacking personal descriptions and often portrayed as a woman of “low social status” opening up for speculations and stereotypes - and the female body’s dramatic effect (den kvinnliga kroppens dramatiska effekt) - encapsulated in all descriptions of women to further dramatize the story or symbolize the injustice of the perpetrator’s deeds.  The results of the study have been analyzed using Norman Fairclough's critical discourse analysis and Stuart Hall's representation theory. Both present that humans way of perceiving the world and how it is constructed and maintained through social processes and vice versa. Furthermore, the results have also been analyzed using Yvonne Hirdmans theory on gender. The theory demonstrates gender as more profound attempts to make visible and understand obvious as well as subtle power relations between men and women, as well as the reproduction of women as subordinates.  From the perspective of journalism, the discourses found in the result of this study contribute to the understanding of the media perspective of female victims. This proves especially relevant as true crime podcasts continue to grow in popularity.