Ungdom, lärdom och mandom under 1800-talets andra hälft och långt in på 1900-talet innebar att landets manliga skolelever, från 1863, ålades att i den ordinarie skolan delta, inte bara i gymnastik, utan också i militära vapenövningar. Drivkraften för detta var dels de nationalistiska strömningar som var starka under denna period, dels det manlighetsideal som då också rådde och som innebar att mannen beskyddar, kvinnor och barn blir beskyddade. Vapenövningar för skolungdom hade startat långt innan år 1863 i vissa skolor. Först ut i landet var Linköpings högra allmänna läroverk, där redan år 1834 undervisades i ”krigskonstens första grunder”. Andra orter med skolor som tidigt började med vapenövningar var Göteborg, Karlstad, Uddevalla och Örebro. För att understöja de militära vapenövningarna i Stockholms folkskolor bildades 1868 i Stockholm FBSV (Föreningen för befrämjandet av skolungdomens vapenövningar). Vid årsmötet 1870 förslogs och år 1876 påbörjades verksamheten att även omfatta elementarläroverken i Stockholm. Föreningen insåg tidigt betydelsen av det vi idag kallar PR och Sales Promotion. FBSV utnyttjade tidningar för att sprida information om nyttan och behovet av vapenövningar för skolungdomen. Man riktade speciella inbjudningar till årsmötena till samhällets eliter såsom riksdagsmän, höga skolpolitiker i riket och i Stockholm, höga militära befattningshavare i riket och i Stockholm och liknande. I FBSVs styrelse fanns så gott som hela tiden en känd samhällsdebattör eller skribent, med känningar inom pressen, som kunde ge sina synpunkter på och hur man skulle agera framgångsrikt med lobbyverksamheten. Bland sådana samhällsdebattörer och skribenter kan nämnas August Sohlman (liberal samhällsdebattör och tidningsskribent), Sven Adolf Hedin (liberal tänkare och författare), Harald Sohlman (redaktör, son till A Sohlman). FBSV hade framgång med sin lobbyverksamhet. Snart insåg FBSVs styrelse att man skulle utsträcka sin verksamhet till att inte enbart omfatta huvudstadens alla skolor, utan också inkludera rikets övriga elementarläroverk. Det syntes inte dock inte ha blivit något av en propå från 1880 och ett upprop från 1914. Så småningom, med start år 1891, fann styrelsen att ett sätt att engagera rikets övriga elementarläroverk var att inbjuda dem till de årliga tävlingsskjutningarna. De först inbjudna läroverken var de närmast Stockholm – de från Nyköping, Strängnäs, Uppsala och Örebro. De obligatoriska vapenövningarna för skolungdomen ifrågasattes också. Det var främst läroverkslärare som diskuterade frågan ur olika aspekter bl. a.: den lämpliga åldern att börja med militära vapenövningar, den tidsmässiga omfattningen av vapenövningarna, den militära nytta som vapenövningarna skapade, den påverkan på fosterlandskärleken vapenövningarna hade. En omfattande debatt pågick mellan läroverkslärarna och FBSV 1897-1899, där de förra menade att de obligatoriska vapenövningarna kunde slopas medan FBSV var av motsatt uppfattning. Den omfattande debatten 1877-1899 mellan läroverkslärare och FBSV om de obligatoriska vapenövningarnas vara eller inte vara, kan ha bidragit till obligatoriets avskaffande 1917. Konsekvenserna av obligatoriets upphörande ledde till en omvälvande omställning för FBSV. Föreningen tvingades till samverkan med det Frivilliga skytteväsendet, i Stockholm med den 1902 bildade Skolungdomens i Stockholm Skytteförening, och avsåg främst anordnandet av skjuttävlingar. / In 1863 the Swedish government issued a regulation on mandatory military training for male pupils in elementary and secondary schools and elementary schoolteachers training colleges, although such training had existed earlier - starting in Linköping 1834. InStockholma fumbling start of this military training began 1865. To get a more conform and well structured military training the Association for Promoting Military training of Schoolboys (APMS) was founded in early 1868, focusing on pupils in the elementary schools. APMS, as a good lobby organisation, succeeded well with its efforts to get a good military training developed and successively expanded it to include even Stockholms secondary schools. One important explanation to APMS´s success was the nationalistic and patriotic spirit of the society at that time – the second half of the 19th century. Another explanation is the enthusiastic and prominent citizens ofStockholm that formed the board of APMS. Initially the military training was infantry movements, military drill and rifle shooting. Gradually the military training concentrated to rifle shooting including shooting competitions among theStockholmschools. From 1891 secondary schools from outsideStockholmwere invited and participated in the shooting competitions. Among the school teachers there was a debate on the need and benefits of the military training. Different opinions could be read in the teachers professional journals. There were four main issues on the agenda. Firstly the lowest age to take part in the military training. Secondly the education time the military training stole from other more traditional education. Thirdly the merits of the military training from the army´s point of view. Fourthly the military trainings ability to implement a nationalistic and a patriotic spirit to the male youth was doubted. This debate was very intensive 1897-1899 starting with an article in one of the teachers professional journals where the benefits of the military training in schools were strongly questioned. APMS responded to the anti-military-training articles which ended with the publishing of a contra-booklet with the message that the military training in schools were beneficial and also a tool to promote and establish a more nationalistic and patriotic spirit to the schoolboys. During the first world war, in1917, amotion was proposed to the Parliament meaning to abolish the mandatory military training in schools. After an animated discussion in the daily press and after hard argumentation in the Parliament the motion passed in April 1917 with 175 votes for and 167 votes against. The military training was now more or less voluntary. This was a big defeat for APMS, which soon became a part of the Voluntary Shooting Association for Youth of Stockholm.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka blivande psykologers subjektiva upplevelse av att gå i egenterapi och hur de påverkas av att det är ett obligatoriskt moment i utbildningen. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes tolv studerande på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Av dessa gick fem KBT inriktning på utbildningen och sju PDT inriktning. Data bearbetades genom en tematisk analys. Resultaten visade att egenterapi övervägande upplevs som positiv och betydelsefull både ur en personlig och en professionell synvinkel. Viktiga faktorer var möjligheten till utvecklande av självkännedom och självreflektion. En annan viktig betydelse var den didaktiska, där faktorer som rollinlärning och förebild blev viktiga. Resultatet visade också en skillnad i inställningen till egenterapi beroende på vilken inriktning den studerande valt på utbildningen. Alla sju PDT studenterna var genomgående mycket positiva till momentet. Av de fem KBT studenterna var tre mycket positiva, en mycket negativ och en tveksam. Resultatet visade en övervägande positiv inställning till att momentet egenterapi är obligatoriskt.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka blivande psykologers subjektiva upplevelse av att gå i egenterapi och hur de påverkas av att det är ett obligatoriskt moment i utbildningen. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes tolv studerande på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Av dessa gick fem KBT inriktning på utbildningen och sju PDT inriktning. Data bearbetades genom en tematisk analys. Resultaten visade att egenterapi övervägande upplevs som positiv och betydelsefull både ur en personlig och en professionell synvinkel. Viktiga faktorer var möjligheten till utvecklande av självkännedom och självreflektion. En annan viktig betydelse var den didaktiska, där faktorer som rollinlärning och förebild blev viktiga. Resultatet visade också en skillnad i inställningen till egenterapi beroende på vilken inriktning den studerande valt på utbildningen. Alla sju PDT studenterna var genomgående mycket positiva till momentet. Av de fem KBT studenterna var tre mycket positiva, en mycket negativ och en tveksam. Resultatet visade en övervägande positiv inställning till att momentet egenterapi är obligatoriskt.

I uppsatsen har vi sökt ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning genom att intervjua personer ur berörda yrkeskategorier (till exempel medlingsverksamheten, polismyndigheten, socialtjänsten och åklagare) samt genom litteraturstudier. Vi har bland annat tittat på hur yrkesverksamma som kommer i kontakt med medling ser på innebörden av medling, vad som fungerar respektive inte fungerar i dagens medlingsverksamhet, vad man skulle kunna utveckla i verksamheten och tänka på inför framtiden. Vi har även sökt fördjupa analysen med ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändring samt barriärer och möjligheter för samverkan. Följande huvuddrag har framträtt:•Diskussioner, återkoppling och dialog över yrkesgränserna efterlyses och är nödvändigt i arbetet med medlingsverksamhetens samarbetspartners och för medlingens utveckling. Gemensamma forum skulle vara bra för att åstadkomma en mer enad syn på medlingen och dess kriterier, definitioner samt betydelse.•Många fler befintliga samarbetspartners än polisen skulle kunna bidra till en ökad ärendetillströmning men då krävs återkommande utbildning, gemensamma forum, medlarnas fysiska närvaro och återkoppling. Detta är inte minst viktigt för att brottsoffer och gärningsperson ska kunna få frågan flera gånger och från olika håll.•Alla involverade, i synnerhet enskilda tjänstemän, behöver se att de gör någon skillnad och att de faktiskt är en del av medlingsverksamheten för att de bättre ska kunna införliva medlingen i sitt arbete. Vidare räcker det inte med att medlarna arbetar med medlingens implementering i de olika organisationerna utan budskapet måste även komma uppifrån ledningen och ner i organisationerna. Vidare är det väsentligt att medlingen förankras nerifrån.•Medlarnas fysiska närvaro har en viktig påminnande effekt men arbetsbelastning, personalomsättning och omorganisationer hos både polis och socialtjänst försvårar implementeringen av medlingsverksamheten i samarbetsparters organisationer.•I Malmö visar det sig att åtalsunderlåtelse vid medling fått större utrymme i lagtexten än i praktiken, än så länge.•Ungdomar idag är inte speciellt benägna att erkänna brott vilket gör att polisen inte kan fråga om medling då en förutsättning för att kunna fråga om medling är att brottet är erkänt.•Det tar tid att implementera nya saker och att få dem att fungera om det är frågan om en djupgående och varaktig förändring. I synnerhet om förändring måste ske i gamla invanda organisationer och dessutom mellan flera sådana organisationer som dessutom har olika uppdrag och perspektiv. •Det finns en oro bland informanterna inför hur kommunerna kommer att hantera obligatoriet runt om i landet. / Mediation – Why not? Barriers and possibilties for cooperation in mediation activity. Ungdomsbrottsligheten får ett allt större utrymme i rättssystemet och i media. För att undvika att unga utvecklar en kriminell livsstil har bland annat lagändringar gjorts i lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och man planerar att införa ett obligatorium för alla kommuner att erbjuda medling vid brott. Medling är en metod som innebär att parterna möts tillsammans med en opartisk medlare. Metoden bygger på teorin om reparativ rättvisa eller restorative justice som kommer från USA och metoden lovordas av Brottsförebyggande rådet, ändå nyttjas inte medlingen i Malmö i den utsträckning det finns utrymme för. Syftet med uppsatsen är att genom intervjuer med personer ur berörda yrkeskategorier och litteraturstudier försöka ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning. Vi har valt att se på detta ur ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändringsarbete och samverkan/samarbete. Vi har antagit att det både finns möjligheter och barriärer för samverkan i dagens medlingsverksamhet. De centrala frågeställningarna har utgått ifrån innebörden av medling, vad fungerar/inte/, vad kan utvecklas och vad kan vara viktigt att tänka på inför obligatoriet? Medlingsverksamheten i Malmö skulle kunna arbeta med: dialog, återkoppling, gemensamma forum, fråga parterna om medling flera gånger och från olika håll, involverade se att de gör någon skillnad, medlarnas fysiska närvaro, arbetsbelastning, personalomsättning, omorganisationer, åtalsunderlåtelse, ungdomars erkännanden och man bör låta implementeringen ta tid. Det finns även en oro inför det kommande obligatoriet.