No description available.

<p>Syftet med föreliggande studie var att belysa kvalitativa aspekter av egenterapimomentet på psykologprogrammet vid Stockholms universitet. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes åtta psykoterapeuters erfarenheter av hur det individualterapeutiska arbetet påverkades av att klienten var en psykologstuderande som genomgick terapin inom ramen för ett obligatoriskt utbildningsmoment. Data bearbetades genom en tematisk analys. Faktorer som befanns påverka det terapeutiska arbetet var: Terapeutens upplevelse av det meningsfulla i att bedriva terapi med blivande psykologer, identifikationen mellan terapeut och klient, samt klientens förförståelse för psykoterapeutisk teori och metod. Även klientgruppens psykosociala förutsättningar och institutionens krav i form av utbildningsobligatorium, tidsram, betalningspremisser samt att momentet ska genomgås hos legitimerad psykoterapeut, upplevdes påverka det terapeutiska arbetet. Resultaten diskuterades utifrån befintlig teori och empiri varvid de möjligheter, lockelser och svårigheter som det terapeutiska arbetet med en psykologstudent kunde innebära belystes, och förslag på förbättringar av egenterapimomentet framlades.</p>

Syftet med studien var att undersöka studentterapeuters upplevda utveckling av terapeutförmågor i utbildningsterapin, deras allians till utbildningsterapeuten, behandlingsutfallet för studentterapeuternas klienter på Psykologmottagningen vid Umeå Universitet samt undersöka om det fanns samband mellan dessa aspekter. Totalt besvarade 69 personer en enkät där de skattade sin upplevda utveckling av terapeutförmågor i form av empatisk förmåga, interpersonell förmåga, självkännedom och modellinlärning samt alliansen till sin utbildningsterapeut. Dessa svar matchades sedan med klientdata från Psykologmottagningen som utgjordes av mätningar av symtom före och efter behandling genom Clinical Outcome Routine Measure (CORE-OM). Resultatet visade att studentterapeuterna i hög grad upplevde att de utvecklat terapeutförmågor i samband med utbildningsterapin och klientgruppens psykiska mående hade förbättrats med stor effekt. Det fanns inget signifikant samband mellan upplevd utveckling av terapeutförmågor, allians till utbildningsterapeuten och behandlingsutfallet i klientgruppen. Däremot framkom starka samband mellan upplevd utveckling av förmågor och allians till utbildningsterapeuten. Studentens och utbildningsterapeutens gemensamma syn på uppgiften i terapin var den faktor som bäst kunde förklara graden av upplevd utveckling av terapeutförmågor. Resultaten ligger till stor del i linje med tidigare forskning på området. Ytterligare forskning där sambandet mellan utbildningsterapi och behandlingsresultat i det egna klientarbetet undersöks är önskvärt. / The aim of this study was to investigate student therapists’ perceived development of therapeutic skills in educational therapy, their alliance to the educational therapist, therapy outcome and examine whether there was a relationship between these aspects and treatment outcome in their work with clients at a university based clinic at Umeå University. In total, 69 student therapists participated by answering a questionnaire estimating their perceived development of therapist abilities referring specifically to empathic ability, interpersonal ability, self-knowledge and experimental learning, and their perceived alliance to their educational therapist. This data where then assorted with data over client outcomes, measured with Clinical Outcome Routine Measure (CORE-OM) before and after therapy. The result demonstrated that the student therapists to a high level experienced a development in these therapeutic skills during their educational therapy. The results also showed that the client group had improved their psychological health with great effect. There was no significant relationship between perceived development of therapeutic skills, perceived alliance to the educational therapist and treatment outcome in the group of clients. However, there was a strong relationship between perceived development of therapeutic skills and perceived alliance to the education therapist. A shared view of the therapy task between the student therapist and the educational therapist where the most important factor to account for the level of perceived development of therapeutic skills. The results are to a large extent in line with previous research. Further research where the relationship between educational therapy and client outcome is investigated would be of significance.

<p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka blivande psykologers subjektiva upplevelse av att gå i egenterapi och hur de påverkas av att det är ett obligatoriskt moment i utbildningen. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes tolv studerande på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Av dessa gick fem KBT inriktning på utbildningen och sju PDT inriktning. Data bearbetades genom en tematisk analys. Resultaten visade att egenterapi övervägande upplevs som positiv och betydelsefull både ur en personlig och en professionell synvinkel. Viktiga faktorer var möjligheten till utvecklande av självkännedom och självreflektion. En annan viktig betydelse var den didaktiska, där faktorer som rollinlärning och förebild blev viktiga. Resultatet visade också en skillnad i inställningen till egenterapi beroende på vilken inriktning den studerande valt på utbildningen. Alla sju PDT studenterna var genomgående mycket positiva till momentet. Av de fem KBT studenterna var tre mycket positiva, en mycket negativ och en tveksam. Resultatet visade en övervägande positiv inställning till att momentet egenterapi är obligatoriskt.</p>

Syftet med föreliggande studie var att undersöka blivande psykologers subjektiva upplevelse av att gå i egenterapi och hur de påverkas av att det är ett obligatoriskt moment i utbildningen. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes tolv studerande på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Av dessa gick fem KBT inriktning på utbildningen och sju PDT inriktning. Data bearbetades genom en tematisk analys. Resultaten visade att egenterapi övervägande upplevs som positiv och betydelsefull både ur en personlig och en professionell synvinkel. Viktiga faktorer var möjligheten till utvecklande av självkännedom och självreflektion. En annan viktig betydelse var den didaktiska, där faktorer som rollinlärning och förebild blev viktiga. Resultatet visade också en skillnad i inställningen till egenterapi beroende på vilken inriktning den studerande valt på utbildningen. Alla sju PDT studenterna var genomgående mycket positiva till momentet. Av de fem KBT studenterna var tre mycket positiva, en mycket negativ och en tveksam. Resultatet visade en övervägande positiv inställning till att momentet egenterapi är obligatoriskt.

Syftet med föreliggande studie var att belysa kvalitativa aspekter av egenterapimomentet på psykologprogrammet vid Stockholms universitet. Via semistrukturerade intervjuer undersöktes åtta psykoterapeuters erfarenheter av hur det individualterapeutiska arbetet påverkades av att klienten var en psykologstuderande som genomgick terapin inom ramen för ett obligatoriskt utbildningsmoment. Data bearbetades genom en tematisk analys. Faktorer som befanns påverka det terapeutiska arbetet var: Terapeutens upplevelse av det meningsfulla i att bedriva terapi med blivande psykologer, identifikationen mellan terapeut och klient, samt klientens förförståelse för psykoterapeutisk teori och metod. Även klientgruppens psykosociala förutsättningar och institutionens krav i form av utbildningsobligatorium, tidsram, betalningspremisser samt att momentet ska genomgås hos legitimerad psykoterapeut, upplevdes påverka det terapeutiska arbetet. Resultaten diskuterades utifrån befintlig teori och empiri varvid de möjligheter, lockelser och svårigheter som det terapeutiska arbetet med en psykologstudent kunde innebära belystes, och förslag på förbättringar av egenterapimomentet framlades.

No description available.

Inledning: I Sverige har en debatt om egenterapin som obligatoriskt moment i psykoterapeututbildningen växt fram, där delade meningar finns kring egenterapins betydelse för den professionella utvecklingen. Trots att det undersökts i en mängd studier visar översiktsstudier genomgående en otydlighet i definitionen kring såväl terapi som yrkeserfarenhet och dess betydelse för den professionella utvecklingen. Syftet med studien är därför att undersöka psykodynamiskt orienterade psykoterapeuters uppfattning av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen, utifrån en tydlig definition och avgränsning av såväl egenterapi som yrkeserfarenhet. Frågeställning: Hur uppfattar psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter att egenterapin påverkar deras professionsutveckling? Metod: En kvalitativ metod med hermeneutisk grund har använts. Genom fem semistrukturerade intervjuer insamlades material som sedan analyserats med induktiv, tematisk analys. Resultat: Egenterapin uppfattas viktig för professionsutvecklingen av de psykoterapeuter som deltagit i studien. Resultatet visar att respondenternas uppfattning är att egenterapin är viktig för kvaliteten på det professionella arbetet. Respondenterna beskriver att det omedvetna som teoretiskt perspektiv är en viktig aspekt av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen. Samtliga respondenter uppger att, även om motivationen för egenterapi kan se olika ut, uppfattas den som nödvändig för deras professionella utveckling. Diskussion: De tydliga resultaten i denna studie diskuteras mot tidigare forsknings varierande resultat. Undersökningen stödjer argumenten för noggrann differentiering vid utforskning av området.

No description available.

Inledning: Syftet med föreliggande studie var att undersöka psykoterapeuters personliga upplevelse av egenterapins påverkan på professionell utveckling under psykodynamiskt inriktad psykoterapeututbildning. Frågeställningar: Vilken roll spelar egenterapin för kunskapsinhämtandet under psykoterapeututbildningen? På vilket sätt påverkar egenterapin under utbildningen utvecklandet av psykoterapeutisk kompetens?  Metod: En kvalitativ, explorativ ansats med vetenskapsteoretisk grund i hermeneutiken användes. Data samlades in via semistrukturerade intervjuer och analyserades med induktiv, tematisk analys. Resultat: Egenterapi visade sig ha en positiv effekt på lärande och professionell utveckling genom att främja framväxten av en teori- och kunskapsbaserad professionell subjektivitet, en personligt grundad, professionell hållning. Det handlade om ett sätt att förhålla sig till och integrera teori i det kliniska arbetet och att på ett djupare plan kunna relatera till sina patienter. Viktiga delar i denna utveckling var delad erfarenhet, personlig påverkan och kunskapsintegration. Diskussion: Framväxt av professionell subjektivitet var en avgörande faktor när det gällde yrkesmässig utveckling för blivande psykoterapeuter. Att hitta och förhålla sig till sin egen subjektivitet var avgörande i processen att utveckla en personligt grundad, professionell hållning i det kliniska arbetet. / The aim of this study was to investigate psychodynamic psychotherapists' experiences of the influence of personal therapy on professional development during training with a focus on acquisition of knowledge and development of psychotherapeutic skills. Semi structured interviews were conducted with eight former students at two training institutes for psychodynamic psychotherapy. Thematic analysis was conducted on the material. Personal therapy was found to have a positive effect on learning and professional development by promoting the emergence of a theory and knowledge based professional subjectivity, a personally founded, professional attitude. Important elements of this development were shared experience, personal influence and knowledge integration. The emergence of professional subjectivity proved to be a vital factor in terms of professional advancement for future psychotherapists. Finding and relating to their own subjectivity was crucial in the process of developing a personally founded, professional attitude in clinical work.