Kriminella med utländsk bakgrund porträtteras ofta på samma sätt som kriminella med svensk bakgrund. En brottsling ses alltid som en ”främling” i samhällets ögon, något som dock förstärks om personen har utländsk bakgrund. I vår undersökning granskar vi vad kvällspressen i Sverige tar upp i artiklar som handlar om personer med utländsk bakgrund inom kriminaljournalistiken. Syftet med uppsatsen är att undersöka om det finns upprepade budskap inom kriminaljournalistiken i kvällspressen när det gäller personer med utländsk bakgrund och hur dessa budskap i sådana fall tar sig uttryck. Tidningarna vi har valt som undersökningsmaterial är Aftonbladet och Expressen. För att besvara våra frågeställningar Vad tar svensk kvällspress upp i artiklar som handlar om personer med utländsk bakgrund i samband med brott? och Hur har detta sett ut under åren 1950, 1970, 1990 och 2010? har vi med hjälp av en kvantitativ undersökning granskat 56 tidningar; 28 nummer av Aftonbladet och 28 nummer av Expressen. Vi fann 66 artiklar från åren 1950, 1970, 1990 och 2010 som handlade om personer med utländsk bakgrund i samband med brott. Vår undersökning utgår ifrån George Gerbners kultiveringsteori som förklarar att ett upprepat budskap eller meddelande blir människors uppfattning om verkligheten. Resultatet visar att personer med utländsk bakgrund i samband med brott tenderar att porträtteras som förövare med ett aggressivt och våldsamt beteende. I vårt undersökningsmaterial skriver journalister ofta om fall där personer inte var fällda för ett brott och de nämner nästan alltid vilket land personen ursprungligen kommer ifrån. Under den undersökta veckan år 2010 var det vanligt att artiklar innehöll bilder på förövare, även sådana som var misstänkta. Vi kan i vårt material se tendenser på att kvällstidningarna inte tog upp varför ett brott hade begåtts, något som i sin tur kan påverka samhällets syn på personer med utländsk bakgrund.

Den här studien analyserar brottsrapporteringen i kvällspressen. Syftet är att undersöka vilka förändringar som skett i brottsrapporteringen de senaste tre decennierna, mot bakgrund av ett förändrat medielandskap med nya förutsättningar. 18 artiklar från Expressen och Aftonbladet om tre uppmärksammade mordfall – Sommarstugemordet, Knutbyfallet och massmordet i Falun – analyseras genom kvalitativ textanalys. Det teoretiska ramverket utgörs av teorier om samtida och historisk brottsrapportering, samt om medieutvecklingen de senaste decennierna. Resultatet visar att flera trendbrott har skett: Referenserna till andra medier har ökat kraftigt, de nyaste artiklarna innehåller färre stilistiska finesser, men är rikare på fakta och detaljer.

<p><p>Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem.</p><p>Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008.</p><p>Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare.</p><p>Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag.</p>Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet. </p>

Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem. Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008. Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare. Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag. Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet.

Syftet med den här uppsatsen är att kartlägga hur kriminaljournalistiken har förändrats de senaste 25 åren. Vi har gjort en kvantitativ innehållsanalys av brottsartiklar i Dagens Nyheter, Aftonbladet, Sundsvalls Tidning och Arbetarbladet. Underlaget är taget från två veckor i september 1987 och 2012. Texterna har vi kodat utifrån ett kodschema med variabler gällande bland annat kön, brottstyp, gestaltning, källanvändning, offer och misstänkt. Vi har sedan korskört vissa variabler för att jämföra hur de såg 1987 mot 2012. Vi kom fram till att andelen kvinnliga textförfattare gick från att vara i minoritet till majoritet mellan 1987 och 2012. Bland källor, offer och misstänkt fanns det fler kvinnor 2012 men männen var i majoritet. Andelen artiklar om mord och våldsbrott hade ökat från 27% till 57% medan andelen texter om tjänstefel och ekobrott hade minskat från 30% till 8%. Fler artiklar tog i rubrik och ingress parti för en person utan elitstatus. Det var vanligare att rubriken fokuserade på offret istället för den misstänkte 2012. Användandet av tre eller fler källor hade ökat från 26% av artiklarna 1987 till 46% 2012. Det var ovanligt att skriva ut ålder eller etnicitet på offer och misstänkta båda åren. Vad gäller namnpublicering i fråga om offer och misstänkta kunde vi märka bara en liten eller ingen förändring.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur tidningarna Aftonbladet och Expressen rapporterar om mordfall på sina förstasidor i förhållande till de publicistiska reglerna. Studien lägger fokus på tre olika mordfall och hur de två kvällstidningarna agerat gällande hänsynstagande gentemot brottsoffren, brottsoffrens anhöriga samt personer som är misstänkta för brott men ännu inte har dömts. Det teoretiska ramverket för denna studie består av teorierna konsekvensneutralitet och social ansvarsteori, Susanne Wigorts Yngvessons teori om journalistik yrkesetik, de pressetiska reglerna, Ester Pollacks teorier om medier och brott, Nils Christies teori om det ideala offret, Simon Lindgren och Ragnar Lundströms teorier om brottsoffer i medier samt teorier om nyhetsvärdering och nyhetsurval. Uppsatsen bygger på en kvalitativ innehållsanalys i form av en textanalys med en diskursanalytisk ansats, bildanalys samt vissa kvantitativa inslag gällande antal förstasidor som de två tidningarna publicerat där mordfallen behandlas. Resultatet visar att det finns skillnader gällande vad samt hur mycket Aftonbladet respektive Expressen väljer att publicera på förstasidorna. Båda tidningarna har gjort publiceringar som skulle kunna tolkas bryta mot de publicistiska reglerna och Expressen har gjort detta i större utsträckning.

The purpose of this study is to examine how Lisa Holm is being portraited in the tabloid Aftonbladet and the morning newspaper Dagens Nyheter through a qualitative text analysis. By examining the two different newspaper genres, it will become clear whether or not there exists similarities or differences in how the newspapers potrays Lisa Holm through the theories of media logic and framing theory. The result of this examination shows an obvious similarity between the two newspapers. This becomes clear as both Aftonbladet and Dagens Nyheter reported a very similar depiction of the crime victim Lisa Holm, through both framing and journalistic techniques. That means that the newspapers have approached each other in terms of content, and the line dividing the two newspaper genres has been blurred. An undifferentiated and stereotypical image is then being presented of the crime victim Lisa Holm that the readers will take part of.

No description available.

No description available.

<p>Vi har undersökt hur Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot och Svenska Dagbladet resonerar kring sin egen roll i en alltmer sensationalistisk och hårdför kriminaljournalistik. Vi har genomfört en kvalitativ intervjuundersökning där vi intervjuat Staffan Sillén, ansvarig utgivare på Ekot, samt Mats-Erik Nilsson, redaktionschef och ställföreträdande ansvarig utgivare på Svenska Dagbladet. I intervjuerna har vi tagit utgångspunkt i hur de båda medierna valde att rapportera om den så kallade Hagamannen, som den 19 juli dömdes till 14 års fängelse för ett flertal våldtäkter och mordförsök. Vidare har vi ställt allmänna frågor om hur man resonerar kring namnpublicering av brottslingar och sitt eget och andra mediers ansvar och roll vad gäller kriminalrapporteringen och konsekvenserna av den snedvridna bild som forskningen pekar på att medierna presenterar.</p><p>I vår uppsats har vi haft Ester Pollacks kontextuella konstruktivism som teoretisk utgångspunkt. Vi har även använt oss av Ester Pollacks kultiveringsteori i analyserna av intervjuerna.</p><p>Vår undersökning visar att Ekot har en mer restriktiv etisk linje där man med hänsyn till brottslingars anhöriga i ytterst få fall väljer att gå ut med namn på brottslingar och brottsmisstänkta. I fallet Hagamannen valde man att avstå publicering med hänvisning just till att han har barn. Svenska Dagbladet valde att publicera Hagamannens namn redan när han blev åtalad med hänvisning till det stora allmänintresset, och Mats-Erik Nilsson säger att man aldrig resonerar kring brottslingars anhöriga när man tar beslut om namnpublicering.</p><p>Både Svenska Dagbladet och Ekot säger att den allmänna mediebilden är snedvriden vad gäller brottslighet, Ekot har dock en mer genomtänkt och etisk linje vad gäller den egna rapporteringen och ger exempel på reportage där de sökt nyansera och seriöst undersöka bilden av brottsligheten. Svenska Dagbladet både medger att den egna rapporteringen bidrar till att folk är rädda och får en felaktig bild av brottsligheten samtidigt som man motiverar sin rapportering av exempelvis Hagamannen. I vår uppsats har vi Utifrån vår teori och den forskning vi presenterar drar vi slutsatsen att Svenska Dagbladets resonemang och den bevakning vi tittat på dels går stick i stäv med de etiska spelreglerna för press,radio och TV, dels kan bidra till en syn på brott och brottslingar som kan få många negativa konsekvenser. Vidare är det slående att Ekot som är en del av public service-radio och Svenska Dagbladet som är en kommersiell tidning har så olika syn på journalistisk etik och allmänintresse.</p>