Handel med kvinnor är idag ett globalt problem och svenska Rikskriminalpolisen uppskattar att 400 – 600 kvinnor faller offer för människohandel i Sverige varje år. Frågan om statens ansvar och skyldighet att skydda brottsoffrens rättigheter är i liten grad omdiskuterad. I Sverige är totalt åtta myndigheter inblandade i arbetet mot människohandel med sexuella ändamål, men vilken typ av stöd och skydd får brottsoffren? I detta arbete har de fyra, av totalt åtta, myndigheter som har direkt kontakt med brottsoffren undersökts. Dessa är Migrationsverket, Åklagarmyndigheten, Polismyndigheten samt Socialtjänsten. En person från vardera myndighet intervjuades med följande frågeställningar i fokus: Hur ser det stöd och skydd ut som dessa myndigheter ger till brottsoffren under rättsprocessen i Sverige? Hur ser stöd och skydd ut till brottsoffren under återvändandeprocessen? Finns några brister och vilka åtgärder behövs i så fall för att förbättra stödet och skyddet? Ett könsmaktsperspektiv och ett globaliseringsperspektiv användes för att analysera inhämtat material. Analysen visar att det stöd och skydd som brottsoffren får från myndigheterna är acceptabelt i relation till befintliga resurser men att det inte är tillräckligt. Samarbetet mellan myndigheterna kunde vara ännu bättre. Samtliga representanter från de fyra myndigheterna efterfrågar ett utökat och mer stabilt samarbete samt fler kontakter med myndigheter och frivilligorganisationer i brottsoffrens hemländer.

I möten mellan människor sker samspelet på ett kommunikativt plan där den professionella förhållningen innebär att bemöta och inte bara att möta en annan person. Polisens bemötande har stor betydelse för hur ett brottsoffer bearbetar upplevelsen av brottet hon upplevt. Syftet med studien var att undersöka och beskriva polisens uppfattningar av bemötande av brottsoffer, utifrån deras personliga erfarenheter av att vara brottsoffer. Studien genomfördes med en fenomenografisk forskningsansats och kvalitativa forskningsintervjuer av sex poliser. I en fenomenografisk studie är avsikten att försöka hitta variationen i och kategorisera människors erfarenheter i det tilltänkta undersökningsområdet. Resultatet visade att polisens olika uppfattningar av bemötande av brottsoffer kunde delas in i tre kvalitativt skilda beskrivningskategorier. Naturligt-, förvärvat- och rutinmässigt bemötande. Naturligt bemötande var något som fanns med sedan uppväxten, förvärvat bemötande var något som förvärvades genom olika erfarenheter, i rutinmässigt bemötandet gick arbetsuppgiften före bemötandet av brottsoffren. Studien visade också att brottsoffrets lidande hade en avgörande betydelse för polisens bemötande. Fler studier inom ämnet är att rekommendera för att få en större inblick och förståelse för hur polisens erfarenheter kan avspegla sig i mötet med brottsoffer, samt att öka kunskapen om hur negativa följder av erfarenheter kan förebyggas inför nya möten med brottsoffer.

Studiens syfte är att studera vilka erfarenheter individer har som blivit utsatta för brott. Detta för att erhålla en ökad förståelse för brottsoffers situation. Utifrån syftet har frågeställningen Erfarenheter av att vara brottsoffer utvecklats. För att söka svar på frågeställningen har intervjuer valts som datainsamlingsmetod. Intervjuerna har spelats in, transkriberats och analyserats genom IPA-modellen. I resultatet framträdde några centrala kluster. Dessa var försvarsmekanismer, tystnad som följd av stigmatisering, ambivalens och maktaspekter. Utifrån den insamlade datan drogs slutsatserna att brottsoffer utsätts för en emotionell påfrestning som de försöker hantera genom försvarsmekanismer, att brottsoffer tenderar att ha en låg känsla av sammanhang samt ett litet handlingsutrymme och en begränsad makt. Vidare drogs slutsatsen att det finns stereotyper om brottsoffer som kan leda till att brottsoffer stigmatiseras. Risken för stigmatisering leder till att brottsoffer tenderar att inte tala om brottet. Vidare kan brottet komma att ha negativa konsekvenser på brottsoffrets jag. / The purpose with the study is to examine peoples experiences of crimes to gain a greater understanding for crime victims situations. From the purpose has a question arised which is Experiences from being a crime victim. To seek an answer on the question has interviews been chosen as data collection method. The interviews have been taped, transcribed and analyzed through the IPA–model. Some central clusters did emerge from the result. These were defense mechanisms, silence as a result of stigma, ambivalence and aspects of power. From the collected data were the conclusions drawn that crime victims are exposed to an emotional strain that they are trying to control by defense mechanisms, that crime victims tend to have a low sense of coherence and a little discretion and a limited amount of power. The conclusion were also drawn that there are existing stereotypes about crime victim, which can result in that the crime victim gets stigmatized. The risk for the crime victim to become stigmatized leads to the fact that the crime victims don´t want to mention the crime. The crime can also result in negative consequences for the crime victims self.

Idag har socialtjänsten ansvaret för att medling vid brott ska erbjudas till båda parter (gärningspersoner och brottsoffer) då den skyldige är mellan 12 och 21 år. Medling vid brott innebär att de två personerna träffas tillsammans med en opartisk medlare. Innan medlingsmötet så träffar parterna medlaren var för sig under ett förmöte. Medlingsmötet är till för att den skyldige ska se konsekvenserna av sitt brott, för att brottsoffret ska kunna få svar på sina frågor och för att båda parterna ska kunna gå vidare. För att medlingsmötet ska kunna genomföras så måste brottet ha blivit anmäld samt erkänt. Båda parterna ska dessutom ha gått med på medlingen frivilligt. Trots att mycket av medling vid ungdomsbrott är fokuserat på gärningsperson och brottsoffer så har vi valt att utgå från medlarens perspektiv. Vi har valt att belysa medlarens roll före, under och efter medlingsmötet. Medlarna ser på sitt uppdrag på olika sätt, då deras förutsättningar skiljer sig åt beroende på i vilken kommun de arbetar i samt vilka erfarenheter de har.

<p>Idag har socialtjänsten ansvaret för att medling vid brott ska erbjudas till båda parter (gärningspersoner och brottsoffer) då den skyldige är mellan 12 och 21 år. Medling vid brott innebär att de två personerna träffas tillsammans med en opartisk medlare. Innan medlingsmötet så träffar parterna medlaren var för sig under ett förmöte. Medlingsmötet är till för att den skyldige ska se konsekvenserna av sitt brott, för att brottsoffret ska kunna få svar på sina frågor och för att båda parterna ska kunna gå vidare. För att medlingsmötet ska kunna genomföras så måste brottet ha blivit anmäld samt erkänt. Båda parterna ska dessutom ha gått med på medlingen frivilligt. Trots att mycket av medling vid ungdomsbrott är fokuserat på gärningsperson och brottsoffer så har vi valt att utgå från medlarens perspektiv. Vi har valt att belysa medlarens roll före, under och efter medlingsmötet. Medlarna ser på sitt uppdrag på olika sätt, då deras förutsättningar skiljer sig åt beroende på i vilken kommun de arbetar i samt vilka erfarenheter de har.</p>

Texte remanié de: Academic dissertation--Psychology--Åbo--Akademi University, 2004. / Bibliogr. à la fin des chapitres.

Many children are being abused by daily basis. Mostely they are abused by a parent or another person that is close to the child. Mostely the child abuse never is reported to the social services or to the police, and even if the perpertrator is known, only a few cases are brought to prosecution. If a case allthough is drawn before the court of law, there are still too many of the perpetrators that are being acquitted. In other words, the legal security for the abused children is way too low. When suspiscions arise that a child is exposed to child abuse there are several inquiries that starts at the same time. A social inquiry to see if the child needs protection, a legal inquiry to investigate if a crime is committed, a medical inquiry if the child is sexual or physical abused and a psychiatric inquiry if the child is traumatized. As we can see the child is exposed to many authorities and many different commissioners. To prevent this from happen and to make the already difficult situation for the child better, so called Childrens Advocacy Centers (CAC) have been raised all around Sweden. Between the years of 2006 and 2007 there has also been a national project commissioned by the swedish Government with CAC´s in six cities of Sweden. With this paper I´ve been investigating if abused childrens rights are better taken care of in CAC´s. My conclusion is that the objective of the CAC´s probably will be reached in the future. Today CAC´s are mostely a guarantee for the child not to be forced to meet the different authoroties at different places, even though the best interest of the child and the legal security of the child come to be more focused on in CAC´s. I´m also discussing the possibility that maybe there is a need for a particular legislation for the children, a Barnbalk.

Denna studie avser att jämföra brottsoffer och f.d. kriminellas upplevelser av hur individens identitet har formats. Undersökningen bygger på kvalitativa intervjuer med tio informanter som söker besvara frågan om hur individerna upplever att deras sociala band och självkänsla har förändrats av att vara kriminell respektive brottsoffer. Dessa frågor besvaras med de teoretiska utgångspunkter som valts där fokus ligger på Jenkins sociala identitetsteori. Vidare används Scheffs teori om sociala band som är associerad med känslor av skam och stolthet, samt Johnsons teori om självkänsla används som reglerar individens välmående. I resultatet framgår markanta skillnader mellan brottsoffer och f.d. kriminellas upplevelser av brott.  Den sociala omgivningen anses ha en betydande roll för deras olika upplevelser men framförallt för individernas identitetsskapande. Det kan även konstateras att sociala band utgör en viktig faktor för individens välbefinnande och har en inverkan på individens självkänsla. / This study intends to compare victims' and the former criminal’s experiences of how the individual's identity has been shaped. The study is based on qualitative interviews with ten informants and intends to answer the question of how individuals perceive that their social ties and self-esteem has changed from being a criminal and victim. These questions are answered with the selected theoretical starting points that focus on Jenkins social identity theory. Further, Scheff's theory of social ties that are associated with feelings of shame and pride, even Johnson's theory of self-esteem is used that regulate the individual's well-being. The results show obvious differences between the victims' and former criminals experiences of crime. The social environment is considered to have a significant role in their different experiences and has particularly an impact on the individuals' identity. It may even be noted that the social ties are an important factor in an individual's well-being and has an impact on the individual's self-esteem.

Diss. (sammanfattning) Umeå : Univ., 2004. / Härtill 4 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2006. / Härtill 4 uppsatser.