No description available.

De flesta brottsoffer som utsätts för våldtäkt är kvinnor enligt statistik, men i undersökningar har det visat sig att andelen utsatta män är större än vad man har trott. Det finns kunskapsluckor kring detta ämne vilket gör det angeläget att studera. Syftet med studien är att belysa och analysera det befintliga kunskapsläget gällande hur polisen och våldtäktsutsatta män förhåller sig till varandra. De frågeställningar som denna uppsats behandlar är hur det i forskningslitteraturen beskrivs att polisen förhåller sig till våldtagna män samt vice versa. Genom att studera databasers innehåll undersöks kunskapsfältet noggrant för att se vad som finns tillgängligt kring ämnet. De huvudsakliga upptäckterna är att det förekommer negativa attityder och bemötanden från polisens sida samt att förtroendet för polisen hos våldtäktsutsatta män generellt är lågt, och att majoriteten väljer att inte ta kontakt med polisen av olika anledningar. Analys av resultaten utgår från ett genus- och jämställdhetsperspektiv samt ett existentiellt krisperspektiv.

No description available.

<p>Syftet med denna uppsats var att utifrån genus- och brottsofferteorier beskriva och analysera hur främst kvinnor som brottsoffer presenterades i pressen. För att genomföra detta analyserades nyheter under en vecka i Dagens Nyheter och två veckor i Metro hösten 2007. Först gjordes en kvantitativ innehållsanalys med hjälp av kodschema. Frekvenser av kön på brottsoffer samt brottstyp räknades. Sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i genus- och brottsofferteorier. Resultaten från den kvantitativa undersökningen visade att de flesta gärningspersonerna var män och att tidningarna främst presenterade grova brott. Den kvalitativa innehållsanalysen visade att det fanns skillnader i hur kvinnor och män presenterades. Kvinnor som offer presenterades oftare än män och sällan som ”idelaiska offer”. Dessutom presenterades i hög grad brott med speciella förhållanden kring sig vilket ökade nyhetsvärdet.</p>

Syftet med denna uppsats var att utifrån genus- och brottsofferteorier beskriva och analysera hur främst kvinnor som brottsoffer presenterades i pressen. För att genomföra detta analyserades nyheter under en vecka i Dagens Nyheter och två veckor i Metro hösten 2007. Först gjordes en kvantitativ innehållsanalys med hjälp av kodschema. Frekvenser av kön på brottsoffer samt brottstyp räknades. Sedan gjordes en kvalitativ innehållsanalys med utgångspunkt i genus- och brottsofferteorier. Resultaten från den kvantitativa undersökningen visade att de flesta gärningspersonerna var män och att tidningarna främst presenterade grova brott. Den kvalitativa innehållsanalysen visade att det fanns skillnader i hur kvinnor och män presenterades. Kvinnor som offer presenterades oftare än män och sällan som ”idelaiska offer”. Dessutom presenterades i hög grad brott med speciella förhållanden kring sig vilket ökade nyhetsvärdet.

För att straffsystemet skall verka allmänpreventivt är det av stor vikt att allmänheten harkunskap om de lagar som finns. Lagstiftningen bör även fungera moralbildande i denbemärkelsen att handlingar som enligt lag är förbjudna även anses moraliskt förkastliga avstatens medborgare och inte enbart som någonting förbjudet enligt den lagstiftande makten.Det är därför viktigt att undersöka allmänhetens syn på straff. Det allmänna rättsmedvetandetgällande allmänhetens attityder till ekonomisk brottslighet är enligt Lindgren (2001) ett fögaundersökt område. Den forskning som finns på området härrör framförallt från ensammanslagning av slutsatser från olika studier med ursprungliga syften att besvara frågor omdet allmänna rättsmedvetandet generellt, forskning om skattemoral eller skattefusk samtuppgifter om den svarta sektorns omfattning. En rad forskare har argumenterat för attallmänhetens attityder till hur allvarligt man ser på ett brott och vilka straff man anserlämpliga är beroende om finns respektive inte finns ett direkt brottsoffer som blir drabbad. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur svenska gymnasieelevers kunskap omoch attityder till straff för ekonomisk brottslighet ser ut. Syftet är även att undersöka om derasattityder skiljer sig åt beroende på om det finns respektive inte finns ett direkt brottsoffer sombrottsangreppet riktar sig emot. Studien genomfördes så att sex gymnasieklasser i Linköpingskommun fick besvara en enkätundersökning där fyra fall av ekonomisk brottslighet beskrevs,två fall innehållandes ett direkt brottsoffer och två fall med så kallade offerlösa brott. Därefterfick eleverna utifrån olika påföljdsalternativ besvara två frågor, dels vilket straff de självaansåg lämpligast och dels vilket straff de tror att en domstol skulle döma. Elevernas svarställdes i förhållande till vad tre domare har utdömt för straff för samma vinjetter.Avslutningsvis jämfördes attityderna för de brott där de fanns respektive inte fanns ett direktbrottsoffer som drabbades av brottet. Studien visade att en majoritet av eleverna själva önskade mildare straff jämfört med depåföljder som de tillfrågade domarna utdömde, men även att de trodde att straffen förekonomisk brottslighet skulle vara mildare än de faktiskt är. När man jämför de vinjetter sominnehåller ett direkt brottsoffer mot de två offerlösa vinjetterna så indikerar resultatet en vissskillnad i straffbenägenhet. Eleverna blir mer straffbenägna när det återfinns ett direktbrottsoffer i jämförelse när brottet är ett såkallat offerlöst brott.

Bakgrund: Begreppet brottsoffer har funnits sedan 1970-talet, men har påvisats problematiskt att definiera. Enligt Christie (1986) teori om det ideala offret tillsammans med Strobls (2004) tilläggskriterier ska en person som utsätts för brott uppfylla kriterier för att uppnå legitim offerstatus i samhället. Dessa är svagt offer, respektabel aktivitet, respektabel plats, gärningsperson i överläge, gärningsperson okänd, hävda offerstatus, provokation och samverkan med rättsväsendet. Syftet var att beskriva och redogöra för hur anställda inom Polismyndigheten uppfattade begreppet brottsoffer och om personer som utsatts för brott skulle accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, med utgångspunkt i Christies (1986) teori om det ideala offret. Metod: Anställda inom Polismyndigheten (N=111) besvarade en webbenkät med scenarier. Data analyserades med Mann-Whitney U, deduktiv- och induktiv innehållsanalys. Resultat: Signifikanta skillnader angående respektabel aktivitet och provokation, där kvinnor i lägre utsträckning än männen ansåg att personerna som utsattes för brott accepterades som brottsoffer inom rättsväsendet. En person borde utföra en respektabel aktivitet, befinna sig på en respektabel plats och inte provocera gärningspersonen för att lättare accepteras som brottsoffer. Fem kategorier identifierades utöver teorin där två påverkade i vilken utsträckning en person accepteras som brottsoffer inom rättsväsendet, men de flesta personerna som utsatts för brott i scenarierna skulle accepteras i hög utsträckning. Diskussion: Christies teori om det ideala offret ansågs delvis vara applicerbar inom rättsväsendet men skulle behöva kompletteras med de nya kategorierna om teorin ska appliceras inom rättsväsendet. Begreppet brottsoffer bör ses över för att personer som utsatts för brott lättare ska kunna få sina rättigheter och behov uppfyllda. / <p>2015-06-03</p>

Introduktion: Partnervåld är ett världsomfattande problem som drabbar både män och kvinnor. Manliga brottsoffer uppfattas som mer ansvariga för våldet de utsätts för än kvinnliga brottsoffer och uppfattningarna får konsekvenser för bemötande inom rättsväsendet och vilken hjälp brottsoffret får. Syfte: Att undersöka skillnader och likheter i studenters uppfattningar om brottsoffers delaktighet till sin utsatthet för partnervåld i heterosexuella parrelationer. Vidare var syftet med studien att undersöka hur studenternas rekommenderade åtgärder efter en inträffad partnervåldsincident skiljer sig mellan manligt respektive kvinnligt brottsoffer. Metod: En enkätstudie genomfördes på Mittuniversitetet i Sundsvall, där 90 studenter fick läsa om ett manligt brottsoffer och 88 studenter fick läsa om ett kvinnligt brottsoffer. Enkäten bestod av åtta fallbeskrivningar med tre frågor till respektive fallbeskrivning. Grupperna som jämfördes var manliga och kvinnliga respondenter samt respondenter som läst om ett manligt respektive kvinnligt brottsoffer. Dataanalysen utfördes i statistikprogrammet SPSS. Resultat: Manliga brottsoffer uppfattades som mer delaktiga till sin utsatthet än kvinnliga brottsoffer. Både manliga och kvinnliga brottsoffer uppfattades som mer delaktiga till sin utsatthet av manliga respondenter jämfört med kvinnliga respondenter. Respondenterna tenderade att uppfatta brottsoffer som mer delaktiga till sin utsatthet vid aktiv precipitation än vid passiv precipitation. Kvinnliga brottsoffer blev i högre utsträckning än manliga brottsoffer R rekommenderade att kontakta polisen efter inträffad partnervåldsincident. Diskussion: Manliga och kvinnliga brottsoffer uppfattas olika trots identiska partnervåldsincidenter. Detta går i linje med tidigare forskning som förklarar skillnaderna med könsstereotyper inom partnervåld. Resultatet är av vikt för arbetet med brottsoffer för partnervåld då uppfattningar om brottsoffers delaktighet till sin utsatthet kan påverka hur individer bemöter brottsoffer för partnervåld. / <p>2015-06-03</p>

No description available.

<p><p>Studiens syfte var att undersöka vilken plats brottsoffer och deras anhöriga får ta i kriminaljournalistiken nu jämfört med tidigare. Vi tittade även på hur brottsmisstänkta framställdes men lade inte fokus på dem.</p><p>Studien syftade också till att undersöka om det skett andra viktiga förändringar i kriminaljournalistikens trender. Detta har vi undersökt utifrån bevakningen av två uppmärksammade mordfall i Aftonbladet och Expressen. Fallen var mordet på tioåriga Helén Nilsson 1989 och mordet på tioåriga Engla Höglund 2008.</p><p>Både en kvalitativ och en kvantitativ metod användes för att undersöka detta. I den kvalitativa studien användes ett analysschema för att undersöka artiklarnas innehåll på djupet. I den kvantitativa delen av undersökningen räknade vi antalet artiklar, bilder och uttalanden som förekom från de olika aktörerna. Tidsperioderna som granskades var 24 dagar i det tidiga fallet och 11 dagar i det senare.</p><p>Resultatet visade att brottsoffer och anhöriga får ta mer utrymme i bevakningen. Den största skillnaden kunde ses i hur mycket mer utrymme de anhöriga fick. De förekom i flera artiklar, både på bilder och uttalade sig fler gånger i bevakningen av mordet på Engla. Alla aktörer beskrevs även mer utförligt utifrån egenskaper och personlighetsdrag.</p>Resultaten visade även att sensationsjournalistiken har ökat i kvällstidningarna då olika berättartekniker för att dramatisera har blivit vanligare. Sensationsinriktade aspekter lyftes fram och förstärktes i bevakningen kring det senare mordet. </p>