Sedan 1990-talet har hedersvåld och förtryck uppmärksammats som ett samhällsproblem. För att förhindra hedersrelaterat våld och förtryck har lagstiftaren vid åtskilliga tillfällen vidtagit straffrättsliga åtgärder. I syfte att bekämpa brott som begås med hedersmotiv införde lagstiftaren bland annat hedersmotiv som en straffskärpande grund i 29 kap. 2 § tionde punkten brottsbalk (1962:700). I samma utredning diskuterades huruvida ett hedersbrott, som en egen brottstyp, bör införas. Uppfattningen var att ett särskilt hedersbrott inte var behövligt. Som skäl härför anfördes konkurrens- och tillämpningsproblem och att ett hedersbrott skulle orsaka svåra avvägningar i relation till hedersbegreppet. Trots tidigare uppfattning, om att ett hedersbrott inte var behövligt, tillsattes Hedersbrottsutredningen för att undersöka huruvida det förelåg ett behov av en brottstyp som omfattar brott med hedersmotiv. Sedan 1 juni 2022 utgör brottet hedersförtryck i enlighet med 4 kap. 4 e § BrB en egen brottstyp. Genom införandet av det nya hedersbrottet är lagstiftarens syfte att med handlingskraft bekämpa sådan brottslighet. För att en kriminalisering ska anses vara befogad uppställs ett antal kriterier som bör vara uppfyllda. Kriterierna är inga absoluta krav och lagstiftaren kan därför kriminalisera en gärning utan att samtliga kriterier är uppfyllda. Syftet med uppsatsen är dels att analysera hur hedersbrottet i 4 kap. 4 e § BrB förhåller sig till uppställda kriterier för kriminalisering, dels vilka för- och nackdelar det finns med en straffbestämmelse om hedersbrott parallellt med att hedersmotiv uppställs som en straffskärpningsgrund. Uppsatsen är avgränsad till att endast behandla hedersrelaterad brottslighet i Sverige. I uppsatsen presenteras hedersrelaterat våld och förtryck samt hur hedersbegreppet definieras. I samband härmed har det uppmärksammats att det inte existerar en entydig definition av begreppet ”heder” och att begreppet har varit föremål för flitig diskussion vid olika tillfällen. Vidare har uppsatsen presenterat kriterier som uppställs för att avgöra om en kriminalisering är befogad. En redogörelse för syftet och utformningen av det nya brottet hedersförtryck har framställts. Slutligen har hedersmotivet i förhållande till påföljdsbestämningen presenterats. En rättsdogmatisk metod används för att tolka och redogöra för gällande rätt. Efter en redogörelse för gällande rätt analyseras hedersbrottet med inslag av den rättsanalytiska metoden i syfte att tillföra olika synsätt till analysen. Slutsatsen är att kriminaliseringen av hedersbrottet i 4 kap. 4 e § BrB kan anses vara befogad med beaktande av kriterierna om ett skyddsvärt intresse, skada eller fara för skada och ett motstående intresse. Hedersbrottet kan däremot inte hävdas vara lämpligt med hänsyn till kriminaliseringens krav om effektivitet. Straffbestämmelsens utformning, med utgångspunkt i hedersbegreppet och med anledning av att lagstiftning på området redan existerar, talar emot införandet av hedersbrottet. En slutsats avseende uppsatsens andra frågeställning är att införandet av hedersbrottet, parallellt med att hedersmotiv uppställs som en straffskärpande grund, inte nödvändigtvis innebär att hedersrelaterad brottslighet kommer att förhindras i större utsträckning. Den sammantagna bedömningen är att införandet av hedersbrottet snarare utgör en överkriminalisering och att lagstiftningen således inte kommer att vara tillräckligt effektiv för att en drastisk förändring i relation till hedersvåld och förtryck ska kunna ske.

Studiens syfte har varit att undersöka om egenskaper och omständigheter kring brottet, som kan kopplas till uppfattningen om det ideala offret, påverkar utfallet av polisers självständiga bedömningar av brott av hederskaraktär. För att studera detta har en kvantitativ metod tillämpas samt en logistisk regression av data baserad på identifierade brott av hederskaraktär i Dalarna genomförts. Studiens resultat visade att 11 variabler som har anknytning till egenskaper hos målsägare och gärningsperson samt omständigheter inom brottet och utredningen, såsom kön, ålder och anmälningstillfälle, har en signifikant betydelse för utfallet av bedömningarna. Studiens viktigaste slutsats är att det inte går att urskilja något tydligt samband mellan utfallet av uppmärksammade brott med hederskaraktär och uppfattningar som beskrivs i teorin om det idealiska offret. / "The ideal victims of honour-related crime" The purpose of this study is to examine if characteristics of victim and perpetrator and circumstances involving the crime, which are described in the theory of "the ideal victim", have an influence on the outcome of police employee’s independent assessment on crimes of honour character. In order to examine this a quantitative method has been applied and a logistic regression has been made of data based on identified crimes whit honour as a motive. The results of the study have shown that eleven variables which has a connection to characteristics and circumstances involving the crime and the investigation, as gender, age and circumstances surrounding reporting the crime, have a significant influence on the outcome. The study’s main conclusion is that no clear connection can be drawn between the outcome of assessments on crimes with an honour motive and the perception of the ideal victim.

Hedersrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem där brottsoffer ofta utsätts för både psykiskt, fysiskt och socialt våld och förtryck. Sedan den första juli 2020 regleras hedersmotiv som en försvårande omständighet i Brottsbalken, 1962:700 29 kap 2 § p.10. Den nya straffskärpningsregeln syftar till att höja straffvärdet för brott som begås med ett hedersmotiv samt att förtydliga för domstolar vilka omständigheter ett sådant motiv kan utgöras av. För att få en djupare förståelse för hur tingsrätten resonerar kring hedersmotivet syftar studien till att jämföra dessa resonemang före respektive efter införandet av straffskärpningen. Vidare ämnar studien att undersöka hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt vilken påverkan som straffskärpningen har inneburit vid värdering av straffvärdet. För att besvara frågeställningar har studien tillämpat en tematisk analys, där totalt 14 domar har analyserats. Resultatet visar att tingsrätten har blivit mer enhetlig och tydlig i sitt resonemang kring hedersmotiv efter införandet av straffskärpningen. Vid styrkande av föreliggande hedersmotiv har den tilltalades olika former av kontroll över målsägande, samt kollektiva omständigheter, beaktats i stor utsträckning. Innan införandet utgick tingsrätten från olika definitioner av fenomenet och motiverade sällan varför ett hedersmotiv förelåg. Vad gäller straffskärpningens påverkan vid värdering av straffvärdet har det inte gått att urskilja en generell påverkan på straffvärdets längd. Däremot har straffskärpningen inneburit en mer konsekvent bedömning av hedersmotivet som en försvårande omständighet under påföljdsbeslut. Då studien endast har inkluderat domslut mellan 2018–2022 rekommenderas framtida forskning inom området att vidga detta tidsperspektiv för att identifiera ytterligare förändring i tingsrättens resonemang samt motivering för hedersmotiv. / Honour-related crime is a serious societal problem where victims are often subjected to psychological, physical, and social violence and oppression. Since the first of July 2020, honour motives have been regulated as an aggravating circumstance in accordance with Chapter 29 2§ p.10 (The Swedish Penal Code, 1962: 700). The aim of this aggravating circumstance is to harshen the penalty value for crimes committed with an honour motive and to clarify to courts what circumstances such a motive may consist of. To gain a deeper understanding of the district court’s reasoning, the study aims to compare these reasonings before and after the introduction of this aggravating circumstance. Furthermore, the purpose of this study is to examine how the district court proves honour motives and what impact this has had on the penal value. To answer these questions a thematic analysis was used, where a total of fourteen verdicts were analysed. The result shows that the district court has become more coherent and clearer in its reasonings regarding honour motives. Furthermore, the district court usually supports the motive based on different circumstances surrounding the defendant's control over the victim and collective circumstances. Before the introduction of this aggravating circumstance the district court used different definitions of the phenomenon and rarely provided an explanation of why an honour motive was present. It has not been possible to distinguish a general impact on the length of the penalty value. However, this change has led to a more consistent assessment of the motive as an aggravating circumstance during penalty decisions. As the study only included verdicts between 2018-2022, future research is advised to identify further changes over time.