Hedersrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem där brottsoffer ofta utsätts för både psykiskt, fysiskt och socialt våld och förtryck. Sedan den första juli 2020 regleras hedersmotiv som en försvårande omständighet i Brottsbalken, 1962:700 29 kap 2 § p.10. Den nya straffskärpningsregeln syftar till att höja straffvärdet för brott som begås med ett hedersmotiv samt att förtydliga för domstolar vilka omständigheter ett sådant motiv kan utgöras av. För att få en djupare förståelse för hur tingsrätten resonerar kring hedersmotivet syftar studien till att jämföra dessa resonemang före respektive efter införandet av straffskärpningen. Vidare ämnar studien att undersöka hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt vilken påverkan som straffskärpningen har inneburit vid värdering av straffvärdet. För att besvara frågeställningar har studien tillämpat en tematisk analys, där totalt 14 domar har analyserats. Resultatet visar att tingsrätten har blivit mer enhetlig och tydlig i sitt resonemang kring hedersmotiv efter införandet av straffskärpningen. Vid styrkande av föreliggande hedersmotiv har den tilltalades olika former av kontroll över målsägande, samt kollektiva omständigheter, beaktats i stor utsträckning. Innan införandet utgick tingsrätten från olika definitioner av fenomenet och motiverade sällan varför ett hedersmotiv förelåg. Vad gäller straffskärpningens påverkan vid värdering av straffvärdet har det inte gått att urskilja en generell påverkan på straffvärdets längd. Däremot har straffskärpningen inneburit en mer konsekvent bedömning av hedersmotivet som en försvårande omständighet under påföljdsbeslut. Då studien endast har inkluderat domslut mellan 2018–2022 rekommenderas framtida forskning inom området att vidga detta tidsperspektiv för att identifiera ytterligare förändring i tingsrättens resonemang samt motivering för hedersmotiv. / Honour-related crime is a serious societal problem where victims are often subjected to psychological, physical, and social violence and oppression. Since the first of July 2020, honour motives have been regulated as an aggravating circumstance in accordance with Chapter 29 2§ p.10 (The Swedish Penal Code, 1962: 700). The aim of this aggravating circumstance is to harshen the penalty value for crimes committed with an honour motive and to clarify to courts what circumstances such a motive may consist of. To gain a deeper understanding of the district court’s reasoning, the study aims to compare these reasonings before and after the introduction of this aggravating circumstance. Furthermore, the purpose of this study is to examine how the district court proves honour motives and what impact this has had on the penal value. To answer these questions a thematic analysis was used, where a total of fourteen verdicts were analysed. The result shows that the district court has become more coherent and clearer in its reasonings regarding honour motives. Furthermore, the district court usually supports the motive based on different circumstances surrounding the defendant's control over the victim and collective circumstances. Before the introduction of this aggravating circumstance the district court used different definitions of the phenomenon and rarely provided an explanation of why an honour motive was present. It has not been possible to distinguish a general impact on the length of the penalty value. However, this change has led to a more consistent assessment of the motive as an aggravating circumstance during penalty decisions. As the study only included verdicts between 2018-2022, future research is advised to identify further changes over time.

The increased digitalisation has resulted in a large portion of the population being connected in a digital environment and engaging with each other on digital platforms. A certain type of problem that has been addressed involves women being targeted by online abuse, because they are seen as group members that represent their gender and characteristics related to gender. Women compared to men are more likely to be subjected to sexualised threats of violence. A committee of inquiry has recently been appointed to investigate whether offences with the motive for the act being to insult somebody on grounds of his or her gender should lead to an increased penalty value by the rule in Ch. 29, sec. 2, p. 7 of the Swedish Criminal Code (Sw. brottsbalken [1962:700]). Simultaneously the Committee will investigate if there is an actual need to include gender as a protected ground in the mentioned provision, since there is a possibility to increase the penalty value under the legislation in force due to such motive.  This essay strives to investigate how gender as a motive of crime is considered when applying the law, wherefore the current legislation will be addressed. The Committee seems to have its starting point in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, which in its nature constitutes a part of the general hate crime legislation. Therefore, gender as a protected ground in the hate crime legislation is examined. A comparative law analysis is made to Finnish law which will include gender as a ground in a similar rule. A proposal for a directive from the European Union regarding gender-based acts is referred to, because of its impact on Swedish legislation once adopted by the European Parliament. Relevant legal literature is also of interest when answering if gender-based acts should be considered as hate crime. The protection for transgender people under hate crime legislation is briefly addressed to gain valuable insights to compare this group’s protection with cisgender persons’ current or future protection. A case study is performed with two judgments from the Courts of Appeal to discover similarities and differences between these judgements regarding the evaluation of the defendant’s motive to the crime. To not limit the sources of material a combined legal dogmatic and analytical method is applied. This method allows for the use of criminological literature and governmental manuals to answer the questions at issue. Throughout the analysis it is made clear that gender as a motive to an act, is not implemented by the courts. Furthermore, the advantages and disadvantages of a tougher legal approach, regarding gender-based acts and gender as a protected ground in the rule on aggravating circumstances related to hate crime, are discussed.  In conclusion women are far more exposed to gender-based acts in a digital environment and there are good reasons to let such motive increase the penalty value. Women as a group should be included in the rule on aggravating circumstances due to their exposure to gender-based acts. Simultaneously it is important that the Committee considers acts outside of the digital sphere, due to the general applicability of the rule. The Committee is encouraged to determine whether gender ought to be a protected ground in all hate crime legislation. / Den ökade digitaliseringen har medfört att befolkningen i stort vistas i digital miljö och interagerar med varandra på digitala plattformar. En viss problematik som har uppmärksammats är företeelsen att kvinnor blir föremål för systematiska kränkningar i digital miljö, eftersom de ses som gruppmedlemmar som representerar sitt kön och egenskaper hänförliga till könet. Kvinnor jämfört med män synes också motta bl.a. sexualiserade hot om våld i större utsträckning. En kommitté har nyligen tillsatts för att utreda om gärningar med motiv att kränka någon till följd av hans eller hennes kön ska verka straffvärdehöljande med stöd av 29 kap. 2 § 7 p. brottsbalken (1962:700). Samtidigt ska kommittén utreda om det finns ett behov att inkludera kön i straffskärpningsregeln, eftersom det enligt gällande rätt går att tillmäta ett sådant könsrelaterat motiv i straffskärpande riktning.  Uppsatsen syftar till att utreda hur kön som motiv till en gärning beaktas av rättstillämparen i dag, varför en redogörelse av gällande rätt görs. Utredningen synes utgå från straffskärpningsregeln, som till sin karaktär utgör en del av hatbrottslagstiftningen. Av denna anledning redogörs och utreds därför om kön kan utgöra en skyddad grupp inom ramen för hatbrottslagstiftningen. En rättsjämförelse görs till finsk lagstiftning som i en motsvarande hatbrottspräglad straffskärpningsregel kommer att inkludera grunden ”kön”. Även ett förslag till direktiv från Europeiska unionen utreds i fråga om könsrelaterade kränkningar eftersom detta, om det antas av Europaparlamentet, kommer att behöva harmoniseras i inhemsk strafflagstiftning. Det redogörs även för relevant juridisk litteratur för att belysa frågan om könsrelaterade gärningar kan utgöra hatbrott. Transpersoners straffrättsliga skydd i hatbrottslagstiftningen behandlas i korthet, för att kunna ge värdefulla insikter vad gäller gruppens skydd ställt mot cispersoners nuvarande eller framtida skydd. En rättsfallsstudie av två hovrättsavgöranden utförs därför för att kunna se likheter och skillnader avseende domstolarnas bedömning i fråga om motiv till gärningarna. En kombinerad rättsdogmatisk och rättsanalytisk metod används för att inte begränsa materialomfånget, utan inkluderar även viss kriminologisk litteratur och myndighetsmanualer på området för att kunna besvara frågeställningarna. I analysen konstateras att kön som motiv till en gärning inte tillmäts betydelse av domstolarna. Vidare diskuteras fördelar och nackdelar med en skärpt syn på könsrelaterade gärningar, och om grunden ”kön” ska ingå i straffskärpningsregeln som tar sikte på hatbrottsmotiv.  Slutsatsen är att kvinnor är särskilt utsatta för könsrelaterade gärningar främst i digital miljö och det finns skäl för att motivet inverkar höjande på straffvärdet. Till följd av utsattheten för könsrelaterade gärningar bör kvinnor som grupp upptas i straffskärpningsregeln, eftersom vissa företrädare utsätts för sådana gärningar till följd av sitt kön. Samtidigt är det av vikt att den svenska utredningen beaktar angrepp utanför den digitala miljön, eftersom regelns tillämpning är generell. Kommittén uppmanas även att utröna om ”kön” ska ingå i all hatbrottslagstiftning.