Att medvetet beröva en annan människa livet benämns som mord enligt 3:1 brottsbalken (BrB). Den som kan hållas ansvarig för mord är gärningsman och andra som medverkat. Vid så kallat hedersmord kan det vara svårt att identifiera vem som har vilken roll och kan hållas ansvarig för gärningen. Hedersmord anses vara en handling med flera medverkande vilket kan försvåra fastställandet av medverkansansvar. Den kollektiva karaktären innebär att det kan finnas flera än den utpekade gärningsmannen som är skyldig till brott på grund av samverkan och planering. Många gånger betyder det att mordet godkänts av kollektivet vilket kan bestå av en kärnfamilj och dennes utökade krets samt dess vänner. Jag anser att begreppet hedersmord är något unikt i svensk rättsutveckling. Begreppet har funnits länge men konkretiserades under 1990-talet och existerar i det svenska domskäl trots att det inte finns någon lagstadgad begreppsdefinition. Efter det omtalade hedersmordet 2002 på Fadime satte den rättspolitiska debatten igång på allvar gällande hedersrelaterat våld. I samhället uttrycks hedersrelaterade handlingar och tankar kring heder på flera olika sätt beroende på religiösa övertygelser samt kulturella föreställningar. Hedersbegreppet kan dock inte kopplas till en viss typ av religion eller kultur. Begreppet heder finns i alla kulturer och religioner och kan även förekomma i kontexter där religion inte existerar. I Sverige blir enbart den faktiska gärningsmannen dömd för mord. Andra som främjat mordet blir genom medverkansreglerna dömda för medhjälp eller anstiftan. Ibland kan en medverkandes handlingar likställas med gärningsmannen och denne blir då dömd som medgärningsman. Det är den kollektiva karaktären som gör mord med hedersmotiv komplicerat. Vid hedersmord kanske gärningsmannen inte är den som beslutat och planerat mordet utan är den som är yngst i kollektivet och därför får på sig rollen som gärningsman för att denne kan få lägre straff. På så vis kan eventuella anstiftare och medhjälpare undkomma bestraffning helt då det kan vara svårt att bevisa beslutsfattande och planering till mord. I Sverige skall det också stå utom allt rimligt tvivel att någon utfört en gärning samt att domstolarna hellre friar än fäller vid osäkerhet gällande rättsläget. I Danmark satte man efter mordet på Ghazala Khan 2005 strikta riktlinjer för medverkansansvaret vid hedersmord. Den danska domstolen använde sig av de befintliga medverkansreglerna men utnyttjade dess fulla potential och dömde en hel familj och dess utökade krets samt vänner, totalt nio personer, för mord. Detta trots att det enbart var en person som faktiskt sköt och dödade mordoffret.

Hedersrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem där brottsoffer ofta utsätts för både psykiskt, fysiskt och socialt våld och förtryck. Sedan den första juli 2020 regleras hedersmotiv som en försvårande omständighet i Brottsbalken, 1962:700 29 kap 2 § p.10. Den nya straffskärpningsregeln syftar till att höja straffvärdet för brott som begås med ett hedersmotiv samt att förtydliga för domstolar vilka omständigheter ett sådant motiv kan utgöras av. För att få en djupare förståelse för hur tingsrätten resonerar kring hedersmotivet syftar studien till att jämföra dessa resonemang före respektive efter införandet av straffskärpningen. Vidare ämnar studien att undersöka hur tingsrätten styrker hedersmotiv samt vilken påverkan som straffskärpningen har inneburit vid värdering av straffvärdet. För att besvara frågeställningar har studien tillämpat en tematisk analys, där totalt 14 domar har analyserats. Resultatet visar att tingsrätten har blivit mer enhetlig och tydlig i sitt resonemang kring hedersmotiv efter införandet av straffskärpningen. Vid styrkande av föreliggande hedersmotiv har den tilltalades olika former av kontroll över målsägande, samt kollektiva omständigheter, beaktats i stor utsträckning. Innan införandet utgick tingsrätten från olika definitioner av fenomenet och motiverade sällan varför ett hedersmotiv förelåg. Vad gäller straffskärpningens påverkan vid värdering av straffvärdet har det inte gått att urskilja en generell påverkan på straffvärdets längd. Däremot har straffskärpningen inneburit en mer konsekvent bedömning av hedersmotivet som en försvårande omständighet under påföljdsbeslut. Då studien endast har inkluderat domslut mellan 2018–2022 rekommenderas framtida forskning inom området att vidga detta tidsperspektiv för att identifiera ytterligare förändring i tingsrättens resonemang samt motivering för hedersmotiv. / Honour-related crime is a serious societal problem where victims are often subjected to psychological, physical, and social violence and oppression. Since the first of July 2020, honour motives have been regulated as an aggravating circumstance in accordance with Chapter 29 2§ p.10 (The Swedish Penal Code, 1962: 700). The aim of this aggravating circumstance is to harshen the penalty value for crimes committed with an honour motive and to clarify to courts what circumstances such a motive may consist of. To gain a deeper understanding of the district court’s reasoning, the study aims to compare these reasonings before and after the introduction of this aggravating circumstance. Furthermore, the purpose of this study is to examine how the district court proves honour motives and what impact this has had on the penal value. To answer these questions a thematic analysis was used, where a total of fourteen verdicts were analysed. The result shows that the district court has become more coherent and clearer in its reasonings regarding honour motives. Furthermore, the district court usually supports the motive based on different circumstances surrounding the defendant's control over the victim and collective circumstances. Before the introduction of this aggravating circumstance the district court used different definitions of the phenomenon and rarely provided an explanation of why an honour motive was present. It has not been possible to distinguish a general impact on the length of the penalty value. However, this change has led to a more consistent assessment of the motive as an aggravating circumstance during penalty decisions. As the study only included verdicts between 2018-2022, future research is advised to identify further changes over time.