No description available.

No description available.

Att medvetet beröva en annan människa livet benämns som mord enligt 3:1 brottsbalken (BrB). Den som kan hållas ansvarig för mord är gärningsman och andra som medverkat. Vid så kallat hedersmord kan det vara svårt att identifiera vem som har vilken roll och kan hållas ansvarig för gärningen. Hedersmord anses vara en handling med flera medverkande vilket kan försvåra fastställandet av medverkansansvar. Den kollektiva karaktären innebär att det kan finnas flera än den utpekade gärningsmannen som är skyldig till brott på grund av samverkan och planering. Många gånger betyder det att mordet godkänts av kollektivet vilket kan bestå av en kärnfamilj och dennes utökade krets samt dess vänner. Jag anser att begreppet hedersmord är något unikt i svensk rättsutveckling. Begreppet har funnits länge men konkretiserades under 1990-talet och existerar i det svenska domskäl trots att det inte finns någon lagstadgad begreppsdefinition. Efter det omtalade hedersmordet 2002 på Fadime satte den rättspolitiska debatten igång på allvar gällande hedersrelaterat våld. I samhället uttrycks hedersrelaterade handlingar och tankar kring heder på flera olika sätt beroende på religiösa övertygelser samt kulturella föreställningar. Hedersbegreppet kan dock inte kopplas till en viss typ av religion eller kultur. Begreppet heder finns i alla kulturer och religioner och kan även förekomma i kontexter där religion inte existerar. I Sverige blir enbart den faktiska gärningsmannen dömd för mord. Andra som främjat mordet blir genom medverkansreglerna dömda för medhjälp eller anstiftan. Ibland kan en medverkandes handlingar likställas med gärningsmannen och denne blir då dömd som medgärningsman. Det är den kollektiva karaktären som gör mord med hedersmotiv komplicerat. Vid hedersmord kanske gärningsmannen inte är den som beslutat och planerat mordet utan är den som är yngst i kollektivet och därför får på sig rollen som gärningsman för att denne kan få lägre straff. På så vis kan eventuella anstiftare och medhjälpare undkomma bestraffning helt då det kan vara svårt att bevisa beslutsfattande och planering till mord. I Sverige skall det också stå utom allt rimligt tvivel att någon utfört en gärning samt att domstolarna hellre friar än fäller vid osäkerhet gällande rättsläget. I Danmark satte man efter mordet på Ghazala Khan 2005 strikta riktlinjer för medverkansansvaret vid hedersmord. Den danska domstolen använde sig av de befintliga medverkansreglerna men utnyttjade dess fulla potential och dömde en hel familj och dess utökade krets samt vänner, totalt nio personer, för mord. Detta trots att det enbart var en person som faktiskt sköt och dödade mordoffret.

This study is a text analysis of the media debate about honor killings in the last 20 years. I want to contribute to increased knowledge about honor killings and crimes of honor. Through this increased knowledge I wish to prevent honor killings and crimes of honor. The result of this study shows a progress of the debate and through the years have the understanding of the problem improved. Authorities have begun to react and the public have become more aware about what honor killings are and in which way it can assert. Honor killings can occur all in religions, although could patriarchal remains in certain cultures have influence. Moreover, old habits like traditions and expectation from the society concerning how the man is supposed to control the women of the family and their sexuality.

<p>Kvinnor som begår självmord eller utsätts för hedersrelaterat våld är vanligare i östra än västra Turkiet. Det förtryck som den turkiska staten har utsatt kurderna i östra Turkiet för har bidragit till att cementera patriarkala värderingar.</p><p>I januari 2005 skärptes lagstiftningen kring hedersmord. Många misstänker ett samband mellan lagändringen och de ökade självmorden bland unga kvinnor.</p><p>Den 24 september 2006 demonstrerade åtta unga kvinnor på staden Batmans gator i sydöstra Turkiet. Kvällen innan begick 18-åriga Saliah Demir självmord.</p><p>Kvinnoorganisationer, advokater, sociologer, dokumentärfilmare, studenter – alla kämpar de för kvinnors rätt till ett liv i frihet.</p>

Sammanfattning Studien syftar till att, utifrån polisers arbete och förhör med misstänkta förövare av hedersrelaterat våld och förtryck, bidra till kunskap om förövarnas motivering och inställning kring brottet för att på så vis få en fördjupad förståelse för problematiken. Deltagande sex respondenter, varav hälften män och hälften kvinnor, har genom semistrukturerade intervjuer intervjuats avseende deras kunskap och bemötande av misstänkta förövare av hedersrelaterade brott. I resultatet av intervjuerna med poliserna om deras arbete framkom det att anmälningar kring hedersrelaterat våld och förtryck har ökat, men att anmälningsfrekvensen fortfarande är låg. Respondenterna beskriver en svårighet med bevissäkring för att få dessa brott till åtal, och majoriteten av respondenterna önskar mer utbildning inom hedersrelaterat våld och förtryck för att kunna få fler misstänkta förövare dömda. Vidare visar resultatet att förövarna sällan erkänner brottet, att de aldrig anger att brottet har skett i hederns namn och att de inte visar någon ånger eller skam för deras handlingar. De som erkänner brottet hänvisar till att handlandet är rättfärdigat då offret bestraffas på grund av dennes felaktiga handlingar. Studiens resultat medför en fördjupad förståelse för såväl hederskultur, förövare som polisens arbete, vilket kan vara användbart i arbetet med förövare och offer för hedersrelaterat våld och förtryck.

Kvinnor som begår självmord eller utsätts för hedersrelaterat våld är vanligare i östra än västra Turkiet. Det förtryck som den turkiska staten har utsatt kurderna i östra Turkiet för har bidragit till att cementera patriarkala värderingar. I januari 2005 skärptes lagstiftningen kring hedersmord. Många misstänker ett samband mellan lagändringen och de ökade självmorden bland unga kvinnor. Den 24 september 2006 demonstrerade åtta unga kvinnor på staden Batmans gator i sydöstra Turkiet. Kvällen innan begick 18-åriga Saliah Demir självmord. Kvinnoorganisationer, advokater, sociologer, dokumentärfilmare, studenter – alla kämpar de för kvinnors rätt till ett liv i frihet.

Detta är en kvalitativ studie som utgår ifrån en innehållsanalys där syftet med studien är att undersöka medias framställning av fallen Pela och Fadime. Pela utsattes för hedersmord i slutet av år 1999 av sin pappa och sina farbröder. Fadime blev mördad av sin pappa år 2002. Detta är två mord som förekommit under hederns namn. För att undersöka medias framställning av fallen Pela och Fadime, har nyhets- och debattartiklar analyserats. Nyhetsoch debattartiklar från Aftonbladet, Svt Nyheter, Svenska dagbladet, AmnestyPress och Göteborgs-Posten har använts i uppsatsen. Artiklarna framställer fallen på olika sätt vilket innebär att varje artikel väljer specifikt vad de ska skriva om hedersmorden. Med hjälp av tidigare forskning och teorier analyseras det empiriska materialet. Den tidigare forskning beskriver innebörden av heder, hederskultur, hedersvåld och hedersmord samt hur muslimer i Sverige lever i en hederskultur. I den tidigare forskning innehåller det även hur socialtjänsten arbetar med hedersförtryck och medias framställning av hedersmord. De teoretiska utgångspunkterna i studien är det feministiska- och socialpsykologiska perspektivet samt det symboliska våldet och den manliga dominansen. Debattartiklarna i studien framställer fallen genom egna åsikter och kritik gentemot nyhetsartiklar. Nyhetsartiklarna framställning sker genom fakta och egna spekulationer om morden på Pela och Fadime. Undersökningens ämne valdes eftersom fenomenet hedersrelaterat våld och förtyck behöver uppmärksammas.

<p>Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer?</p><p>Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs?</p><p>Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt.</p><p>För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys.</p><p>Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna".</p><p>Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäller beskrivningar av förövare och debatten i allmänhet. Detta befäster "svenskhet" och både den "svenska/e kvinnan/mannen" som jämställda och som den outtalade norm mot vilken "de Andra" ställs.</p>

<p>Syftet med studien var dels att undersöka närmare vem det är som kommer till LINNA mottagningen och varför, dels att belysa, bl.a. den juridiska situationen för dem som är under 15 år respektive för dem som är över 18 år. För att göra detta användes följande frågeställningar: Vilka är åldrarna på flickorna som LINNA mottagningen hjälper samt hur ser flickornas bakgrunder ut (var kommer de ifrån) och vilken problematik har de? och På vilket sätt uppfattar personalen på LINNA mottagningen att flickor under 15 och över 18 kan bemötas olika av socialtjänsten? Studien som kartlagts består av en kvantitativ del som utgörs av ärendestatistik från LINNA mottagningen. Utifrån den gjordes även tre fallstudier utifrån ett kvalitativt tillvägagångssätt. Designen för detta utgjordes av fallstudien och den vetenskapsfilosofiska positionen som användes var det hermeneutiska synsättet. Analyser gjordes med bakgrund av tidigare forskning såsom rent juridiska aspekter utifrån flickornas ålder, utifrån Nussbaums modell men även utifrån den svenska regeringens intentioner och avsikter att stärka denna grupp. Resultatet visade bl.a. att den största gruppen av besökare var flickor i åldrarna 17-20 år. De kom vanligtvis från Irak eller Turkiet. Anledningarna var många men misshandel och kontroll av olika former var i princip alltid förekommande. Flickornas åldrar kunde ha stor betydelse utifrån det bemötande och den hjälp som gavs av socialtjänsten. Det gällde främst för dem som var under 15 år där förtroendefrågan kunde vara avgörande och för dem som var över 18 år där ansvarsfrågan var avgörande. Samarbetet mellan socialtjänst och fristående organisationer, skolor och kuratorer skulle behöva förbättras.</p>