<p>Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer?</p><p>Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs?</p><p>Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt.</p><p>För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys.</p><p>Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna".</p><p>Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäller beskrivningar av förövare och debatten i allmänhet. Detta befäster "svenskhet" och både den "svenska/e kvinnan/mannen" som jämställda och som den outtalade norm mot vilken "de Andra" ställs.</p>

<p>Denna uppsats har undersökt genus- och jämställdhetsfrågorna på lärarutbildningarna i Sverige med betoning på Lärarhögskolan i Stockholm och Södertörns högskola. Syftet med uppsatsen är att undersöka om lärarutbildningarna är utformade så att könsrollerna reproduceras och befästs, eller om lärarutbildningarna är aktiva aktörer som försöker bryta de snäva roller som könen är hänvisade till idag. Syftet är också att diskutera vilka konsekvenser lärarutbildningen och dess hantering av genus- och jämställdhetsfrågor kan bli på grundskolan.</p><p>Metoden är kvalitativ och materialet baseras mycket på sekundära källor bortsett från två intervjuer. Resultatet visade att lärarutbildares uppfattningar styr innehållet och arbetssättet mer än utbildningsplaner och kursplaner. Både på lärarutbildningarna, men också på grundskolan, är det enskilda eldsjälar som undervisar i dessa frågor. Detta trots att examensordningen och läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 1994 explicit uttrycker vikten av att alla lärare ska undervisa och erhålla kunskaper inom detta ämnesområde.</p>

Denna uppsats har undersökt genus- och jämställdhetsfrågorna på lärarutbildningarna i Sverige med betoning på Lärarhögskolan i Stockholm och Södertörns högskola. Syftet med uppsatsen är att undersöka om lärarutbildningarna är utformade så att könsrollerna reproduceras och befästs, eller om lärarutbildningarna är aktiva aktörer som försöker bryta de snäva roller som könen är hänvisade till idag. Syftet är också att diskutera vilka konsekvenser lärarutbildningen och dess hantering av genus- och jämställdhetsfrågor kan bli på grundskolan. Metoden är kvalitativ och materialet baseras mycket på sekundära källor bortsett från två intervjuer. Resultatet visade att lärarutbildares uppfattningar styr innehållet och arbetssättet mer än utbildningsplaner och kursplaner. Både på lärarutbildningarna, men också på grundskolan, är det enskilda eldsjälar som undervisar i dessa frågor. Detta trots att examensordningen och läroplanen för det obligatoriska skolväsendet 1994 explicit uttrycker vikten av att alla lärare ska undervisa och erhålla kunskaper inom detta ämnesområde.

Denna uppsats undersöker debatten kring mordet på Fadime Sahindal utifrån ett feministiskt postkolonialt angreppssätt. Det är främst tre huvudfrågor som undersöks; Hur beskrivs de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld i media? Beskrivs de enligt stereotypa föreställningar om "förtryckta invandrarflickor" eller som handlingskraftiga individer? Den andra frågan är hur förövare av hedersrelaterat våld beskrivs? Den tredje och sista frågan är att se vilken/a synsätt på hedersrelaterat våld som dominerade nyhetsrapporteringen vid denna tidpunkt. För att få svar på dessa frågor analyserades artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under januari 2002. I analysen användes kritisk diskursanalys. Analysen visar att de flickor/unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld till stor del beskrivs som handlingskraftiga individer om strävade mot individuell frihet. Denna frihet är starkt sammankopplad med "svenskhet". "Svenskhet" beskrivs positivt och får symbolisera individuell autonomi och jämlikhet. De "svenska flickorna" beskrivs positivt och framställs som (ouppnåeliga) ideal för "invandrarflickorna". Förövarna av hedersrelaterat våld beskrivs som patriarkala och bakåtsträvande "invandrarmän". De ses dels som offer för sin "kultur" vilket gör dem predestinerade att handla på visa sätt, dels beskrivs de som psykiskt sjuka. Den första beskrivningen dominerar rapporteringen och i denna sker en stark uppdelning i "vi" ("svenska, jämställda män") och "Dom" ("invandrade, patriarkala män"). I liten utsträckning förekommer en kritisk hållning till detta essentiella sysnsätt på "Dom" och "deras kultur". Istället dominerar ett kulturessentialistiskt synsätt både vad gäller beskrivningar av förövare och debatten i allmänhet. Detta befäster "svenskhet" och både den "svenska/e kvinnan/mannen" som jämställda och som den outtalade norm mot vilken "de Andra" ställs.

I det här självständiga arbetet undersöks genusfrågor. Syftet är att undersöka hur skolor arbetar med genus i samkönade och blandade grupper samt hur lärare planerar sin undervisning. För att undersöka detta användes en online-enkät som datainsamlingsmetod. Svarsresultaten bearbetades i databasen SurveyMonkey. Resultatet visade att undervisningen varier mellan samkönade och blandade grupper. De lärare som besvarade enkäten anser att genusfrågor är en stor och väsentlig del i sex- och samlevnadsundervisningen. Det skiljer sig däremot i vilka metoder som använts och huruvida samkönade grupper anses vara fördelaktiga för elevernas inlärning. En slutsats kan vara att det måste finnas mer riktlinjer kring hur arbetet ska bedrivas för att ge eleverna en likvärdig utbildning.

Syftet med denna studie är att utforska högstadieflickors inställning till metodikfrågor i ämnet fysik. Studien granskar vilken slags undervisningsmetodik som dominerar dagens fysikundervisning samt undersöker vilken metodik flickor anser som mest befrämjande i meningen av förståelse, lärande, intresse och motivation till fortsatta fysikstudier. I teoridelen beskrivs den behavioristiska, kognitiva och sociokulturella metodiken samt teorin om socialkonstruktivistisk metodik som bästa undervisningsform inom naturvetenskapen. Studien visar att majoriteten av flickorna upplever sin undervisning som en mångsidig blandning av de tre nämnda metoderna. Intervjupersonerna uppnår en god förståelse om de undervisas kognitivt – med hjälp av laborationer – och om dessa distribueras både behavioristiskt och socialt; ett resultat som styrker den socialkonstruktivistiska teorin. För att upprätthålla det befintliga intresset för fysiken är valet av adekvat metodik betydelsefullt. För att utöka intresset och för att motivera flickorna till framtida fysikstudier är metodikfrågorna av mindre vikt. För elever med långsiktiga yrkesplaner har tillämpningen av välfunnen metodik knappt någon påverkan på deras programval. Däremot finns möjligheten att locka obeslutsamma elever till naturvetarprogrammet om de undervisas på ett sätt som ökar deras förståelse. Studien bekräftar andra undersökningar på området: de kvinnliga elevernas negativa attityd till ämnet fysik kan endast förbättras om fysikens ämnesinnehåll reformeras i riktning mot mer allmänbildning, mer vardagsanknytning och integrationen av kvinnligt favoriserade temaområden.

<p>Syftet med denna studie är att utforska högstadieflickors inställning till metodikfrågor i ämnet fysik. Studien granskar vilken slags undervisningsmetodik som dominerar dagens fysikundervisning samt undersöker vilken metodik flickor anser som mest befrämjande i meningen av förståelse, lärande, intresse och motivation till fortsatta fysikstudier. I teoridelen beskrivs den behavioristiska, kognitiva och sociokulturella metodiken samt teorin om socialkonstruktivistisk metodik som bästa undervisningsform inom naturvetenskapen.</p><p>Studien visar att majoriteten av flickorna upplever sin undervisning som en mångsidig blandning av de tre nämnda metoderna. Intervjupersonerna uppnår en god förståelse om de undervisas kognitivt – med hjälp av laborationer – och om dessa distribueras både behavioristiskt och socialt; ett resultat som styrker den socialkonstruktivistiska teorin. För att upprätthålla det befintliga intresset för fysiken är valet av adekvat metodik betydelsefullt. För att utöka intresset och för att motivera flickorna till framtida fysikstudier är metodikfrågorna av mindre vikt. För elever med långsiktiga yrkesplaner har tillämpningen av välfunnen metodik knappt någon påverkan på deras programval. Däremot finns möjligheten att locka obeslutsamma elever till naturvetarprogrammet om de undervisas på ett sätt som ökar deras förståelse.</p><p>Studien bekräftar andra undersökningar på området: de kvinnliga elevernas negativa attityd till ämnet fysik kan endast förbättras om fysikens ämnesinnehåll reformeras i riktning mot mer allmänbildning, mer vardagsanknytning och integrationen av kvinnligt favoriserade temaområden.</p>