Sammanfattning Studien syftar till att, utifrån polisers arbete och förhör med misstänkta förövare av hedersrelaterat våld och förtryck, bidra till kunskap om förövarnas motivering och inställning kring brottet för att på så vis få en fördjupad förståelse för problematiken. Deltagande sex respondenter, varav hälften män och hälften kvinnor, har genom semistrukturerade intervjuer intervjuats avseende deras kunskap och bemötande av misstänkta förövare av hedersrelaterade brott. I resultatet av intervjuerna med poliserna om deras arbete framkom det att anmälningar kring hedersrelaterat våld och förtryck har ökat, men att anmälningsfrekvensen fortfarande är låg. Respondenterna beskriver en svårighet med bevissäkring för att få dessa brott till åtal, och majoriteten av respondenterna önskar mer utbildning inom hedersrelaterat våld och förtryck för att kunna få fler misstänkta förövare dömda. Vidare visar resultatet att förövarna sällan erkänner brottet, att de aldrig anger att brottet har skett i hederns namn och att de inte visar någon ånger eller skam för deras handlingar. De som erkänner brottet hänvisar till att handlandet är rättfärdigat då offret bestraffas på grund av dennes felaktiga handlingar. Studiens resultat medför en fördjupad förståelse för såväl hederskultur, förövare som polisens arbete, vilket kan vara användbart i arbetet med förövare och offer för hedersrelaterat våld och förtryck.

<p>Det traditionella sociala arbetet socialtjänsten använder vid handläggning av våld i nära relationer, kan vara svårare att applicera på fall där våldet och förtrycket är "hedersrelaterat". Socialtjänstens iblandande kan ibland bli till mer skada en nytta, varför syftet med denna studie har varit att undersöka socialtjänstens handlingsplaner och deras kunskapskällor som de har vid handläggning av ärenden som rör "hedersrelaterat" våld och förtryck. Den forskningsansats som använts för att uppnå studiens syfte är kvalitativ forskningsmetod. Resultatet är baserat på en granskning av tre handlingsplaner från socialtjänsten, för handläggning av "hedersrelaterat" våld och förtryck och som ett komplement har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre socialsekreterare. Vidare har en jämförelse gjorts med andra kunskapskällor som varit relevanta för studiens syfte och berört problematiken. Resultatet visar att socialtjänsten kommit olika långt med att öka sin kompetens och kunskap om "hedersrelaterat" våld samt att erfarenheten av problematiken skiljer sig från kommun till kommun. Studien har ställt sig kritiskt till de kunskapskällor som socialtjänsten erhåller om problematiken, då problemet ses ur ett kulturellt perspektiv som tenderar att kategorisera grupper och att individers specifika behov riskerar att försummas.</p>

Det traditionella sociala arbetet socialtjänsten använder vid handläggning av våld i nära relationer, kan vara svårare att applicera på fall där våldet och förtrycket är "hedersrelaterat". Socialtjänstens iblandande kan ibland bli till mer skada en nytta, varför syftet med denna studie har varit att undersöka socialtjänstens handlingsplaner och deras kunskapskällor som de har vid handläggning av ärenden som rör "hedersrelaterat" våld och förtryck. Den forskningsansats som använts för att uppnå studiens syfte är kvalitativ forskningsmetod. Resultatet är baserat på en granskning av tre handlingsplaner från socialtjänsten, för handläggning av "hedersrelaterat" våld och förtryck och som ett komplement har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre socialsekreterare. Vidare har en jämförelse gjorts med andra kunskapskällor som varit relevanta för studiens syfte och berört problematiken. Resultatet visar att socialtjänsten kommit olika långt med att öka sin kompetens och kunskap om "hedersrelaterat" våld samt att erfarenheten av problematiken skiljer sig från kommun till kommun. Studien har ställt sig kritiskt till de kunskapskällor som socialtjänsten erhåller om problematiken, då problemet ses ur ett kulturellt perspektiv som tenderar att kategorisera grupper och att individers specifika behov riskerar att försummas.

The purpose of this study was to examine how social services in Örebro working with young people vulnerable to honor- related violence and oppression. Further the purpose was to investigate recognition of guidelines that could act as support in the work with honor- related violence and oppression, and also however the work with these honor-related cases could have an emotional impact on the social worker. To answer these questions a qualitative study using interviews was performed with four social workers in Örebro. The results have been analyzed and interpreted in relation to previous research conducted in the field of honor research. Further three theoretical perspectives have been used in the interpretation of the results; implementation theory, sociology of emotion and coping. The results report an absence of local guidelines and a high employee turnover in the social services. Honor-related matters are emotionally demanding for the social worker who handles this by different coping strategies. The conclusion is that the social workers needs a local action plan to support their decisions and that the reason for the high employee turnover needs to be investigated and reduced for the knowledge to develop. Keywords: Honor, Culture, Social worker, honor-related violence and oppression. / Syftet med denna studie var att ta reda på hur socialtjänsten i Örebro arbetar med ungdomar utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck (HVF) samt om socialsekreterarna i Örebro har några riktlinjer som stöd. Studien belyser även den emotionella inverkan hedersrelaterade ärenden har på socialsekreteraren. För att uppnå studiens syfte har en kvalitativ forskningsansats använts. Resultatet är baserat på fyra intervjuer med socialsekreterare i Örebro. Resultatet har analyserats mot regeringens handlingsplan om HVF samt en kartläggning från Örebro. Resultatet har också analyserats i relation till tidigare forskning om hederskontexten. Teoretiska utgångspunkter för studiens analys är implementeringsteori, emotionssociologi och coping. Resultatet visar en avsaknad av kommunala riktlinjer och att det är hög personalomsättning. Hedersrelaterade ärenden är emotionellt krävande för socialsekreteraren, detta hanteras genom copingstrategier. Studiens slutsatser är att det behövs en kommunal handlingsplan och att orsaken till den höga personalomsättningen behöver utredas och minska för att kunskapen om HVF ska utvecklas. Nyckelbegrepp: Heder, Kultur, Socialsekreterare, Hedersrelaterat våld och förtryck.

Denna studie undersöker några yrkesverksamma i offentliga myndigheter (Länsstyrelsen, polisen, elevhälsan) och en frivillighetsorganisations (Rädda Barnen) definition och föreställningar om "hedersrelaterat" våld och förtryck, vilken problematik de möter i sitt dagliga arbete samt vilka perspektiv som finns representerade och etablerade inom dessa verksamheter sedan "hedersfrågan" initierades år 2002. Studien tar sin utgångspunkt i det intersektionella perspektivet. För att få svar på de yrkesverksammas definitioner och föreställningar har studien genomförts via fem semistrukturerade intervjuer - som en del av en kvalitativ forskningsansats. Som analysmetod för tolkning av empiri har innehållsanalys tillämpats. De centrala fynden av studien går i linje med tidigare intersektionell forskning, där en framträdande kulturalisering i definitionen av "hedersproblematiken" återfinns, då den förknippas och förklaras utifrån kulturella aspekter. Det framkommer även en avgränsning av kunskap, det vill säga att kunskapen centreras till ett fåtal personer inom verksamheten och där en uttalad föreställning om att "specialkompetens" om "hedersproblematiken" behövs. Detta är helt i motsats till andra kritiska perspektiv som anser att detta är en stigmatiserande social praktik genom särdelningen av problematiken. Dessa perspektiv pekar istället på att förtrycket bör ses som globalt och inte bundet till vissa "kulturer". Vidare syns att könsfördelning fortfarande finns uttalat, trots många års forskning och politiska kunskapssatsningar. / <p>2015-06-12</p>

Syftet med denna studie är att fånga yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter i arbetet med hedersutsatta personer. Studien fokuserar även på de utmaningar och svårigheter som yrkesverksamma socialarbetare och dess organisation ställs inför i handläggningen av hedersrelaterat våld (HRV). Forskningsansatsen som har tillämpats för studiens syfte, är en kvalitativ forskningsmetod vilket resultatet har inhämtats utifrån semistrukturerade intervjuer från tre yrkesverksamma socialarbetare som arbetar inom socialtjänsten i två mellanstora kommuner. Resultatet har också analyserats med hänsyn till vad tidigare forskning och teorier genererat kring ämnet. Studiens resultat visar att det råder skillnader hos yrkesverksamma i frågan om grundläggande kunskap och kännedom om andra kulturers normer och värderingar när det gäller hedersproblematiken. Detta kan möjligtvis vara en bidragande orsak till den motvilja, återhållsamhet och rädsla som finns hos yrkesverksamma att hantera och handlägga hedersärenden. Samtidigt som okunskap och avsaknad av organisatoriskt ledningsstöd och lagstöd försvårar det förebyggande arbetet och hanteringen av HRV. Slutsatserna som kan dras av studie är att det råder en ambivalens och kunskapsbrist hos de yrkesverksamma socialarbetarna gällande HRV, samt att det finns motvilja hos de yrkesverksamma att handlägga HRV-ärenden. Organisatoriskt visar studien på att det finns en otydlighet i hur olika institutioner hanterar HRV. Studien kan ligga till grund för framtida forskning gällande klientperspektiv med en kvalitativ forskningsansats. Nyckelord: heder, hedersvåld, hedersproblematik, hedersvåldrelaterat våld

Studiens syfte var att undersöka hur män från Mellanöstern uppfattar hedersrelaterat våld och förtryck samt att se om ett hederstänkande hos individer från Mellanöstern förändras efter att ha flyttat till Sverige. En kvalitativ studie har genomförts i form av fem semistrukturerade intervjuer med unga män från Mellanöstern. Studiens resultat visar att majoriteten av respondenterna har en negativ syn på förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck, där kvinnor exempelvis ses som mindre värdiga. Förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck grundar sig, utöver makt- och kulturperspektivet, i det intersektionella perspektivet där makt, kön, klass och etnicitet har en påverkande roll. När familjer från en hederskultur bosätter sig i Sverige kan ett hederstänkande förstärkas hos dem men det finns även möjlighet till en förändring där hederstänkandet försvagas eller försvinner helt. Vår studie har relevans för socialt arbete då den studerar ett ämne som socialtjänsten har bristande kunskaper om. Genom en ökad kunskap kan myndigheter få en större förståelse för de utsattas situation, vilket i sin tur kan leda till att de bidrar med den hjälp de utsatta är i behov av. En ökad förståelse kring problematiken och en ökad vetskap om män från Mellanöstern och deras uppfattningar, kan möjliggöra att en "rätt bild" om männen skapas i samhället. Den bild som idag existerar om utländska män är att de är våldutövare och kvinnoförtryckare.

Runt om i världen utsätts kvinnor och män varje år för hedersrelaterat våld och förtryck. Detta har gjort att bland annat FN och Amnesty har uppmärksammat problematiken och arbetar aktivt mot att stoppa denna typ av våldsbrott. I Sverige tog debatten om hedersrelaterat våld och förtryck fart i början av 2000-talet, dock är kunskapen om detta fenomen fortfarande bristfällig. Tidigare forskning har funnit att personer som utövat hedersrelaterat våld och förtryck rättfärdigade brottet genom att tillämpa fem neutralisationstekniker som utvecklades av Sykes och Matza (1957). Forskare argumenterade för att dessa tekniker borde beaktas i det brottspreventiva arbetet. Syftet med denna studie var att beskriva hur anställda på anstalter inom Kriminalvården upplevde att klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck tillämpade neutralisationstekniker samt hur anställda inom Kriminalvården anpassade det brottspreventiva arbetet om klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck tillämpade neutralisationstekniker. Studien utgick från en deduktiv ansats där semistrukturerade telefonintervjuer användes som datainsamlingsmetod. Åtta deltagare vilka var anställda på fyra olika anstalter inom Kriminalvården rekryterades genom ett bekvämlighetsurval. En tematisk analys tillämpades på materialet. Resultatet visade att deltagarna upplevde att de klienter som utövat hedersrelaterat våld och förtryck använde samtliga neutralisationstekniker. Vidare framkom att det brottspreventiva arbetet anpassades utifrån vilka eller vilken teknik klienterna tillämpade. Exempel påarbetsmetoder var olika former av samtal samt behandlingsprogrammet IDAP. Deltagarna upplevde att det inte fanns specifika arbetsmetoder eller riktlinjer för dessa klienter vilket försvårade det brottspreventiva arbetet. / <p>2015-06-03</p>

Sverige är ett heterogent land med många olika kulturella influenser från andra länder, vilket medför krav på förståelse för andra traditioner, värderingar och normer. Det övergripande syftet med studien är att undersöka och belysa olika hedersnormer, vilka som berörs och hur socialförvaltningen, polisen och skolan i Stockholms län arbetar med de här frågorna idag. I den här studien används en kvalitativ ansats för att belysa uppsatsens problemområde. Intervjuer har gjorts med berörda verksamheter och den teoretiska referensramen har främst utgått ifrån kunskap om hedersbegreppets olika beståndsdelar. Resultatet av studien visar att metoder och arbetssätt kring hedersrelaterat våld och förtryck förutsätter att finna indikationer på våld, samtalsstöd och placering vid akutfall enligt det intervjumaterial som tagits del av i studien. Resultatet av studien visar även att könsrelaterade förväntningar om hedersrelaterat våld och förtryck, handlar främst om kvinnans sociala ställning i familjen där patriarkala strukturer är framträdande. Definitionen av hedersbegreppet ser olika ut och tankar kring tydligare lagstiftning av hedersrelaterade brott påverkas av definitionens stigmatiserande effekter. Kunskap om hedersproblematik ökar i samhället men konkreta förebyggande metoder och arbetssätt saknas fortfarande.

Denna studie syftar till att undersöka hur hedersrelaterat våld och förtryck framställs i svensk media. År 2002 hedersmördades den unga kvinnan Fadime – ett fall som ådrog sig stor uppmärksamhet i svenska dags- och kvällstidningar. Mot denna bakgrund analyseras i uppsatsen hur fenomenet hedersrelaterat våld och förtryck framställs strax efter Fadimes död 2002, hur det framställs idag (2017–2018), och vilka likheter och skillnader det finns i framställningarna mellan de olika tidsperioderna. Artiklar från dags- och kvällstidningar undersöks utifrån Faircloughs kritiska diskursanalys med hjälp av tre analytiska verktyg: modalitet, transitivitet och intertextualitet. Resultatet i denna studie visar att de dominerande diskurserna 2002 var kulturdiskursen, den globala kvinnoförtrycksdiskursen och hedersmordsdiskursen. De dominerande diskurserna 2017–2018 var kulturdiskursen, religionsdiskursen och förtrycks- och begränsningsdiskusen. Kulturdiskurserna 2002 och 2017–2018 uppvisade stora likheter, där den viktigaste skillnaden var att diskursen 2002 fokuserade mer specifikt på den kurdiska kulturen. I studien fann vi även att en viktig skillnad mellan de två perioderna var, att hedersmordsdiskursen (2002) numera ersatts av förtrycks- och begränsningsdiskursen (2017–2018), och att religionsdiskursen fått större utrymme under perioden 2017–2018. Kvinnoförtrycksdiskursens (2002) förklaring att hedersrelaterat våld och förtryck enbart kan förklaras av ett globalt kvinnoförtryck har i nutid delvis tonats ner, även om kvinnan fortfarande inom ramen för många olika diskurser framställs som offret.