Forskningen gällande mäns våld mot kvinnor har inte jämfört hur olika professionella utifrån sina olika yrkespositioner anser om gemensam vårdnad, där kvinnorna har blivit utsatta för sina mäns våld. Denna studie kommer att undersöka vad olika professionella, utifrån sina olika yrkespositioner, anser om fenomenet och därmed bidra med något nytt till forskningen. Begreppet mäns våld mot kvinnor innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, känslomässiga och verbala kränkningar samt alla handlingar vars syfte är att skada eller kontrollera kvinnan (Jalmert, 2003, s. 256).   Mäns våld mot kvinnor beror på många faktorer, men tillvägagångssättet som männen använder sig av för att bryta ner och ta kontrollen över kvinnorna följer ett systematiskt schema. Kvinnornas normaliseringsprocess till våldet som de utsätts för, resulterar i att de får det svårt att separera från de våldsamma männen (Beausang, 2003, s. 238). När de misshandlade kvinnorna slutligen lämnar relationen utsätter de sig ofta för stora risker i samband med uppbrottsprocessen och även under en lång tid efter separationen. Genom att kvinnorna ofta stannar kvar i de våldsamma relationerna eller går tillbaka till sina våldsamma män, medför det att de våldsutsatta kvinnorna inte uppnår brottsofferstatus i allmänhetens ögon (Lundgren et al., 2001, s. 17). Graden av brottsofferstatus kan ge stora konsekvenser i kommande vårdnadstvister och vårdnadsutredningar. Syftet med denna studie är att undersöka vad fem professionella anser på de misshandlade mödrarnas situation och hur den påverkas av gemensam vårdnad, där mödrarna har brutit upp från en destruktiv relation med barnets/barnens fäder. Nyckelinformanterna har noga valts ut efter sina mångåriga erfarenheter av arbete med misshandlade mödrar och problematiken med gemensam vårdnad. Resultatet av intervjustudien med de professionella tyder på att de flesta av de misshandlade mödrarna får en mycket allvarlig, psykiskt tung, ekonomiskt svår och oviss levnadssituation efter att de har lämnat de våldsamma fäderna till deras gemensamma barn. Ovissheten består dels av att mödrarna inte längre råder över sina liv, utan är utelämnade till myndighetspersoner i olika enheter och hur dessa ser på frågor som rör våld. Synen på och hanteringen av de misshandlade mödrarnas situation i de olika enheterna, kan verka avgörande i domsluten vid vårdnadstvister. Domstolarnas beslut i vårdnadstvisterna kan få långtgående konsekvenser för de misshandlade mödrarnas liv, med tanke på deras personliga säkerhet vid t.ex. hämtning och lämning av barnet/barnen. Men även rätten att fatta viktiga beslut utan att behöva samarbeta med barnens fäder påverkas beroende om domslutet blir gemensam vårdnad eller ej. Likaså påverkas mödrarnas ekonomi av hur domstolarna dömer i vårdnadstvister.

Syftet med studien har varit att, genom en konstruktivistisk ansats, studera hur stödet ser ut för anhöriga när en familjemedlem fallit offer för skjutvapenvåld. Studien har även en induktiv ansats i och med att det finns ett begränsat antal tidigare forskningsstudier inom detta forskningsområde. Fem semistrukturerade intervjuer utfördes med fem olika aktörer som jobbar inom två olika organisationer. De arbetar bland annat med att komma i kontakt med anhöriga. Studien genomfördes med stöd i viktimologisk forskning samt ett samhälleligt perspektiv för att kunna förstå aktörernas upplevelser av stödet. Vi valde att göra en kvalitativ innehållsanalys av det insamlade materialet. Studiens resultat visar att aktörerna upplever att stödet brister för anhöriga vars familjemedlem fallit offer för skjutvapenvåld, där begrepp inom viktimologisk forskning som idealiska offer, brottsofferstatus och sekundär viktimisering varit återkommande under analysen. Även medias konstruktion av anhöriga som sekundära offer och familjemedlemmarna som primära offer har i resultatet analyserats som en orsak till det bristande stödet. Från ett samhälleligt perspektiv har de anhöriga samt deras familjemedlemmars liv analyserats i vilken utsträckning de uppfattas som sörjbara liv. Ett icke erkänt liv är ett icke sörjbart liv som i sin tur inte uppfattas som skadad eller förlorat, och därmed inte behöver stöd. Aktörerna var noga med att det först och främst behövs ett erkännande av politiker att skjutvapenvåldet i Sverige är en ”nationell kris” för att stödet till anhöriga ska förbättras.

En del personer ses inte som brottsoffer i allmänhetens ögon trots att de är ett brottsoffer i juridisk mening. De som begår brott och de som blir utsatta för brott är ofta samma personer, vilket kallas överlappningen mellan brottsoffer och förövare. Polisen har kontakt med brottsoffer och kriminella personer dagligen och deras uppdrag är att göra skillnad för brottsoffer, att minska brottsligheten och att öka tryggheten. Syftet med studien var att försöka förstå hur polisen uppfattar kriminella personer som utsätts för brott. Studien hade en kvalitativ ansats och information samlades in genom semistrukturerade intervjuer med fem poliser i Mellansverige. Vad gäller polisens syn på kriminellas legitimitet som brottsoffer visade resultatet att en överlappning mellan brottsoffer och förövare var vanligt. Vidare beskrev de begreppet brottsoffer i juridiska termer vilket innebar att allmänna föreställningar om brottsoffer inte verkade påverka polisens syn på kriminellas legitimitet som brottsoffer. Sett till polisens resonemang om kriminella jämfört med icke-kriminella personer återfanns en skillnad i polisens bemötande. Polisen uppgav även att det fanns en skillnad mellan kriminella och icke-kriminella personer i form av trovärdighet samt avståndstagande från polisen och rättsprocessen.