<p>Denna rapport syftar till att undersöka vem som anmäler brott i nära relationer iVästernorrlands län och om det skiljer sig mellan kommunerna. Detta har gjortsgenom att gå igenom alla anmälningar inom brottsgruppen under ett år. Någonstörre skillnad har inte kunnat utläsas. Vid genomgången av anmälningarnaupptäcktes dock ett problem med att många av anmälningarna inte handlade omen nära relation. Syftet utvidgades då till att undersöka även hur brottskodningenfungerar och tillförlitligheten till statistiken som presenteras. Rikspolisstyrelsenpresenterar en förklaring över vad en nära relation är, men i statistiken visas enannan. Brottskodningen har inte följt med i utvecklingen av dessa brott inompolisen. För att kunna satsa på problemet med brott i nära relation krävs enkorrekt uppföljning som kan ligga till grund för fortsatt arbete.</p>

Denna rapport syftar till att undersöka vem som anmäler brott i nära relationer iVästernorrlands län och om det skiljer sig mellan kommunerna. Detta har gjortsgenom att gå igenom alla anmälningar inom brottsgruppen under ett år. Någonstörre skillnad har inte kunnat utläsas. Vid genomgången av anmälningarnaupptäcktes dock ett problem med att många av anmälningarna inte handlade omen nära relation. Syftet utvidgades då till att undersöka även hur brottskodningenfungerar och tillförlitligheten till statistiken som presenteras. Rikspolisstyrelsenpresenterar en förklaring över vad en nära relation är, men i statistiken visas enannan. Brottskodningen har inte följt med i utvecklingen av dessa brott inompolisen. För att kunna satsa på problemet med brott i nära relation krävs enkorrekt uppföljning som kan ligga till grund för fortsatt arbete.

Att barn utsätts för att bevittna brott i nära relation är ett vanligt förekommande och allvarligt problem som kan medföra flera negativa konsekvenser för deras välmående. Trots denna problematik har det tidigare inte varit brottsligt i Sverige att utsätta barn för bevittnande av brott i nära relation, vilket har inneburit flera svårigheter i Polismyndighetens arbete. Den 1 juli 2021 infördes lagen om barnfridsbrott, som har medfört att det är brottsligt att utsätta barn för ett bevittnande av brott i nära relation och att barnen nu kan sättas i en målsägandeposition till de brottsliga handlingarna. Föreliggande studie har med hjälp av fem semistrukturerade intervjuer undersökt hur ingripandepoliser, utredare och barnförhörsledare inom Polismyndigheten upplever sitt arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation och hur de upplever att arbetet har påverkats av den nya lagen om barnfridsbrott. Vidare avsåg studien även att uppmärksamma möjliga utvecklingsområden i arbetet med målgruppen. Resultatet tyder på att polisens arbete med barn som har bevittnat brott i nära relation är komplext och innebär både möjligheter och utmaningar. Vidare indikerar resultatet att lagen om barnfridsbrott upplevs ha bidragit till positiva förändringar i polisens arbete, men också att lagen har resulterat i nya utmaningar i arbetet.

Studiens syfte var att undersöka hur tjänstemän hos socialtjänsten och polisen uppfattar samverkan mellan de olika organisationerna, mer specifikt samverkan som metod i arbetet mot brott i nära relationer. Studien ämnade även undersöka hur de uppfattar myndigheternas roller i ett sådant samarbete. För att undersöka detta genomfördes semistrukturerade intervjuer med tjänstemän från båda myndigheterna, i både förstadiet och efter genomförandet av ett samverkansprojekt mot brott i nära relationer. Studiens resultat visade att idén om att samverka mot brott i nära relationer har ett starkt stöd bland tjänstemännen hos båda myndigheterna. De faktorer som uppfattades som viktigast för en effektiv samverkan är en tydlig ansvarsfördelning mellan aktörerna, att förankra metoden i hela organisationen, en administrativ samordning och att samverkan får tillräckliga resurser. Resultatet visade också att tjänstemännen hos de båda myndigheterna hade en tydlig bild av den egna yrkesrollen, men att en osäkerhet hos aktören kan dyka upp när hen förväntas agera på ett vis som inte är i linje med den egna uppfattningen om rollen. / The aim of the study was to investigate how officials of the social services and the police perceived inter-organizational collaboration. More specifically inter-organizational collaboration as a method in the work against intimate partner violence. The study also aimed to examine how they perceive the authorities' roles in such cooperation. In order to investigate this, semi-structured interviews have been carried out with officials from both authorities. The interviews were conducted both in the preliminary stage and after a collaborative project against intimate partner violence. The study's result showed that the idea of cooperating against this type of problems has a strong support among the officials of both authorities. Factors that are perceived as the most important for effective collaboration are a clear division of responsibilities between the actors; to have the collaboration on an institutional level, instead of interpersonal, administrative coordination and ensuring that the collaboration has sufficient resources. The result also showed that the officials of the two authorities had a clear conception what constitutes as their professional role. That clear conception can create an uncertainty within the actor when he or she is expected to act in a manner that is not in line with his or her perception of the role.

Brottsutredning av brott som begås i en nära relation innebär omfattande belastningar för utredarna som möter brottsutsatta och våldsutövare, granskar grafiskt material och samtidigt ska navigera sig inom en stor myndighet. Syftet med denna studie var att granska vilka belastningar som polisutredare upplever i sin yrkesutövning, vad som skyddar från belastningar och om det finns skyddsfaktorer som saknas. Dessa frågor besvarades genom intervjuers med sju utredare inom Brott i Nära Relation och en tematisk analys. Teorier om hanteringsmekanismer och systemteori har använts för att fördjupa förståelsen av det empiriska underlaget. Studien visade att de olika belastningarna kunde delas in i två fält. Det första fältet var yrkesrelaterade påfrestningar där påträngande insyn i människors liv och traumatiska berättelser var återkommande. Organisatoriska påfrestningar var det andra fältet och innefattade hög arbetsbelastning, personalbrist samt bristande förståelse från ledande aktörer inom myndigheten. Det kollegiala stödet och chefens inställning till medarbetarnas mentala hälsa var den skyddande faktor som frekvent återkom i samtliga intervjuer. Studien visade även att de skydd som erbjöds av arbetsgivaren ibland fungerade undermåligt, dels på grund av svårigheter att prioritera skydd, dels kollegors negativa inställning. Det lyftes även önskemål att skyddet skulle vara mer frekvent återkommande, och finnas i nämnare anslutning till arbetsplatsen. Slutligen önskade utredarna att ledande aktörer i myndigheten skulle få en ökad förståelse för arbetets påfrestande natur. / Investigating domestic violence entails substantial strain on the investigators that meet victims and perpetrators, reviews graphic material and simultaneously must navigate within a sizeable governmental authority. The aim of this study was to examine what strains the investigators experienced in their profession, what protective aspects where there and what protective measure was lacking. These questions were answered through interviews with seven domestic violence investigators and through thematic analysis. Theories of coping and systems theory was applied to expand the comprehension of the empirical foundation. The study showed that these strains could be separated into two factions. The first faction was strains related to the professional practice where invasive insight into people’s lives and traumatic reports where frequently occurring.  Organizational strains were the second faction and included a high workload, lack of staff and a dearth of understanding from the leaders in the authority. Support from colleagues and the closest manager’s attitude towards mental health in the employees was frequently brought up in the interviews as protective aspects. The study also showed that the protective aspects offered by the employer was deficient in some respects. This was in part because of difficulties in prioritizing the protection, and in part due to colleagues’ negative attitude towards these protections. The investigators expressed desires about how the protection could be more frequent and remain in a closer proximity to the workplace. Finally, the investigators coveted an increased understanding of the straining work from the employers.

Utgångspunkten för den här uppsatsen har varit att sammanställa och kartlägga frågeställningar i studentarbeten och i forskning som på något sätt behandlat polisiär utredning av brott inom nära relation. Syftet har varit att synliggöra vilka delar och aspekter av utredningar av brott i nära relation som varit och är av intresse för studentuppsatser och forskning. Detta har undersökts i en nordisk kontext. För att besvara uppsatsens frågeställning har en litteraturöversikt utförts. Datainsamlingen har gjorts i fyra olika sökbara databaser, och efter en genomgång av titlar (n=6177) valdes fulltexter (n=99) ut för genomläsning. Efter genomläsningen valdes fulltexter (n=79) ut som uppfyllde de uppställda kriterierna för inklusion. Resultatet visar att fem övergripande kategorier kunnat identifieras, samt att en majoritet av de inkluderade forskningsfrågorna behandlar tre av de övergripande kategorierna: samverkan, upplevelse av att utreda brott, samt olika typer av utredningsmetoder. Samtliga frågeställningar som har berört utredning med koppling till särskilt sårbara brottsoffer har behandlats i studentuppsatser.