Detta arbete syftar till att svara på hypotesen som säger att det är skillnader i tillväxt, storlek, dödlighet och deformationer hos besläktade yngel av grönfläckig padda (Bufo viridis) gentemot obesläktade yngel vid uppfödning. Tidigare australiensisk studie visar att kemiska ämnen som paddorna själva utsöndrar påverkar tillväxt och överlevnad. Det förekommer även att syskon favoriserar och känner igen varandra och således blir konkurrensen syskon emellan inte lika stark. Yngel från fem olika honor delades in i grupper och placerats i akvarietankar med antingen besläktade individer från en och samma hona eller blandade. Där har de vuxit upp från ägg till yngel. De yngel som föddes upp tillsammans med sina syskon var större än yngel som fötts upp med obesläktade yngel. Det var ingen skillnad i procentuell tillväxt över tid mellan besläktade och obesläktade individer. Vid de första mättillfällena var det skillnad i storlek, viket indikerar att mekanismen som styr tillväxt är som starkast i ett tidigt utvecklingsskede för att sedan avta. Tidigare studie på grönfläckig padda i Sverige visar på liknande resultat och dessa motsäger resultat från en australiensisk studie där tillväxten varit mindre i början och större i slutet. Dödligheten från ägg till yngel var större hos de obesläktade individerna. Sammantaget ger det en indikation om att mekanismen bakom exempelvis storlek, tillväxt och dödlighet är mer komplexa än vad som framkommit i tidigare arbeten. Resultatet visar på skillnader som kan ligga till grund för utvecklandet av nya metoder vid uppfödning av grönfläckig padda och som även kan hjälpa till vid bevarandet av den svenska populationen. / This work aims to respond to the hypothesis that says that there are differences in growth, size, mortality and deformation in the kin of green toad (Bufo viridis) between unrelated egg and later on juveniles when breeding. A previous Australian studie demonstrates that chemical substances that the toads themselves secrete affect growth and survival. It also appears that the siblings chemically recognize and favours each other, and thus competition for food between siblings is not as strong. Eggs and later on juveniles of five different females have been divided into groups and placed in aquariumtanks. Either with related individuals from a single female or mixed. The juveniles reared together with their siblings had on average larger bodies than juveniles reared with unrelated brood. There were no difference in growth over time between the different rearing methods. There where, however, differences in growth during the first measurements, which indicates that the mechanisms that differentiates the growth is strongest in an early stage of development. Mortality from egg to juvenile where larger in the unrelated individuals than within the siblings. Previous Swedish study show similar results and these contradicts result from Australian studies. Overall, it gives an indication that the mechanism that affect size, growth and mortality is more complex than what transpired in the previous work. The result points to differences that may form the basis for the development of new methods for the breeding of European Green Toad, and which can also help in the preservation of the Swedish population.

Die weltweit mehr als 7500 Amphibienarten sind durch anthropogene Ursachen wie Habitatzerstörung, Krankheitsverbreitung, Klimawandel und Umweltverschmutzung in ihrem Bestand bedroht. Einige der Ursachen sind kaum erforscht, so die Verschmutzung aquatischer Ökosysteme durch endokrine Disruptoren (EDs), Substanzen, die mit dem Hormonsystem interagieren. Ausgehend von neuen molekularen Markern, welche die Ermittlung des genetischen Geschlechts erstmals bei einigen Hyliden und Bufoniden erlauben, wurde in der vorliegenden Arbeit auf die Wirkung des synthetischen Östrogens 17α- Ethinylestradiol (EE2)und des Weichmachers Bisphenol A (BPA) fokussiert. Für drei Bufonidenarten wurde zunächst die Geschlechtsgebundenheit von Mikrosatelliten getestet und ein XX/XY-System nachgewiesen. Diese und bereits etablierte Marker wurden anschließend in ein neu entwickeltes Versuchsdesign für ED-Studien integriert: Nach gleichzeitiger Aufzucht von Modell- (Xenopus laevis) und Nicht-Modell-Arten (Hyla arborea, Bufo viridis) unter EE2- bzw. BPA- Exposition wurde das genetische Geschlecht bestimmt und mit dem anatomisch und histologisch ermittelten phänotypischen Geschlecht erglichen. Die drei Anuren zeigten starke Empfindlichkeitsunterschiede gegenüber beiden EDs. Umweltrelevante Konzentrationen beeinflussten die somatische Entwicklung und führten zu artspezifischen Gonaden-Fehlbildungen. EE2 bewirkte zahlreiche partielle und komplette Geschlechtsumwandlungen, mit stärkeren Effekten bei X. laevis. Diese Arbeit zeigt somit, dass bereits niedrige EE2- und BPA-Konzentrationen zu starken Schädigungen führen können und die Substanzen aufgrund ihrer erheblichen aquatischen Präsenz als ernstzunehmende Faktoren der Amphibienkrise anzusehen sind. Die Ermittlung des genetischen Geschlechts wird als wichtig eingestuft, um verlässliche Aussagen über ED-Effekte zu treffen. Zudem sollten an der Modell-Art X. laevis gewonnene Erkenntnisse nicht vorbehaltlos auf andere Amphibienarten extrapoliert werden. / The more than 7500 known amphibian species are globally threatened, mainly due to anthropogenic causes like habitat destruction, dispersing diseases, climate change and environmental pollution. Some of the causes are barely investigated, e.g. the pollution of aquatic ecosystems with endocrine disrupting compounds (EDCs), substances that interfere with the hormone system. Based on new molecular markers, for the first time allowing genetic sexing in some hylids and bufonids, this thesis focused on the effects of the synthetic estrogen 7α-ethinylestradiol(EE2) and the plasticizer bisphenol A (BPA). Initially, several microsatellite markers were tested for sex-linkage in three bufonid species, and an XX/XY system could be revealed. Subsequently, these and other established markers were integrated into a newly developed experimental design for EDC-research: after simultaneous exposure of model (Xenopus laevis) and non-model species (Hyla arborea, Bufo viridis) to EE2 or BPA, metamorphs were genetically sexed. Anatomically and histologically determined phenotypic sexes were directly compared with the genetic sex of each individual. The three anurans showed striking differences in their susceptibilities in both EDCexperiments. Environmentally relevant concentrations affected the somatic development and led to species-specific gonadal anomalies. In addition, EE2 provoked high numbers of mixed sex and completely sex-reversed individuals, with more pronounced effects in X. laevis than in the two non-model species. This work shows that low concentrations of EE2 and BPA lead to severe damages. Due to their widespread presence in the aquatic environment, these substances might contribute to the worldwide amphibian crisis. To produce reliable results in EDC-studies, genetic sexing is considered important. Furthermore, findings gained with the model species X. laevis should not unreservedly be extrapolated to other amphibian species.