Vid akut respiratorisk svikt är vård av patient i bukläge en potentiellt kostnadseffektiv åtgärd för att öka syresättning och lungcompliance. Det är dock en riskfylld åtgärd som kräver multipla omvårdnadsåtgärder. Syftet med den här uppsatsen var att beskriva specialistsjuksköterskan inom intensivvårds erfarenheter av att vårda patient som ventilatorbehandlas i bukläge. Uppsatsen genomfördes med en kvalitativ design. Intervjun genomfördes i fokusgrupp med fyra deltagare. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och två kategorier utkristalliserades, strategier för kontroll och etisk reflektion. Under kategorin strategier för kontroll fann studenterna tre underkategorier, förberedelser, teamarbete, och omvårdnadsåtgärder. Dessa tre underkategorier använde specialistsjuksköterskan som strategier för att uppleva kontroll över situationen. Under kategorin etisk reflektion fann studenterna två underkategorier, vårdnivå och resultat av behandling. Dessa underkategorier beskriver erfarenheter av diskussioner kring beslut om att vårda patient i bukläge. Denna uppsats belyser vikten av evidensbaserade riktlinjer, välfungerande teamarbete och delaktighet i etiska diskussioner och kan ha betydelse i utvecklingsarbete på intensivvårdsavdelningar.

Bakgrund: Trycksår är idag en vanligt förekommande vårdskada. Få studier har gjorts gällande trycksår i samband med buklägeskirurgi. Syfte: Syftet var att undersöka trycksårsprevalensen bland patienter som genomgått kirurgi i bukläge och identifiera möjliga riskfaktorer för trycksår. Metod: En prospektiv deskriptiv studie med kvantitativ design. Datainsamlingen utfördes på neurokirurgiska och ortopediska kliniken under nio veckor, vid ett stort sjukhus i mellansverige. Hudobservationer och journalgranskning skedde på totalt 29 patienter. Frågeställningarna besvarades med deskriptiv statistik och analyserades med Mann Whitney U test och Chi2. Resultat: Var tredje patient som genomgått buklägeskirurgi utvecklade trycksår. Den totala trycksårsprevalensen var 34 procent, antalet trycksår per patient varierade mellan ett till sex stycken. Trycksåren varierade mellan kategori ett och två enligt EPUAPs klassiferingssystem. Det mest utsatta området var ansiktet (51 %). Identifierade riskfaktorer var högt BMI, den postoperativa kroppstemperaturen, ålder och operationens längd. Slutsats: Patienter som genomgår kirurgi i bukläge har en ökad risk att utveckla trycksår. Fortsatt kvalitetsarbete behövs för att motverka vårdskador, patientlidande, ökade vårdtider och kostnader för denna grupp patienter. För vidare utveckling inom området behövs fler och större studier. / Background: Pressure ulcer is today a frequent occuring problem in health care.  There are few studies done regarding the incidence of pressure ulcers after surgery in prone position. Aim: The aim was to investigate the prevalense of pressure ulcer among patients who have been operated upon in prone position, and to identify possible risk factors for pressure ulcer among these patients. Method: A prospective study with quantitative design was chosen. The data was collected during nine weeks at a Neurosurgical and Orthopedic ward. Skin observations and reviewing medical records were conducted for a total of 29 patients. The research questions were answered by descriptive statistics and the data was analyzed using a Mann Whitney U test and Chi2. Results: One out of three patients developed pressure ulcers after surgery in prone position. The prevalence of identified pressure ulcers in the study was 34 percent, the number of pressure ulcers per patient varied between one and six. The ulcers were classified according to EPUAPs classification and the identified ulcers were assigned class one and two. The most vulnerable part was the face (51%). Identified risk-factors are high BMI, body temperature post operatively, patients’ age and duration of surgical procedure. Conclusion: Patients undergoing surgery in prone position are more likely to develop postoperative pressure ulcers. Further preventive measures to avoid health care associated adverse events are necessary in order to reduce unnecessary patient suffering, increasing hospitalization and costs for this group of patients. For further progress in this field more extensive studies are needed