Coronapandemin har medfört strikta regler om social distansering och isolering i ett försök att minska spridningen av COVID-19. Individer ombeds att arbeta hemifrån och inte träffa närstående. Forskning visar att individer upplever ensamhet som mest när den är ofrivillig, förutsättningar som den rådande pandemin har skapat. Syftet är därför att undersöka hur individer upplever samt hanterar ensamhet under pandemin. Studien bygger på ett bekvämlighetsurval där de tio deltagarnas intervjuer har analyserats med en induktiv tematisk analys. I analysen identifierades åtta teman; ​egenskaper​, ​vikten av att ta sitt ansvar,​ ​ensamhet som ett mentalt tillstånd​, ​distraktioner​, ​saknad av det gamla livet,​ ​oväntad personlig utveckling​, ​färre sociala utbyten samt ​ökad kvalité av befintliga relationer.​ Resultatet visar att påtvingade förändringar i det sociala livet som skapar flertalet ofrivilligt ensamma stunder påverkar deltagarna mest negativt. Samtliga deltagare menade att ensamhet är ett mentalt tillstånd som kräver distraktioner för att känslorna inte ska bli för påfrestande för psyket. Distraktionerna inkluderade både självständiga och sociala aktiviteter, något som stämmer överens med befintlig forskning om copingstrategier vid kronisk ensamhet. Deltagarna upplever sig dock inte som kroniskt ensamma på grund av pandemin, även om antalet ofrivilligt ensamma stunder har ökat, samt menar att social isolering bara är en av pandemins många aspekter. Slutsatsen är att det inte enbart är ensamhet som leder till att individer kan må dåligt under en världspandemi samt att framtida forskning bör fokusera på hur friska unga och vuxna påverkas av perioder av isolering då fältet domineras av geriatriska studier. / The corona pandemic has led to strict rules regarding social distancing and isolation in an attempt to reduce the spread of COVID-19. Individuals are asked to work from home and not see their close ones. Research shows that individuals experience loneliness the most when it’s involuntary, conditions that the prevailing pandemic has created. The purpose is therefore to investigate how individuals experience and deal with loneliness during the pandemic. The study is based on a convenience sample where the ten participants' interviews have been analyzed with an inductive thematic analysis. In the analysis eight themes were identified; ​characteristics, the importance of taking responsibility, loneliness as a mental state, distractions, missing the old life, unexpected personal growth, fewer socialexchangesa​ndbetterqualityofexistingrelationships.​Theresultsshowthat forced changes in the social life that create a lot of involuntarily lonely moments affect the participants most negatively. All participants also defined loneliness as a mental state that requires distractions so the emotions do not become too stressful for the psyche. The distractions included both independent and social activities, which is consistent with existing research on coping strategies for chronic loneliness. However, the participants do not feel chronically lonely due to the pandemic, even though the amount of involuntary lonely moments has increased, and believe that social isolation is just one of the many aspects of the pandemic. The conclusion is that it’s not only loneliness that leads to individuals feeling unwell during a world pandemic and that future research should focus on how healthy young people and adults are affected by periods of isolation since the field is dominated by geriatric studies.