Sammanfattning Introduktion: Hypertoni utgör en stor riskfaktor som kraftigt ökar risken att drabbas av kardiovaskulär sjukdom, en av världens ledande dödsorsaker idag. Två av förstahandsvalen vid farmakologisk behandling av hypertoni är Ca2+-antagonister och ACE-hämmare. Ca2+-antagonister ger kärldilatation med effekten sänkt blodtryck genom att få den glatta muskulaturen runt artärer och arterioler att relaxera. ACE-hämmare verkar genom att påverka kroppens renin-angiotensin-aldosteron-system (RAAS) genom att inhibera ett viktigt enzym som deltar i RAAS-processen. Resultatet blir utebliven vasokonstriktion samt minskad Na+-retention, vilket medför blodtryckssänkning. I Sverige bestäms behandlingsplan utefter patientens riskprofil, där en låg risk för kardiovaskulär sjukdom med samtidig mild hypertoni medför initial icke-farmakologisk behandling som övergår i monoterapi vid utebliven effekt, medan högre risk med samtidig måttlig eller svår hypertoni medför initial kombinationsterapi. Syfte och metod: Syftet var att undersöka effektiviteten hos Ca2+-antagonister och ACE-hämmare som monoterapi eller kombinationsterapi vid farmakologisk behandling av primär hypertoni. Examensarbetet utformades som en litteraturstudie för att besvara frågeställningen. Databasen PubMed nyttjades för att finna fem randomiserade och kontrollerade studier som jämförde kombinationsterapi och monoterapi med Ca2+-antagonister och ACE-hämmare. Resultat: Alla fem studier som undersöktes erhöll resultat där kombinationsterapi tenderade att ge en mer effektiv blodtryckssänkning i jämförelse med monoterapi, även om inte alla studier erhöll signifikant större sänkning av blodtryck i jämförelse med monoterapi. Tre av studierna visade en signifikant större reduktion av blodtryck vid kombinationsterapi i jämförelse med monoterapi, medan två av studierna inte visade på en signifikant reduktion. Dock återfanns denna tendens även hos dessa två studier där kombinationsterapi var mer effektiv i att reducera blodtryck. I tre av fem studier uppnådde en större andel patienter från kombinationsgrupperna målblodtrycket (<140/90 mmHg) än i monoterapigrupperna. Gällande biverkningar visade ingen av studierna någon skillnad i biverkningsgrad mellan kombinationsterapi och monoterapi. Slutsatser: Den samlade slutsatsen utifrån de undersökta studierna visar att kombinationsterapi med både Ca2+-antagonister och ACE-hämmare sänker blodtryck mer effektivt än monoterapi med vardera substansen. Eftersom en del av skillnaderna trots allt var små kan den biologiska relevansen av reduktionen diskuteras. Då biverkningarna inte var fler vid kombinationsterapi bör kombinationsterapi i framtiden övervägas som primärval vid behandling av primär hypertoni.