No description available.

Antibiotikaresistens är ett allt större problem i vårt samhälle och är ett av våra största hälsohot idag. Karbapenemresistenta Acinetobacter baumannii (CRAB) är en av tre bakterier som är högst upp på Världshälsoorganisationens (WHO) lista över prioriterade patogener som de anser att det är akut läge att utveckla nya antibiotika mot. I väntan på nya antibiotika är det dock viktigt att befintliga antibiotika används på ett optimalt vis. A. baumannii är gramnegativa bakterier som har en hög kapacitet att utveckla resistens mot många av de antimikrobiella medel de kommer i kontakt med. Infektioner med CRAB drabbar främst redan svårt sjuka människor som vårdas på intensivvårdsavdelningar, därför kan mortaliteten vara så hög som 68 %. Andelen CRAB har ökat över hela världen och det är inte ovanligt med isolat som endast är känsliga för kolistin. Kolistin är ett gammalt antibiotikum som tillhör gruppen polymyxiner och började användas på 1950-talet men övergavs sedan nästan helt under några år på grund av rapporter om en hög grad av nefrotoxicitet. Kombinationsterapi där kolistin används tillsammans med ett annat antibiotikum har blivit allt vanligare men det råder oenighet angående om kombinationsbehandling verkligen är mer effektiv än kolistin som monoterapi. Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka om kombinationsterapi med kolistin är mer effektiv än kolistin som monoterapi samt att se hur vanligt det är med nefrotoxicitet vid kolistinbehandling. Artiklar söktes i databasen PubMed där fyra randomiserade kontrollerade studier (randomized controlled trials, RCT) samt två retrospektiva observationsstudier hittades som jämförde just monoterapi med kombinationsterapi. Resultaten från studierna tyder inte på att kombinationsbehandling skulle vara bättre än monoterapi vad gäller mortalitet och klinisk respons då inga statistiskt signifikanta skillnader observerades för dessa utfall. Andelen dödsfall varierade mellan studierna och låg mellan 41 %-73 %. Däremot kan det vara en fördel med kombinationsterapi för mikrobiologisk respons då två av studierna uppvisade signifikanta skillnader gällande detta. Kombinationen kolistin och fosfomycin uppvisade en mikrobiologisk respons på 100 % jämfört med monoterapi på 81 % och kombinationen kolistin och rifampicin hade en mikrobiologisk respons på 61 % jämfört med monoterapi på 45 %. Nefrotoxicitet uppstod totalt i mellan 10 - 60 % av fallen men i de flesta studierna drabbades mellan 20 - 35 %. / Antibiotic resistance is one of the biggest threats to world health today. In 2017, the World Health Organization (WHO) published a list of pathogens for which it is important to develop new antibiotics against. Carbapenem resistant Acinetobacter baumannii (CRAB) where amongst the three bacterial species that were on the top of that list. While we are waiting for new antimicrobial drugs to be developed, it is important that we use those that are available in an optimal way. A. baumannii bacteria mostly cause nosocomial infections, though community outbreaks occur as well. Patients affected by A. baumannii infections are often very sick people treated at intensive care units (ICU:s) with the mortality rates reported to be as high as 68 %. A. baumannii spread in hospitals as they have an extreme ability to adhere and survive on surfaces for long periods of time, and they also colonize the hands of the caretakers. Besides being able to survive desiccation and disinfectants, they also have the ability to develop resistance against most known antibiotics. Some isolates have been reported to show resistance against all tested antibiotics, whereas many other isolates were only susceptible to colistin. Colistin is an antibiotic that belongs to a group of drugs called polymyxins that were discovered in the 1940s and were used during the 1950s to 70s. Colistin had later been abandoned due to high rates of nephrotoxicity. Colistin is a bactericidal antibiotic that acts through changing the permeability of the outer membrane of gram-negative bacteria which leads to leakage of cell content and cell death. Although there are no clinical trials that support it, combination therapy where colistin is administrated together with another antibiotic agent, has become common, and for many physicians it is now thought of as standard. The aim of this study was to investigate, if the combination therapy with colistin is more effective than colistin as monotherapy against CRAB infections, and to examine the occurrence of nephrotoxicity. The study was performed as a literature search where six reports were collected from the database PubMed for analysis. The studies showed no superiority for combination therapy when it comes to mortality rates and clinical outcomes. When it comes to microbiological eradication, combination therapy proved to be significantly better than monotherapy in two of the studies that examined combinations of colistin together with fosfomycin or rifampicin. Nephrotoxicity developed in 10–60 % of the cases but in most of the reports the rate of nephrotoxicity was over 20 %. Conclusions based on this study are that combination therapy is not clinically more effective than monotherapy with colistin and that nephrotoxicity is a common adverse event.

Sammanfattning Introduktion: Hypertoni utgör en stor riskfaktor som kraftigt ökar risken att drabbas av kardiovaskulär sjukdom, en av världens ledande dödsorsaker idag. Två av förstahandsvalen vid farmakologisk behandling av hypertoni är Ca2+-antagonister och ACE-hämmare. Ca2+-antagonister ger kärldilatation med effekten sänkt blodtryck genom att få den glatta muskulaturen runt artärer och arterioler att relaxera. ACE-hämmare verkar genom att påverka kroppens renin-angiotensin-aldosteron-system (RAAS) genom att inhibera ett viktigt enzym som deltar i RAAS-processen. Resultatet blir utebliven vasokonstriktion samt minskad Na+-retention, vilket medför blodtryckssänkning. I Sverige bestäms behandlingsplan utefter patientens riskprofil, där en låg risk för kardiovaskulär sjukdom med samtidig mild hypertoni medför initial icke-farmakologisk behandling som övergår i monoterapi vid utebliven effekt, medan högre risk med samtidig måttlig eller svår hypertoni medför initial kombinationsterapi. Syfte och metod: Syftet var att undersöka effektiviteten hos Ca2+-antagonister och ACE-hämmare som monoterapi eller kombinationsterapi vid farmakologisk behandling av primär hypertoni. Examensarbetet utformades som en litteraturstudie för att besvara frågeställningen. Databasen PubMed nyttjades för att finna fem randomiserade och kontrollerade studier som jämförde kombinationsterapi och monoterapi med Ca2+-antagonister och ACE-hämmare. Resultat: Alla fem studier som undersöktes erhöll resultat där kombinationsterapi tenderade att ge en mer effektiv blodtryckssänkning i jämförelse med monoterapi, även om inte alla studier erhöll signifikant större sänkning av blodtryck i jämförelse med monoterapi. Tre av studierna visade en signifikant större reduktion av blodtryck vid kombinationsterapi i jämförelse med monoterapi, medan två av studierna inte visade på en signifikant reduktion. Dock återfanns denna tendens även hos dessa två studier där kombinationsterapi var mer effektiv i att reducera blodtryck. I tre av fem studier uppnådde en större andel patienter från kombinationsgrupperna målblodtrycket (<140/90 mmHg) än i monoterapigrupperna. Gällande biverkningar visade ingen av studierna någon skillnad i biverkningsgrad mellan kombinationsterapi och monoterapi. Slutsatser: Den samlade slutsatsen utifrån de undersökta studierna visar att kombinationsterapi med både Ca2+-antagonister och ACE-hämmare sänker blodtryck mer effektivt än monoterapi med vardera substansen. Eftersom en del av skillnaderna trots allt var små kan den biologiska relevansen av reduktionen diskuteras. Då biverkningarna inte var fler vid kombinationsterapi bör kombinationsterapi i framtiden övervägas som primärval vid behandling av primär hypertoni.