Självskadebeteende är ett allt mer förekommande problem i samhället. Patienter med självskadebeteende uppsöker såväl den psykiatriska som somatiska vården, därför är det viktigt att som allmänsjuksköterska kunna ge dem god vård. Patienter som skadar sig själva upplever att de inte alltid får ett gott bemötande från vårdpersonal. Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens upplevelser av och attityder till de patienter som skadar sig själva. Metoden var en litteraturstudie med kvalitativ ansats där vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visar på bristen av kunskap och förståelse för patienter med självskadebeteende och beskriver hur arbetet med dessa patienter är en balansgång mellan ytterligheter av känslor. Resultatet beskriver också variationen på attityder till självskadebeteende, men de negativa attityderna är övervägande. Vårdpersonalen behöver en större förståelse för dessa patienters lidande och mer stöd från ledningen och kollegor för att orka och kunna ge en god vård till patienter som skadar sig själva.

No description available.

Förstagenerationsinvandrares syn på delaktighet vid vård i livet slutskede tycks det aldrig tidigare forskats kring. Det väckte författarnas intresse. Om förstagenerationsinvandrarnas syn skiljer sig från författarnas syn på delaktighet, kan vi då utan kunskap bemöta dem respektfullt? Syftet med studien var att beskriva förstagenerationsinvandrares erfarenheter av delaktighet när den närstående gavs vård i livets slutskede. En kvalitativ intervjustudie och textanalys genomfördes. Resultatet visade att de närståendes livssituation påverkades i positiv eller i negativ riktning. Majoriteten av de närstående upplevde att de fick otillräcklig information. Det skapade osäkerhet vid vårdandet av den sjuke. Resultatet visade också att de närstående kände ett stort behov av att finnas i närheten av den sjuke under sjukdomsperioden. Dålig ekonomi i intervjupersonernas forna hemländer medförde att en del närstående tvingades vårda den sjuke i bostaden. Delaktigheten i vården upplevdes då som en skyldighet eller självklarhet. Andra intervjupersoner kände att det var deras ansvar att ordna sjukhusvård åt den sjuke. Att som närstående vårda den sjuke upplevdes påfrestande och därför bör det finnas en valmöjlighet att vid behov kunna överlämna huvudansvaret för vården till professionell sjukvård. Studien bidrar till förståelsen om att människor har olika syn på delaktighet vid vård i livets slutskede.

Att leva med en kronisk sjukdom som astma påverkar den sjukes liv på många sätt. Både samhälleliga och personliga vinster finns med att patienten har kontroll över sin sjukdom. Därför är det viktigt att vården stöttar och ger kunskap som underlättar för patienten att leva med astma. Det krävs att patienten får en information som är individanpassad för att han/hon ska kunna omsätta kunskaperna i praktisk handling. Metoden som användes i studien var kvantitativ med en enkät som datainsamlingsmetod. Syftet med undersökning var att beskriva vilken erfarenhet som patienter med astma har av den information de får angående sin sjukdom. Resultatet i studien visade att de flesta astmatiker tyckte sig ha fått den information de behövde för att må så bra som möjligt. Vi kan se att kunskapen gett dem trygghet att handskas med sin astma samt att denna kunskap kan omsättas i praktisk handling.

No description available.

<p>Tsunamikatastrofen (2004) innebar ett stort lidande för de människor som drabbades. Syftet med studien var att beskriva människors upplevelser av det första året som gått efter att de på plats upplevt tsunamikatastrofen år 2004. Den metod som valdes var en kvalitativ intervjustudie. Datamaterial i form av intervjuer med drabbade cirka ett år efter katastrofen inträffade söktes i Sveriges Televisions databas. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att det första året inneburit mycket lidande och sorg för de drabbade och det var svårt att acceptera och förstå innebörden och konsekvenserna av tsunamin. Hjälpen från anhöriggrupper och att återvända till katastrofområdet upplevdes vara det mest betydelsefulla för bearbetningen. Händelsen innebar också att de drabbade omvärderat sina fortsatta liv och vad som var viktigt för dem. Slutsatsen är att vägen tillbaka innebar ett hårt men nödvändigt lidande för att kunna komma tillbaka och leva ett meningsfullt liv. I yrket som sjuksköterska kan resultatet av denna studie användas inte bara vid större katastrofsituationer utan även i andra situationer som innebär en kris för patienten.</p>

No description available.

<p>Självskadebeteende är ett allt mer förekommande problem i samhället. Patienter med självskadebeteende uppsöker såväl den psykiatriska som somatiska vården, därför är det viktigt att som allmänsjuksköterska kunna ge dem god vård. Patienter som skadar sig själva upplever att de inte alltid får ett gott bemötande från vårdpersonal. Syftet med studien var att belysa vårdpersonalens upplevelser av och attityder till de patienter som skadar sig själva. Metoden var en litteraturstudie med kvalitativ ansats där vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visar på bristen av kunskap och förståelse för patienter med självskadebeteende och beskriver hur arbetet med dessa patienter är en balansgång mellan ytterligheter av känslor. Resultatet beskriver också variationen på attityder till självskadebeteende, men de negativa attityderna är övervägande. Vårdpersonalen behöver en större förståelse för dessa patienters lidande och mer stöd från ledningen och kollegor för att orka och kunna ge en god vård till patienter som skadar sig själva.</p>

No description available.

<p>Förstagenerationsinvandrares syn på delaktighet vid vård i livet slutskede tycks det aldrig tidigare forskats kring. Det väckte författarnas intresse. Om förstagenerationsinvandrarnas syn skiljer sig från författarnas syn på delaktighet, kan vi då utan kunskap bemöta dem respektfullt? Syftet med studien var att beskriva förstagenerationsinvandrares erfarenheter av delaktighet när den närstående gavs vård i livets slutskede. En kvalitativ intervjustudie och textanalys genomfördes. Resultatet visade att de närståendes livssituation påverkades i positiv eller i negativ riktning. Majoriteten av de närstående upplevde att de fick otillräcklig information. Det skapade osäkerhet vid vårdandet av den sjuke. Resultatet visade också att de närstående kände ett stort behov av att finnas i närheten av den sjuke under sjukdomsperioden. Dålig ekonomi i intervjupersonernas forna hemländer medförde att en del närstående tvingades vårda den sjuke i bostaden. Delaktigheten i vården upplevdes då som en skyldighet eller självklarhet. Andra intervjupersoner kände att det var deras ansvar att ordna sjukhusvård åt den sjuke. Att som närstående vårda den sjuke upplevdes påfrestande och därför bör det finnas en valmöjlighet att vid behov kunna överlämna huvudansvaret för vården till professionell sjukvård. Studien bidrar till förståelsen om att människor har olika syn på delaktighet vid vård i livets slutskede.</p>