Syftet med denna studie var att beskriva hur intensivvårds- och akutmottagningssjuksköterskor upplevde samarbetet i traumateamet vid det akuta traumaomhändertagandet. Författaren till studien har valt att göra en intervjustudie medkvalitativ ansats. Fyra intensivvårdssjuksköterskor och sex akutmottagningssjuksköterskor vid ett medelstort sjukhus i östra Sverige deltog i studien. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Åtta kategorier framkom under analysarbetet: ’ledarskap’, ’organisation’, ’att inte hitta på akutrummet’, ’kompetens’, ’kommunikation inom traumateamet’, ’samarbete inom traumateamet’, ’stress och negativa känslor’ samt ’att känna omsorg’. Resultatet i föreliggande studie visade på betydelsen av ett gott ledarskap. Sjuksköterskorna uttryckte en önskan om att kirurgjour/traumaledare skulle ’ta kommandot’ och leda traumaomhändertagandet. Det visade också på vikten av att ha en bra organisation, som i det här fallet var ATLS-konceptet. Att inte hitta på akutrummet upplevdes som ett problem av sjuksköterskorna. Att ha erfarenhet och ha övat på traumaomhändertagande ansågs som viktigt av sjuksköterskorna. En god kommunikation inom traumateamet främjade enligt sjuksköterskorna samarbetet vid traumaomhändertagandet. Sjuksköterskorna upplevde att ett gott samarbete vid traumaomhändertagandet skapade teamkänsla. Stress upplevdes både som något negativt och något positivt av sjuksköterskorna. I studien lyfts både problem och positiva saker i traumaarbetet fram av sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna var positivt inställda till samövningar, som de tror skulle förbättra samarbetet. Det framkom i studien att kommunikation, ledarskap, erfarenhet och en bra organisation kan förbättra samarbetet i det akuta traumaomhändertagandet. Stress, dålig kommunikation och otydliga roller kan försämra samarbetet. Till viss del anser författaren att detta skulle kunna förbättras genom ytterligare övningar, detta i likhet med föreliggande studies resultat.

Syftet med studien var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin vardag ur ett fysiskt, känslomässigt, och socialt perspektiv. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Tio patienter med bensår från tre hälsocentraler intervjuades och materialet bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisades utifrån temat: Att vara prövad men inte uppgiven som bildades av tre kategorier: Sårets kondition, Komplikationer till att leva med bensår samt Anpassning till att leva med bensår. Temat beskrev att patienter med bensår hade många svårigheter men att de, samtidigt, på olika sätt, tog itu med dessa svårigheter för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Sårets kondition hade stor betydelse för patientens upplevelse av smärta. Många patienter var otillräckligt smärtlindrade och hade ont både dag och natt. Andra besvär var lukt och läckage från såret. Komplikationer till att leva med bensår innebar känslomässiga påfrestningar så som nedstämdhet, ilska och oro. Fysiska svårigheter bestod i att inte orka gå längre sträckor. Praktiska besvär innefattade att behöva hjälp med vardagliga sysslor. Många patienter hade svårt att upprätthålla sina sociala kontakter. Patienternas anpassning till att leva med bensår var stor och de använde sig av både praktiska och känslomässiga copingstrategier.

Sammanfattning Utav alla ungdomar som besöker ungdomsmottagningar idag, utgörs cirka 15 % av besöken av killar. De killar som besökt ungdomsmottagningen har en mer negativ bild av den än de som inte varit där, vilket visar på att deras behov inte har tillgodosetts. Syftet med studien var därför att undersöka hur killar resonerar kring deras behov av ungdomsmottagningen. Studien inriktades på 18-åriga killar, och de behövde inte ha någon personlig erfarenhet av ungdomsmottagningen. Kvalitativ metod med fokusgrupper användes med 16 killar, indelade i fyra grupper. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultatet visar att den största orsaken till att besöka ungdomsmottagningen är vid frågor kring könssjukdomar. Killarna har ett behov av mer och lättillgängligare information om ungdomsmottagningen och dess verksamhet, samt bättre öppettider. För att underlätta att söka till ungdomsmottagningen önskar killarna att alla får en kallelse. De uttrycker att de inte har så stort behov av ungdomsmottagningen, men att det är tryggt att den finns.

Bakgrund: Inom hälso- och sjukvården finns två viktiga budskap för en god och säker vård, det ena är att vård och behandling ska ske i samverkan mellan vårdare och patient och det andra är att sjuksköterskan ska utforma individuella vårdplaner. Studier visar att individuella vårdplaner i hälso- och sjukvård i princip är obefintliga och att sjuksköterskor istället utformar standardvårdplaner. Problem: Risken att arbeta med standardvårdplaner är att patienternas delaktighet i vården förbises eftersom standardvårdplaner utformas i förväg genom förväntade omvårdnadsproblem, till skillnad från individuella vårdplaner som utarbetas i samverkan med patienten. Syfte: Examensarbetets syfte var att beskriva på vilket vis patientens delaktighet framkom i omvårdnadsjournalen vid användning av standardvårdplaner, vid vård av patienter med instabil kranskärlssjukdom. Metod: En kvalitativ, beskrivande forskningsmetod användes för att undersöka sjuksköterskans omvårdnadsdokumentation av tretton omvårdnadsjournaler. Text som innehöll någon form av dokumenterad delaktighet i sjuksköterskans omvårdnadsdokumentation analyserades utifrån manifest innehållsanalys som till slut även analyserades genom latent innehållsanalys. Resultat: I omvårdnadsjournalerna, vid användning av standardvårdplaner framkommer patienternas delaktighet genom kategorier sjukdomsberättelsen, kroppsfunktion, självuppfattade problem, utanförskap och självbestämmande. Kategorierna visade mönster som urskilde tema passivt och aktivt deltagande där det passiva deltagandet i omvårdnadsjournalerna framträdde som starkast.

Background: Within palliative care setting persons with terminal illness is cared for. The aim of the care is to enhance the quality of life for the patient through a holistic approach. The disease can lead to major suffering and require the person to handle the situation. If the person´s ability and capacity to do so is insufficient the identity may be perceived as threatened and quality of life diminished. Self-care can help a person to cope with loss of identity, enhance independence and improve quality of life. Aim: The aim of this study is to explore self-care strategies of patients within palliative care setting.   Methods: The work is a systematic literature review based on ten scientific articles. Both qualitative and quantitative articles are used. Meaningful units in relation to the aim of the study were identified in the result of the articles and  analyzed. New themes and subthemes were formed. In the discussion the result is discussed with Orem self-care deficit nursing theory. Results: The results identified various self-care actions aimed at enhancing the quality of life. Two themes were identified, one theme was to live until death and describes various self-care strategies, where the aim is to maintain normatility and identity. The second theme was to be within the sick body and consisted of strategies related to the disease from which the person suffered. Discussions: The discussion discussed and strengthened the results by linking to literature in other contexts, and Orem´s self-care deficit nursing theory. We argue for the importance of self-care for the whole person and supports this with the reasoning of Orem.

No description available.

Idag är hot och våld mot äldre ett tabubelagt ämne både i samhället och i hälso- och sjukvården. Hot och våld mot äldre orsakar onödigt lidande och ska inte förekomma inom vården. Studier har ändå visat att missförhållanden är vanligt förekommande i äldrevården. Syftet var att beskriva hot och våld i relation till vård av äldre. För att besvara syftet gjordes en artikelgranskning med kvalitativ ansats. Resultatet visade på att vårdpersonalens människosyn till stor del utgjorde vad som kännetecknade hot och våld mot äldre. Den äldre kunde ses både som ett offer och som delaktig förövare i våldssituationer. Äldre tog ofta själva på sig skulden för det som hänt vilket var en del av att våld inte uppmärksammades och anmäldes. Vårdpersonal upplevde även att yttre omständigheter kunde ha en negativ påverkan på hur deras vård av den äldre blev. Denna studie visade på att hot och våld fortfarande är ett dolt problem. Vårdpersonal bör reflektera över hur deras handlingar upplevs av de äldre. Genom att uppmärksamma och få mer kunskap kring ämnet kan problemet bli synliggjort. Vår studie kan vara en vägledning för att nå ökad kunskap och förståelse om vad som kännetecknar hot och våld mot äldre.

SAMMANFATTNING Sjuksköterskor som arbetar på någon enhet på sjukhuset eller i ambulansverksamheten kan hamna i en akut ambulanstransport som kan upplevas traumatisk. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patient med akut hjärtinfarkt under lång ambulanstransport. Metoden är en intervjustudie med kvalitativ ansats och deskriptiv karaktär. Fem sjuksköterskor vilka arbetar inom ambulansverksamheten ingick i studien. I resultatet framkom att den holistiska människosynen upplevs som en grund i allt vårdande samt att kommunikationen mellan vårdare och patient är av betydelse för att bygga upp en optimal vårdrelation. Upplevelsen av adrenalinpåslag och stress i en akutsituation är inte alltid medveten men finns och ses som bidragande faktor till ökad koncentration på agerandet. Känslor av oro, olust och utsatthet är vanligt förekommande och sjuksköterskorna uttryckte behov av att få ventilera sig för att orka med vårdarbetet. Särskilda behov upplevdes när sjuksköterskorna identifierade sig med patienten och/eller kände patienten sedan tidigare. Det framkom även att sjuksköterskorna upplevde stor trygghet i sin roll genom att dels ha arbetslivserfarenhet inom andra enheter, dels livserfarenheten att falla tillbaka på. För såväl blivande eller redan yrkesarbetande sjuksköterskor kan denna studie ses som en hjälp att identifiera och förbereda sina egna känslor.

I och med ökade krav för sjuksköterskor i ambulans de senaste åren är det av stor vikt att ambulanssjuksköterskorna hela tiden håller sig uppdaterade med den senaste kunskapen inom medcin, omvårdnad, etik med mera. Ambulanssjuksköterskans arbetsuppgifter har utvecklats och blivit fler och de har även fått ta ett större ansvar. Syftet med studien var att belysa hur ambulanssjuksköterskor upplever och hanterar etiska problem då de bedömt att patienten inte har behov av ambulanssjukvård samt deras uppfattningar om hur de etiska problemen kan undvikas. Metoden var kvalitativ intervju med tre ambulanssjuksköterskor. Resultatet visade att etik diskuterades även om många inte använde begreppet etik. Ambulanssjuksköterskorna upplevde att det var svårt att ge råd till patienten och vara ärlig i vårdrelationen. Ambulanssjuksköterskorna ansåg att larmcentralens utlarmning kunde vara en källa till etiska problem på grund av felaktiga bedömningar och felprioriteringar. Slutsatsen är att varje patient har rätt att få komma till rätt vårdnivå, något som kan underlättas om ambulanssjuksköterskan får rätt stöd och råd för att i framtiden lättare kunna hjälpa varje individ till den vård som är mest lämplig för just den patienten.

Bakgrund: En stroke kommer utan förvarning och lämnar kvar olika sorters funktionsnedsättningar. Cirka 30 000 människor drabbas av en stroke varje år i Sverige och ungefär 20 % av dem är under 65 år. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur unga patienter upplever sin livssituation efter en stroke. Metod: Litteraturstudie med kvalitativ ansats. De vetenskapliga artiklarna i studien analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det framkom att livssituationen förändrades efter stroken. Många hade fått olika typer av handikapp som de fick lära sig att leva med. De strokedrabbade blev beroende av andra på grund av sina handikapp vilket orsakade ett lidande. Vissa var rädda för att få en ny stroke och undvek därför vissa aktiviteter vilket gjorde att det sociala livet påverkades. De strokedrabbade utvecklade passiva och aktiva överlevnadsstrategier för att klara av vardagen. De ansåg att rehabiliteringen inte var anpassad till deras unga ålder. Arbetet och arbetskamraterna var en viktig del i deras liv. Slutsatser: Både anhöriga och vårdpersonal behöver stödja och hjälpa de strokedrabbade att komma vidare i livet. Att informera de strokedrabbade om konsekvenserna av stroken minskar rädslan för en ny stroke och underlättar återvändandet till arbetet.