The Cornish Colony (1895 - 1920) was a group of artists, writers, actors, musicians and public figures attracted to the rural beauty of Cornish, New Hampshire. The colony developed into a social and innovative community of common interests and artistic values that included over 75 artists who shared a love of classical traditions in literature and art. Colony Members included: Augustus Saint-Gardens, Thomas Dewing, Charles Adams Platt, Louis Evan Shipman, Juliet Barrett Rublee, Maxfield Parrish, Lucia Fairchild Fuller, Percy MacKaye and Winston Churchill. This thesis will explore the theatrical productions in the colony based in collaboration between visual and theatrical artists in the Colony and how this collaboration extended to the townspeople. It will also explore how the Colony’s dramatics had an influence on the artistic growth of Cornish and the surrounding Upper Valley of Vermont and New Hampshire.

<p>Föreliggande arbete handlar om ett försök att använda ett varierat arbetssätt i grammatikundervisningen för att främja inlärningen genom att stimulera flera sinnen och stärka den kognitiva utvecklingen i interaktion med andra. Syftet är att undersöka om det är möjligt att använda charader som en pedagogisk metod i fråga om inlärning av grammatik med avseende på satsdelarna subjekt, predikat, objekt, predikatsfyllnad, innehållsadverbial och attribut.</p><p>Undersökningen grundar sig på sju genomförda lektioner fördelade på en gång per vecka i en niondeklass med dramatisering av satsdelar. Eleverna har skrivit loggbok, en intervju med fyra elever har utförts och därtill har jag gjort observationer. Av olika anledningar anser jag inte att urvalsgruppen går att använda som norm för en genomsnittsklass för årskurs nio.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att charader som metod inte gick att använda under de premisser som gällde för den utvalda klassen. Dessutom visar resultatet att metoden måste kompletteras med läromedel som stöd för eleverna.</p><p>Slutsatsen är dock att undervisningsmetoden i sig kan fungera då jag tidigare använt den i en annan klass. Därför anser jag att det är möjligt att använda charader som pedagogisk metod för att bredda och variera den traditionella grammatikundervisningen och därmed bättre nå ut till alla elever och därigenom stimulera och främja lärandeprocessen.</p> / <p>The following work deals with a different approach in teaching grammar which is designed to facilitate learning by stimulating several senses and by strengthening cognitive development through interaction with others. The purpose is to investigate if it is possible to use charades as a pedagogical method when it comes to learning elements of grammar such as: subject, predicate, object predicative, predicative, adverbial modifier and attribute.</p><p>The essay is based upon seven different lessons once a week with a class of ninth graders where the dramatisation of clauses took place. Not only have the students kept a log for the sake of the study, but there were also four interviews with different students as well as observations of them. For different reasons it is my belief that the study’s target group is not a representative class of ninth graders.</p><p>The result of this investigation shows that charades as a method for learning grammar, within the confines of the study, was not a successful method for the chosen group. Moreover it is also clear that the method has to be complemented with teaching material other than only charades in order to give students extra support.</p><p>However, based on a successful previous experience with another class where charades were used to teach grammar, I can make the conclusion that it is possible to use charades for the purpose of teaching grammar; especially as a way to compliment and vary traditional grammar teaching. This method helps reach students and thus stimulate their learning process.</p>

Föreliggande arbete handlar om ett försök att använda ett varierat arbetssätt i grammatikundervisningen för att främja inlärningen genom att stimulera flera sinnen och stärka den kognitiva utvecklingen i interaktion med andra. Syftet är att undersöka om det är möjligt att använda charader som en pedagogisk metod i fråga om inlärning av grammatik med avseende på satsdelarna subjekt, predikat, objekt, predikatsfyllnad, innehållsadverbial och attribut. Undersökningen grundar sig på sju genomförda lektioner fördelade på en gång per vecka i en niondeklass med dramatisering av satsdelar. Eleverna har skrivit loggbok, en intervju med fyra elever har utförts och därtill har jag gjort observationer. Av olika anledningar anser jag inte att urvalsgruppen går att använda som norm för en genomsnittsklass för årskurs nio. Resultatet av undersökningen visar att charader som metod inte gick att använda under de premisser som gällde för den utvalda klassen. Dessutom visar resultatet att metoden måste kompletteras med läromedel som stöd för eleverna. Slutsatsen är dock att undervisningsmetoden i sig kan fungera då jag tidigare använt den i en annan klass. Därför anser jag att det är möjligt att använda charader som pedagogisk metod för att bredda och variera den traditionella grammatikundervisningen och därmed bättre nå ut till alla elever och därigenom stimulera och främja lärandeprocessen. / The following work deals with a different approach in teaching grammar which is designed to facilitate learning by stimulating several senses and by strengthening cognitive development through interaction with others. The purpose is to investigate if it is possible to use charades as a pedagogical method when it comes to learning elements of grammar such as: subject, predicate, object predicative, predicative, adverbial modifier and attribute. The essay is based upon seven different lessons once a week with a class of ninth graders where the dramatisation of clauses took place. Not only have the students kept a log for the sake of the study, but there were also four interviews with different students as well as observations of them. For different reasons it is my belief that the study’s target group is not a representative class of ninth graders. The result of this investigation shows that charades as a method for learning grammar, within the confines of the study, was not a successful method for the chosen group. Moreover it is also clear that the method has to be complemented with teaching material other than only charades in order to give students extra support. However, based on a successful previous experience with another class where charades were used to teach grammar, I can make the conclusion that it is possible to use charades for the purpose of teaching grammar; especially as a way to compliment and vary traditional grammar teaching. This method helps reach students and thus stimulate their learning process.