<p>Föreliggande arbete handlar om ett försök att använda ett varierat arbetssätt i grammatikundervisningen för att främja inlärningen genom att stimulera flera sinnen och stärka den kognitiva utvecklingen i interaktion med andra. Syftet är att undersöka om det är möjligt att använda charader som en pedagogisk metod i fråga om inlärning av grammatik med avseende på satsdelarna subjekt, predikat, objekt, predikatsfyllnad, innehållsadverbial och attribut.</p><p>Undersökningen grundar sig på sju genomförda lektioner fördelade på en gång per vecka i en niondeklass med dramatisering av satsdelar. Eleverna har skrivit loggbok, en intervju med fyra elever har utförts och därtill har jag gjort observationer. Av olika anledningar anser jag inte att urvalsgruppen går att använda som norm för en genomsnittsklass för årskurs nio.</p><p>Resultatet av undersökningen visar att charader som metod inte gick att använda under de premisser som gällde för den utvalda klassen. Dessutom visar resultatet att metoden måste kompletteras med läromedel som stöd för eleverna.</p><p>Slutsatsen är dock att undervisningsmetoden i sig kan fungera då jag tidigare använt den i en annan klass. Därför anser jag att det är möjligt att använda charader som pedagogisk metod för att bredda och variera den traditionella grammatikundervisningen och därmed bättre nå ut till alla elever och därigenom stimulera och främja lärandeprocessen.</p> / <p>The following work deals with a different approach in teaching grammar which is designed to facilitate learning by stimulating several senses and by strengthening cognitive development through interaction with others. The purpose is to investigate if it is possible to use charades as a pedagogical method when it comes to learning elements of grammar such as: subject, predicate, object predicative, predicative, adverbial modifier and attribute.</p><p>The essay is based upon seven different lessons once a week with a class of ninth graders where the dramatisation of clauses took place. Not only have the students kept a log for the sake of the study, but there were also four interviews with different students as well as observations of them. For different reasons it is my belief that the study’s target group is not a representative class of ninth graders.</p><p>The result of this investigation shows that charades as a method for learning grammar, within the confines of the study, was not a successful method for the chosen group. Moreover it is also clear that the method has to be complemented with teaching material other than only charades in order to give students extra support.</p><p>However, based on a successful previous experience with another class where charades were used to teach grammar, I can make the conclusion that it is possible to use charades for the purpose of teaching grammar; especially as a way to compliment and vary traditional grammar teaching. This method helps reach students and thus stimulate their learning process.</p>

Föreliggande arbete handlar om ett försök att använda ett varierat arbetssätt i grammatikundervisningen för att främja inlärningen genom att stimulera flera sinnen och stärka den kognitiva utvecklingen i interaktion med andra. Syftet är att undersöka om det är möjligt att använda charader som en pedagogisk metod i fråga om inlärning av grammatik med avseende på satsdelarna subjekt, predikat, objekt, predikatsfyllnad, innehållsadverbial och attribut. Undersökningen grundar sig på sju genomförda lektioner fördelade på en gång per vecka i en niondeklass med dramatisering av satsdelar. Eleverna har skrivit loggbok, en intervju med fyra elever har utförts och därtill har jag gjort observationer. Av olika anledningar anser jag inte att urvalsgruppen går att använda som norm för en genomsnittsklass för årskurs nio. Resultatet av undersökningen visar att charader som metod inte gick att använda under de premisser som gällde för den utvalda klassen. Dessutom visar resultatet att metoden måste kompletteras med läromedel som stöd för eleverna. Slutsatsen är dock att undervisningsmetoden i sig kan fungera då jag tidigare använt den i en annan klass. Därför anser jag att det är möjligt att använda charader som pedagogisk metod för att bredda och variera den traditionella grammatikundervisningen och därmed bättre nå ut till alla elever och därigenom stimulera och främja lärandeprocessen. / The following work deals with a different approach in teaching grammar which is designed to facilitate learning by stimulating several senses and by strengthening cognitive development through interaction with others. The purpose is to investigate if it is possible to use charades as a pedagogical method when it comes to learning elements of grammar such as: subject, predicate, object predicative, predicative, adverbial modifier and attribute. The essay is based upon seven different lessons once a week with a class of ninth graders where the dramatisation of clauses took place. Not only have the students kept a log for the sake of the study, but there were also four interviews with different students as well as observations of them. For different reasons it is my belief that the study’s target group is not a representative class of ninth graders. The result of this investigation shows that charades as a method for learning grammar, within the confines of the study, was not a successful method for the chosen group. Moreover it is also clear that the method has to be complemented with teaching material other than only charades in order to give students extra support. However, based on a successful previous experience with another class where charades were used to teach grammar, I can make the conclusion that it is possible to use charades for the purpose of teaching grammar; especially as a way to compliment and vary traditional grammar teaching. This method helps reach students and thus stimulate their learning process.

abstract: Two different techniques utilizing vocalization in clarinet performance were examined through a research study in which one subject (the author) played several tasks utilizing each technique with different played pitches, vocalized pitches, and dynamic levels for each task. The first technique was singing while playing, which is also sometimes referred to as growling. This technique is produced by engaging the vocal folds during regular clarinet performance to create a second vocalized pitch that resonates in the oral cavity and exits through the mouthpiece as part of the same air stream as that used by the vibrating reed. The second technique studied was a much more recently pioneered technique that the author has labelled humming while playing due to its similarity to traditional humming in vocal pedagogy. This technique is produced by filling the oral cavity with air, sealing it off from the rest of the vocal tract using the tongue and soft palate, and humming through the nasal cavity. The cheeks are simultaneously used to squeeze air into the mouthpiece to maintain the clarinet pitch, much like in the technique of circular breathing. For the study, audio, nasalance, and intraoral pressure data were collected and analyzed. Audio was analyzed using spectrograms and root mean square measurements of sound pressure for intensity (IRMS). Analysis of the nasalance data confirmed the description of the physiological mechanisms used to generate the humming while playing technique, with nasalance values for this technique far exceeding those for both singing while playing and regular playing. Intraoral pressure data showed significant spikes in pressure during the transitions from the regular air stream to air stored in the oral cavity when humming while playing. Audio analysis showed that the dynamic range of each technique is similar to that of regular playing, and that each technique produces very different and distinct aural effects. This information was then used to help create a method to assist performers in learning how to produce both singing and humming while playing and a resource to help educate composers about the possibilities and limitations of each technique. / Dissertation/Thesis / Example of Singing While Playing / Example of Humming While Playing / Doctoral Dissertation Music 2019

Den här studien handlar om äventyrspedagogik som metod där syftet är att utforska och bidra med förståelse för vad den pedagogiska metoden äventyrspedagogik innebär. Frågeställningarna som valdes ut för att svara upp till syftet berör hur och varför förskollärare arbetar med äventyrspedagogik, hur förskollärare ser på äventyrspedagogikens möjligheter att stimulera barns lek och lärande samt vilka pedagogiska utmaningar som finns i arbetssättet. Studien är av kvalitativ ansats och semistrukturerade intervjuer har använts som metod för att svara upp till frågeställningarna. För att kunna få ett resultat bearbetades teman och kategorier fram utifrån de transkriberade intervjuerna. Urvalsgruppen innefattar fem förskollärare från två olika förskolor i två olika kommuner som arbetar med äventyrspedagogik som metod i sin vardagliga verksamhet. Fyra av dessa förskollärare har läst Furmarks (1999) kurs i äventyrspedagogik som ges vid Luleå Tekniska universitet. Resultatet på studien visar på ett stort engagemang hos de berörda förskollärarna, där flera fått en nytändning i sin yrkesprofession. Samtliga respondenter svarade att lek uppstod utifrån de erfarenheter barn förvärvar i ett äventyr samt att lek och lärande hör ihop med varandra. Den kunskap som barn får genom äventyrspedagogik är bland annat samarbete och den sociala utvecklingen barn emellan. De pedagogiska utmaningar som belystes var frågor om tid, materiella resurser, språk samt funktionsnedsättningar.