Sammanfattning Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors reflektioner kring att arbeta med kroniska bensår. Studien genomfördes som en semistrukturerad intervjustudie och hade deskriptiv design. Totalt sexton distriktssköterskor intervjuades, åtta distriktssköterskor med landstinget som arbetsgivare och åtta distriktssköterskor med kommunal arbetsgivare. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade att distriktssköterskorna ansåg att arbetet med kroniska bensår var ett vanligt förekommande arbetsmoment samt att bristande samarbete från patienten var en bidragande orsak till långa behandlingstider och utebliven sårläkning. Distriktssköterskorna beskrev vikten av att medvetandegöra patienterna om sitt egenansvar för att främja sårläkningsprocessen. Kunskapen till att behandla kroniska bensår ansåg distriktssköterskorna att de hade, men det spelade ingen roll hur mycket distriktssköterskorna gjorde så länge patienterna inte var följsam i behandlingen. Kompressionsbehandling beskrevs av distriktssköterskorna som den främsta behandlingsmetoden för att uppnå läkning av kroniska bensår, men de upplevdes ibland problematiskt att motivera patienterna till kompressionsbehandling. Det påtalades av distriktssköterskorna att god dokumentation och individuella vårdplaner underlättade deras arbete samt möjliggjorde utvärdering av sårläkningsprocessen. Slutsatsen är att distriktssköterskorna upplever att patienter med kroniska bensår som är väl informerade och motiverade till följsamhet kunde ges optimal bensårsbehandling. Profylaktiskt arbete är viktigt för att undvika recidiv vid behandling av kroniska bensår.

Patienter med svårläkta bensår förekommer ofta i slutenvården och primärvården där sjuksköterskor och distriktssköterskor ansvarar för omvårdnaden. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten och innebär en stor kostnad. Syftet med denna studie var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och distriktssköterskors kunskaper om rutiner, riktlinjer och omvårdnad av svårläkta bensår i slutenvården och primärvården. En enkät med frågor gällande kunskap om svårläkta bensår delades ut till 80 sjuksköterskor och distriktssköterskor och 55 enkäter besvarades. Resultatet visade att det fanns vissa brister i kunskapen om svårläkta bensår. Kompressionsbehandling användes profylaktiskt på enheterna för att undvika sårrecidiv, men färre än hälften visste vilken effekt kompressionsbehandlingen syftade till. Pumpstövel var något som sällan användes. Ankeltrycksmätning utfördes inte ofta preventivt eller för att utesluta arteriell insufficiens. Riktlinjer gällande dokumentation av sårbedömning och sårbehandling uppgavs av deltagarna fanns, men riktlinjer gällande själva bedömningen och behandlingen av svårläkta bensår var enligt resultatet inte lika vanligt förekommande. Många skattade att de inte hade tillräckliga kunskaper för att bedöma och behandla arteriella sår, venösa sår och blandsår. De testade kunskaperna visade att inom områdena omläggningsfrekvens, sårmiljö, venösa bensår, protein och zink var kunskaperna goda.  Jämförelsen mellan primärvården och slutenvården visade en signifikant skillnad där de som var verksamma i primärvården hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning. Slutsatsen som drogs av jämförelsen som gjordes mellan primärvården och slutenvården visade på en signifikant skillnad i testade och skattade kunskaper till fördel för sjuksköterskorna och distriktssköterskorna i primärvården som hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning.

Bensår är ett ökande problem i samhället, detta som följd av att vi blir allt äldre. Bensår är svåra att läka och det är vanligt att de återkommer. Kroniska bensår definieras som sår som inte läker inom sex veckor. De vanligaste orsakerna till bensår är venös insufficiens, arteriell insufficiens eller en bladning av dessa. Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelser av att leva med kroniska bensår. Det här arbetet har utförts som en litteraturstudie, där sökning av artiklar har gjorts i två databaser CINAHL och PubMed. Efter sökning i databaserna har 16 artiklar valts ut och granskats. Analysen av artiklar har gjorts genom att plocka ut förekommande fenomen i texten och kategorisera dessa i huvudteman med underteman. Analysen resulterade i tre huvudteman: smärta, aktivitetsbegränsningar och lukt och vätskande sår. Det finns många olika faktorer som påverkar personernas upplevelser av att leva med bensår, där smärta, rörelseförmågan och lukt och vätska från såret har en central roll. Studien visar på att många personer upplever att deras problem inte tas på allvar. Det holistiska synsättet inom vården måste förbättras och mer hänsyn bör tas till personernas existentiella, psykiska, sociala och kroppsliga upplevelser.

Bakgrund Svårläkta bensår ställer stora krav på distriktssköterskan som måste ha kunskaper inom många områden. Distriktssköterskan lägger ungefär 25–50 % av sin arbetstid på att handlägga patienter med svårläkta bensår. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten, fysiskt, psykiskt och socialt. Det är även en stor kostnad för samhället, samt tidskrävande både för patienten och vården. Syfte Syftet med studien var att utforska distriktsköterskors erfarenheter av att handlägga patienter med svårläkta bensår. Metod Kvalitativ studie med individuella intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet bygger på fyra kategorier. Den första visade att distriktssköterskor önskar mer kunskap och tid för att lära sig om olika förband och även arbeta mer kostnadseffektivt. Den andra visade att det är viktigt för distriktssköterskan med samverkan med olika vårdinstanser, samt att så få som möjligt handlägger och bedömer såret. Den tredje visade att distriktssköterskan uppmärksammar att patienterna upplever problem med rörligheten. En del distriktssköterskor ser att många av patienterna är oroliga för sårläkning, läckage och lukt och kan då isolera sig. Den fjärde visade att några patienter får störd nattsömn ofta på grund av smärta från såret. Konklusion.För att patienter med svårläkta bensår ska känna sig trygga och leva ett så normalt liv som möjligt trots sina sår behöver distriktssköterskan ha kunskap, erfarenhet, och tid. / Background Chronic leg ulcers place great demands on the district nurse who must have knowledge in many areas. The district nurse spends about 25-50% of her working hours on treating patients with chronic leg ulcers. Chronic leg ulcers cause great suffering to the patient, physically, mentally and socially. It is also a great cost to society, and time-consuming for both the patient and the care. Aim The purpose of the study was to explore the district nurses' experience of treating patients with chronic leg ulcers. Method A qualitative study with individual interviews was conducted with eight district nurses and analyzed with the help of qualitative content analysis. Results The result is based on four categories. The first showed that district nurses want more knowledge and time to learn about different associations and also work more cost-effectively. The other showed that it is important for the district nurse to cooperate with various health care institutions, and that as few as possible handle and assess the wound. The third showed that the district nurse notes that patients experience mobility problems. Some district nurses see that many of the patients are worried about wound healing, leakage and odor and can then isolate themselves. The fourth showed that some patients get disturbed sleep often because of pain from the wound. Conclusion For patients suffering from chronic leg ulcers to feel safe and live as normal a life as possible despite their wounds, the district nurse needs to have the knowledge, experience, and time.