Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen ska goda kontakter mellan patienter och hälso- och sjukvårdspersonalen främjas samt att patientens behov av kontinuitet och säkerhet ska tillgodoses. Studier har visat att patienter får träffa många olika vårdare. Kontinuitet är en viktig förutsättning för att sår ska läka så snabbt som möjligt. Det finns tydliga riktlinjer för hur svårläkta sår ska skötas men studier har visat att följsamheten till dessa många gånger är dålig. Patienter får också ofta olika information från olika vårdpersonal och det skapar förvirring. Studien belyser de erfarenheter som patienter och medarbetare har av processen att skapa en ökad kontinuitet; i betydelsen kontinuerlig relation, information och behandling för patienter med svårläkta bensår på en distriktssköterskemottagning. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en förbättrad kontinuitet för patienter med svårläkta bensår. Syftet med studien av förbättringsarbetet var att belysa de erfarenheter som sjuksköterskor har av processen att skapa en ökad kontinuitet. Studien har en beskrivande och utvärderande design med kvalitativ ansats. Interventionen bestod av utbildning, ny bokningsrutin, ändrad schemaläggning, broschyr om svårläkta bensår och datoriserad sårläkningsjournal. Före interventionen intervjuades fem patienter och tolv sjuksköterskor och efter interventionen fem patienter och sex sjuksköterskor. Journalgranskning utfördes för att följa hur många olika sjuksköterskor patienter fått träffa under en åttaveckorsperiod före och efter förändring. Alla sjuksköterskor fick besvara frågor om förändringsklimatet genom enkäten PARIHS. Enkäten PARIHS visade att förändringsklimatet var bra på arbetsplatsen och stöddes av ledningen men att det fanns dåligt med tid för att kunna diskutera och reflektera över forskningsresultat. Sjuksköterskorna upplevde att kontakten med patienterna blev bättre när det blev ett mindre vårdlag. Informationen kunde läggas på rätt nivå och patienten kunde då vara mer delaktig i sin behandling. Patienterna upplevde en förbättrad personalkontinuitet men tyckte det var svårt att vara delaktiga i vården. De hade fått information om kost, motion och kompression men de mindes inte att de fått broschyren. Målet att patienterna skulle få en kontinuerlig relation har blivit förbättrad men om kontinuitet i information och behandling har blivit bättre råder delade meningar. PARIHS var en bra metod för att beskriva förutsättningar för förbättringsarbetet.

Idag lider cirka 50 000 personer i Sverige av svårläkta bensår. Att leva med svårläkta bensår innebär en kronisk sjukdom där läkningsprocessen oftast är långvarig och sannolikheten att sår återkommer är hög. Sjukdomen påverkar flera delar av patienters liv och ytterligare kunskap behövs om hur tillståndet påverkar de drabbade. Syftet med studien var att belysa patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie där tio relevanta vetenskapliga artiklar valdes ut för analys. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade flera dimensioner av patienternas liv och sammanfattades under rubrikerna; Upplevelser av att leva med en kronisk sjukdom, Upplevelser av smärta, Upplevelser av utanförskap, Upplevelser av nedsatt fysisk förmåga, Upplevelser av lukt och vätska, och Upplevelser av relationen mellan patient – vårdpersonal. Resultatet diskuterades med utgångspunkt från de omvårdnadsvetenskapliga teorierna kring hälsa och lidande. En huvudsaklig slutsats var att sjuksköterskan bör ha ett holistiskt förhållningssätt i omvårdnaden där fokus ligger både på sårläkningsprocessen och på de emotionella konsekvenser som sjukdomen medför hos patienten. Genom att göra patienten delaktig i sin vård kan sjuksköterskan hjälpa patienten utstå det lidande som sjukdomen medför, samt uppleva livet som fortsatt meningsfullt. Det krävs vidare forskning inom området, samt ytterligare undervisning inom sjuksköterskeprogrammet, för att synliggöra vikten av en helhetssyn i omvårdnaden av patienter med svårläkta bensår.

Vårdtagare med svårläkta bensår är en stor grupp av vuxna individer. Sjuksköterskor möter dessa vårdtagare ibland under flera år och att leva med ett svårläkt bensår är en stor utmaning som kan leda till förlust av självständighet och/eller kontroll. Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen lyfter båda fram delaktighet och självbestämmande som viktiga grundprinciper. Lagarnas intentioner ger uttryck för en människosyn som innebär att människor kan fatta egna beslut om sin behandling och kan ta ansvar för sig själv och andra efter den egna förmågan och med stöd av professionell vårdpersonal. Syftet med litteraturstudien var att sammanställa kunskap om vilka faktorer som påverkar vårdtagarens delaktighet vid behandlingen av svårläkta bensår och utgick från frågan: Vilka faktorer påverkar vårdtagares delaktighet i behandling av svårläkta bensår? För att besvara syftet valdes Whittemore och Knafls metodartikel för integrerad litteraturöversikt. Författarna gjorde en fritextsökning i fem databaser och två av dessa gav relevanta träffar. Tretton artiklar valdes ut för analys och resultatet presenterades i fyra kategorier: fysiska och psykosociala faktorer; interventionsrelaterade faktorer; utbildning och kunskapsrelaterade faktorer; relationer och kommunikationsrelaterade faktorer. Delaktighet har stor betydelse för vårdtagare med svårläkta bensår och har en stor inverkan på deras livskvalitet. Genom att ta hänsyn till de olika faktorerna som påverkade delaktigheten kan följsamheten öka och delaktigheten förbättras. Resultatet visade att en holistisk syn på vårdtagaren och deras situation främjade delaktighet. Det vill säga att man fick anpassa interventionerna till vårdtagarna, se till att de fick relevant och adekvat information och att man hade ömsesidig respekt för varandra och ett gemensamt mål. Behandlingen bör fortsätta efter bensåret har läkt genom regelbundna uppföljningar. Detta stödjs av sjuksköterskeutbildningen där man ska arbeta utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv.

Cirka 2 % av Sveriges befolkning drabbas någon gång i livet utav svårläkta bensår. I takt med den ökade befolkningsmängden är detta ett problem som förväntas öka. Svårläkta bensår skapar ett lidande och resulterar i en negativ hälsorelaterad livskvalitet för patienterna. Som sjuksköterska möter man patienter med den här typen av problem inom flera olika arbetsplatser. Med ökad kompetens om patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår skapas förutsättningar för sjuksköterskan att bedriva en mer individanpassad vård och därmed lindra lidande. Syftet med litteraturstudien är därför att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår. Då forskning finns inom ämnet har en litteraturstudie skapats för att sammanställa tidigare forskning. Litteraturstudien grundar sitt resultat på 8 kvalitativa artiklar, 1 kvantitativ artikel och 1 artikel med både kvalitativ och kvantitativ metod. Tre huvudteman framkom under analysarbete, patienters upplevelse av påverkan i det dagliga livet; patienters upplevelse av smärta, lukt och sårvätska; patienters behov av kunskap och ett vårdande som främjar hälsa. Patienter som drabbats av svårläkta bensår lider både psykiskt, fysiskt och socialt. I kombination med smärta, lukt, läckage och bristande information är bensårsproblematiken en mycket komplex situation. Att som sjuksköterska vårda efter ett livsvärdsperspektiv och se till varje individ som unik blir därför ett måste för att skapa en omvårdnad som främjar hälsa.

Bakgrund: Svårläkta bensår är sår som sitter nedom knät och inte har läkt på sex veckor. Det finns olika typer av svårläkta bensår, den vanligaste är venösa bensår och innefattar cirka 70 procent av alla svårläkta bensår. Vid behandling kan fokus lätt bli kring såret och patientens upplevelse kan lätt bortses. Distriktssköterskor ska vara patientens företrädare och arbeta personcentrerat genom att inkludera patienten i omvårdnaden.Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att leva med svårläkta bensår.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. Dataanalys skedde utifrån Whittemore & Knafl´s integrativa innehållsanalys. Resultatet baseras på tretton vetenskapliga artiklar, varav nio är kvalitativa och fyra är kvantitativa.Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade tre huvudkategorier; emotionell påverkan, påverkade relationer och fysisk begränsning. Patienterna upplevde att det svårläkta bensåret påverkade den psykiska hälsan, självbilden och ledde till negativa känslor. Det svårläkta bensåret hade negativa effekter på sociala relationer och det dagliga livet. En bra relation till vårdpersonal var viktig för patienterna.Slutsats: Att leva med svårläkta bensår påverkar patienters dagliga liv på olika sätt. Genom ökad kunskap om patienters upplevelser hos distriktssköterskor ökar förutsättningen att arbeta personcentrerat. Ökad kunskap behövs för att kunna förstå och anpassa vården efter patientens behov.

I Sverige lider cirka 50 000, främst äldre personer av svårläkta bensår. Venös insufficiens är vanligaste sjukdom som orsakar svårläkta bensår. Behandlingen kan vara besvärlig och oftast påverkar patientens vardag. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med svårläkta bensår. En litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på vetenskapliga artiklar genomfördes. Artiklarna söktes i databaser, analyserades och sammanställdes för att finna meningsbärande innehåll med utgångspunkten i patienters upplevelser. Resultatet visade att svårläkta bensår påverkade patienternas dagliga liv och välbefinnande på olika sätt och presenterades under fyra teman: Styrd av smärta, lukt och läckage i vardagen, Besvärlig behandling, Begränsningar som påverkar människans kroppsuppfattning, Betydelsen av vårdmötet. Patienterna hade negativa upplevelser av att leva med svårläkta bensår vilket orsakade mycket lidande och begränsade deras rörlighet och sociala liv. De upplevde dåligt självförtroende och en förlorad kontroll över sin egen kropp. Sjuksköterskor bör ha bättre förståelse för och ha kunskaper om hur det är att leva med svårläkta bensår för att ge en god patientcentrerad omvårdnad.

Bakgrund: Många människor lever idag med svårläkta bensår, varav ca 80 % avbensåren är venösa. Det är av stor vikt att rätt diagnos fastställs samt bakomliggandeorsaker behandlas. Idag finns merparten av dessa patienter i den kommunala sektorn.Vården av patienter med bensår genererar stora ekonomiska kostnaderna församhället. Svårläkta sår på underbenen kan orsakas av olika sjukdomstillstånd. Attleva med svårläkta venösa bensår har betydande inverkan på det dagliga livets olikaaktiviteter samt människors välbefinnande. Denna litteraturstudie inriktar sig påpatienternas upplevelser av att leva med svårläkta venösa bensår.Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att levamed svårläkta venösa bensår.Metod: En litteraturstudie med resultat från nio kvalitativa studier.Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes.Resultat: I resultatet framkom varierade patientupplevelser av att leva medsvårläkta venösa bensår. Resultatet kategoriserades in i tre huvudkategorier och 11subkategorier. Huvudkategorierna bestod av: upplevelser av att leva medsårsmärta, upplevelser i samband med sårets uppkomst och behandling,psykologisk påverkan av patientens livssituation och upplevelser av förändring idet dagliga livet. Ett tema framkom: att uppleva ett såväl fysiskt som psykisktlidande.Konklusion: Resultatet i vår litteraturstudie indikerar ett lidande fysiskt,psykiskt samt socialt (i varierande grad) hos alla patienter som lever medsvårläkta venösa bensår. Viktigt att sjuksköterskan har ett helhetsperspektiv ochser hela människan och inte bara ett bensår.Nyckelord: venösa sår, bensår, svårläkta bensår, patientupplevelser, omvårdnad

Patienter med svårläkta bensår förekommer ofta i slutenvården och primärvården där sjuksköterskor och distriktssköterskor ansvarar för omvårdnaden. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten och innebär en stor kostnad. Syftet med denna studie var att beskriva och jämföra sjuksköterskors och distriktssköterskors kunskaper om rutiner, riktlinjer och omvårdnad av svårläkta bensår i slutenvården och primärvården. En enkät med frågor gällande kunskap om svårläkta bensår delades ut till 80 sjuksköterskor och distriktssköterskor och 55 enkäter besvarades. Resultatet visade att det fanns vissa brister i kunskapen om svårläkta bensår. Kompressionsbehandling användes profylaktiskt på enheterna för att undvika sårrecidiv, men färre än hälften visste vilken effekt kompressionsbehandlingen syftade till. Pumpstövel var något som sällan användes. Ankeltrycksmätning utfördes inte ofta preventivt eller för att utesluta arteriell insufficiens. Riktlinjer gällande dokumentation av sårbedömning och sårbehandling uppgavs av deltagarna fanns, men riktlinjer gällande själva bedömningen och behandlingen av svårläkta bensår var enligt resultatet inte lika vanligt förekommande. Många skattade att de inte hade tillräckliga kunskaper för att bedöma och behandla arteriella sår, venösa sår och blandsår. De testade kunskaperna visade att inom områdena omläggningsfrekvens, sårmiljö, venösa bensår, protein och zink var kunskaperna goda.  Jämförelsen mellan primärvården och slutenvården visade en signifikant skillnad där de som var verksamma i primärvården hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning. Slutsatsen som drogs av jämförelsen som gjordes mellan primärvården och slutenvården visade på en signifikant skillnad i testade och skattade kunskaper till fördel för sjuksköterskorna och distriktssköterskorna i primärvården som hade bättre kunskaper gällande sårmiljö, arteriella bensår, venösa bensår och ankeltrycksmätning.

Bakgrund: Ett svårläkt bensår är en hudskada som uppstår nedanför knät och inte läker under sex veckor. Sjuksköterskor saknar ofta kunskap angående svårläkta bensår. Sjuksköterskor bör uppmärksamma alla patientens behov för att kunna ge en optimal omvårdnad. Patienter med svårläkta bensår har rätt att vara delaktiga i vården vilket ger en känslan av säkerhet. Syfte:  Syftet var att utforska hur det är att leva med svårläkta bensår. Metod:  En litteraturöversikt har genomförts. Vid sökning av vetenskapliga artiklar används CHINAHL Complete, PubMed och Nursing and Allied Database. Litteraturöversikten grundades sig på elva vetenskapliga studier: tre kvantitativa, sju kvalitativa och en mixad metod. Resultat: Fyra huvudteman formulerades som delades i 11 underteman. Huvudtemana var relaterade till fysiska-, psykiska, sociala aspekter samt erfarenheter och önskemål av vården. Resultatet visade att patienterna hade problem med fysiska aktiviteter, smärta, sömn, arbete. Fysiska symtom påverkade patienternas psykiska aspekter. Sociala relationer påverkades av svårläkta bensårsymtom. Deltagarna hade både goda och dåliga erfarenheter av vården. Patienterna uttryckte att de ville bli delaktiga i vården. Diskussion: Resultatet diskuterades i relation till Hendersons teori, tidigare forskning och litteratur. Det visades att patienterna hade olika behov såsom god nutrition, behov av vila/sömn, att hålla sig ren, att skydda huden, att våga prata med andra och uttrycka sina känslor och önskemål, att utföra arbete och att lära sig mer om bensår. Sjuksköterskan bör vara medveten om dessa behov för att kunna tillfredsställa och ge en optimal omvårdnad.

Bakgrund: Vid omvårdnad av personer med bensår är det lätt att lägga fokus på bensåret med risk för att den subjektiva upplevelsen kan komma i skymundan. Därför kan det vara viktigt att belysa patienters upplevelser ur ett holistiskt perspektiv. I tidigare forskning har det framkommit att livskvaliteten påverkas negativt där smärta visat sig vara en betydelsefull faktor. Syfte: Att ur ett livskvalitetsperspektiv belysa personers upplevelse av att leva med svårläkt bensår. Metod: En litteraturöversikt baserad på 10 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. En deduktiv analys av materialet gjordes utifrån World Health Organisations definition av livskvalitet och dess sex domäner. Dessa domäner är: Fysisk domän, Psykologisk domän, Grad av oberoende, Sociala relationer, Omgivning och miljö samt Andlighet, religion och personlig tro. Resultat: Svårläkta bensår påverkade personers livskvalitet inom samtliga domänerna utom Andlighet, religion och personlig tro. Slutsats: Personer hade liknande upplevelser av att leva med svårläkta bensår. De upplevde en försämrad livskvalitet där smärtan var en framträdande upplevelse som påverkade de flesta domänerna. Klinisk betydelse: Resultatet i denna studie visade på vikten av att använda ett holistiskt perspektiv vid omvårdnadssituationer. / Background: When caring for people with chronic leg ulcer there is a risk that the attention of the caregiver is laid towards the leg ulcer and the subjective feelings of this person are in the background. Therefore it is of importance to illuminate peoples experience with a holistic perspective. Previous research in the field has shown that the quality of life is affected in a negative way and the pain has proven to be a significant factor. Purpose: To illuminate person‟s experience of living with a chronic leg ulcer from a quality of life perspective. Method: A review based on 10 articles with qualitative approach. The material was analyzed with a deductive method from the World Health Organization. These domains are: physical domain, psychological domain, level of independence, social relationships, environment and spirituality/religion/personal beliefs. Results: Study findings showed that chronic leg ulcers affected quality of life in all domains except within the domain Spirituality, religion and personal beliefs Conclusion: People had similar experience when living with a chronic leg ulcer. They experience a loss in quality of life due to the chronic leg ulcer and pain was a notable finding that affected almost every domain. Clinical importance: The finding in this study shows the importance of using a holistic perspective in caring-situation.