AbstractDen här studien kartlägger Sveriges sjukhusclowner och består av en kvantitativ del och en kvalitativ deldär clownernas verksamhet analyseras med hjälp av Bourdieus teorier om sociala fält, kapital ochhabitus. Empirin består av nio intervjuer med representanter för clowngrupperna och därutöver harinformation inhämtats från resterande fem grupper. Inledningsvis finns en historik om clownens filosofioch bakgrunden till sjukhusclownyrket, samt en kort redogörelse av svensk och internationell forskningom clowner i vården. Jag som skriver arbetar sedan fem år som sjukhusclown och min clownpersonIngeborg har varit med i arbetet med studien. Resultat, den kvantitativa delen: Idag finns 14 sjukhusclowngrupper med verksamhet från Gällivare i norrtill Ystad i söder. Organisationerna drivs i regel som ideella föreningar, som helt eller delvis är finansierarsin egen verksamhet genom kulturstöd, fonder, sponsorer och privata donationer. Föreningarnasysselsätter 78 artister på heltid eller deltid. Sjukhusclownerna besöker barn- och ungdomsavdelningar påde flesta av landets stora sjukhus flera dagar i veckan. De besöker även regelbundet många av de mindresjukhusen och några grupper arbetar även inom hemsjukvården, demensvården, på äldreboenden ochpalliativa avdelningar. Resultat, den kvalitativa delen: Landets sjukhusclowner arbetar på sjukhusets sociala fält och ärprofessionellt tränade i att möta barn i känsliga situationer, har tystnadsplikt och följer sjukhusens rutinerkring hygien, sekretess, och patientsäkerhet. Samtidigt tillhör de ett eget fält, ett mer fantastisktmikrokosmos där glädje och möjligheten att skapa fantastiska möten, även i livets svåraste stunder, är detsom värderas högst. Clownerna ser till barnets bästa från karnevalens perspektiv, vilket innebär att de kanvända på hierarkier, bjuda in lite oordning där de tycker det är för ordningsamt och skapa ordning där detär för rörigt. Clownen hämtar kapital från sin fantasi, och kan i ena stunden ta en försenad läkare i armen,som om doktorn vore ett olydigt barn, och i andra stunden själv bli utslängd i korridoren av ett barn somfått nog av besök i sitt rum. Clownen är alltid i förändring, i the liminal space (Skåreus), vilket kanske kanrucka på en del av sjukvårdsfältets habitus och ge nya perspektiv på invanda rutiner, procedurer och hierarkier.