Denna uppsats undersöker kommunikation mellan förskollärare och barn. Sjukhusclowner är en yrkesgrupp med expertis inom kroppslig kommunikation. Därför har jag använt mig av sjukhusclowners erfarenheter av kroppslig kommunikation och dess betydelse för interaktioner med barn. Forskningsobjektet är att synliggöra sjukhusclowners kunskap om kroppslig kommunikation och visa hur detta är relevant för förskolläraryrket. I uppsatsen diskuterar jag sjukhusclowners tal om kroppslig kommunikation och hur det kan bidra till att utveckla förhållningssätt och metoder för att möjliggöra autentisk dialog mellan förskollärare och barn. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer av tre yrkesverksamma sjukhusclowner. Under intervjuerna fokuserade jag på informanternas erfarenheter av kroppslig kommunikation i möten med barn. Till insamlad empiri har jag applicerat teorier av filosofen Emmanuel Lévinas. Lévinas syn på relationer som asymmetriska ledde mig fram till definitionen av det som kallas för autentisk dialog. Att vara autentisk i denna mening handlar om att vara lyhörd och närvarande i mötet med andra. Resultatet av studien bekräftar att kroppslig kommunikation är en tillgång för att autentiska dialoger ska uppstå. Studien belyser sjukhusclowners förmåga att improvisera och vara tillgängliga i mötet med barn, vilket jag visar är viktiga kunskaper även för förskollärarrollen. Andra lärdomar av studien är att god självkännedom, förmåga att visa sårbarhet samt att ha god kontakt med sina känslor är centrala aspekter av en förskollärares professionalitet.

AbstractDen här studien kartlägger Sveriges sjukhusclowner och består av en kvantitativ del och en kvalitativ deldär clownernas verksamhet analyseras med hjälp av Bourdieus teorier om sociala fält, kapital ochhabitus. Empirin består av nio intervjuer med representanter för clowngrupperna och därutöver harinformation inhämtats från resterande fem grupper. Inledningsvis finns en historik om clownens filosofioch bakgrunden till sjukhusclownyrket, samt en kort redogörelse av svensk och internationell forskningom clowner i vården. Jag som skriver arbetar sedan fem år som sjukhusclown och min clownpersonIngeborg har varit med i arbetet med studien. Resultat, den kvantitativa delen: Idag finns 14 sjukhusclowngrupper med verksamhet från Gällivare i norrtill Ystad i söder. Organisationerna drivs i regel som ideella föreningar, som helt eller delvis är finansierarsin egen verksamhet genom kulturstöd, fonder, sponsorer och privata donationer. Föreningarnasysselsätter 78 artister på heltid eller deltid. Sjukhusclownerna besöker barn- och ungdomsavdelningar påde flesta av landets stora sjukhus flera dagar i veckan. De besöker även regelbundet många av de mindresjukhusen och några grupper arbetar även inom hemsjukvården, demensvården, på äldreboenden ochpalliativa avdelningar. Resultat, den kvalitativa delen: Landets sjukhusclowner arbetar på sjukhusets sociala fält och ärprofessionellt tränade i att möta barn i känsliga situationer, har tystnadsplikt och följer sjukhusens rutinerkring hygien, sekretess, och patientsäkerhet. Samtidigt tillhör de ett eget fält, ett mer fantastisktmikrokosmos där glädje och möjligheten att skapa fantastiska möten, även i livets svåraste stunder, är detsom värderas högst. Clownerna ser till barnets bästa från karnevalens perspektiv, vilket innebär att de kanvända på hierarkier, bjuda in lite oordning där de tycker det är för ordningsamt och skapa ordning där detär för rörigt. Clownen hämtar kapital från sin fantasi, och kan i ena stunden ta en försenad läkare i armen,som om doktorn vore ett olydigt barn, och i andra stunden själv bli utslängd i korridoren av ett barn somfått nog av besök i sitt rum. Clownen är alltid i förändring, i the liminal space (Skåreus), vilket kanske kanrucka på en del av sjukvårdsfältets habitus och ge nya perspektiv på invanda rutiner, procedurer och hierarkier.