Utifrån ett barnkulturellt perspektiv, som framhåller leken som ett kulturuttryck, är studiens syfte att undersöka och nå en djupare förståelse för den kommunikation vilken uppstår i möten mellan barn, som vårdas och/eller är inlagda under kortare eller längre tid på Astrid Lindgrens barnsjukhus, och Glädjeverkstans sjukhusclowner. Studien vilar på en barndomssociologisk grund och hämtar inspiration från psykoanalytiska, kommunikations-teoretiska och filosofiska synsätt på lek, vilka belyser lekens tillblivelse, innebörd och mening. I ett etnografiskt fältarbete, med observationer som huvudsaklig metod, har tio verksamma sjukhusclowner studerats i deras kommunikationer med barn som vårdas och/eller behandlas på barnsjukhuset. För att förstå mening och innebörder i den studerade kontexten har ett hermeneutiskt tolkningsförfarande tillämpats genom hela forskningsprocessen. Det insamlade materialet visar hur det uppstår ett symboliskt och skapande mellanområde i anknytningen mellan barnen och clownerna där fantasin dominerar och lekandet tar form. Leken framkommer som en livsform, en frizon, i vilken smärta, ångest och tristess ger intryck av att ersättas av glädje, skratt och avspänning för en stund. Utgångspunkten för kommunikationerna är clownernas lyhörda och empatiska inlyssnande av det unika barnets förmåga, villkor och önskemål i stunden. Studien synliggör vidare att den form av lek som uppstår har en estetisk form. Genom konstnärliga kommunikationsmedel; språk, musik, ljud, trolleri, sång, dans, mimik, rörelse, rytmik och clownernas rödmålade näsa, deras karaktäristiska kläder samt detaljerade och uttrycksfulla accessoarer skapas en lekfull dialog mellan barn och clowner. Clownernas sinnliga, kroppsliga och verbala metakommunicerande blir sålunda ett kreativt och fantasifullt förhållningssätt till verkligheten och vardagen på barnsjukhuset. Studien lyfter fram clownernas livsbefrämjande barnperspektiv med lekfullheten (fantasin), livsglädjen och hoppet som uttryckliga markörer. Utöver detta bidrar studien med en fördjupad förståelse om kommunikationernas barnkulturella värde genom att lyfta fram hur barnens egna villkor, uttryck och perspektiv bejakas i en improviserad, rörlig, överskridande och glädjefylld karnevalisk form av lek.

AbstractDen här studien kartlägger Sveriges sjukhusclowner och består av en kvantitativ del och en kvalitativ deldär clownernas verksamhet analyseras med hjälp av Bourdieus teorier om sociala fält, kapital ochhabitus. Empirin består av nio intervjuer med representanter för clowngrupperna och därutöver harinformation inhämtats från resterande fem grupper. Inledningsvis finns en historik om clownens filosofioch bakgrunden till sjukhusclownyrket, samt en kort redogörelse av svensk och internationell forskningom clowner i vården. Jag som skriver arbetar sedan fem år som sjukhusclown och min clownpersonIngeborg har varit med i arbetet med studien. Resultat, den kvantitativa delen: Idag finns 14 sjukhusclowngrupper med verksamhet från Gällivare i norrtill Ystad i söder. Organisationerna drivs i regel som ideella föreningar, som helt eller delvis är finansierarsin egen verksamhet genom kulturstöd, fonder, sponsorer och privata donationer. Föreningarnasysselsätter 78 artister på heltid eller deltid. Sjukhusclownerna besöker barn- och ungdomsavdelningar påde flesta av landets stora sjukhus flera dagar i veckan. De besöker även regelbundet många av de mindresjukhusen och några grupper arbetar även inom hemsjukvården, demensvården, på äldreboenden ochpalliativa avdelningar. Resultat, den kvalitativa delen: Landets sjukhusclowner arbetar på sjukhusets sociala fält och ärprofessionellt tränade i att möta barn i känsliga situationer, har tystnadsplikt och följer sjukhusens rutinerkring hygien, sekretess, och patientsäkerhet. Samtidigt tillhör de ett eget fält, ett mer fantastisktmikrokosmos där glädje och möjligheten att skapa fantastiska möten, även i livets svåraste stunder, är detsom värderas högst. Clownerna ser till barnets bästa från karnevalens perspektiv, vilket innebär att de kanvända på hierarkier, bjuda in lite oordning där de tycker det är för ordningsamt och skapa ordning där detär för rörigt. Clownen hämtar kapital från sin fantasi, och kan i ena stunden ta en försenad läkare i armen,som om doktorn vore ett olydigt barn, och i andra stunden själv bli utslängd i korridoren av ett barn somfått nog av besök i sitt rum. Clownen är alltid i förändring, i the liminal space (Skåreus), vilket kanske kanrucka på en del av sjukvårdsfältets habitus och ge nya perspektiv på invanda rutiner, procedurer och hierarkier.

I Barn- och ungdomsklinikens strävan efter barnanpassad vård har behandlingssituationer framför allt identifierats som en utmaning, där det medicinska perspektivet ibland bedöms vara överordnat det barnrättsliga. Forskning och evidens visar att när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer minskar barnens oro, stress och smärta och trygghet, delaktighet och självbestämmande ökar. Syftet med förbättringsarbetet är att förbättra samverkan mellan sjukhusclowner och medarbetare och därigenom bidra till och stärka barnanpassad vård. Utifrån detta sattes ett mål om att öka samverkan från 16%-75%. Syftet med studien är att undersöka möjligheter och hinder mellan sjukhusclowner och medarbetare i barn- och ungdomssjukvården för en hållbar samverkan. Två förändringsidéer har arbetats med; skriva en rutin för samverkan och skapa en e-utbildning. Förbättringsarbetets metod utgår från mikrosystemet och beskrivs genom förbättringsrampen. Studien är kvalitativ och har använt tematisk innehållsanalys med induktivansats. Patientens röst kommer från resultatet av strukturerade intervjuer som genomfördes med 15 barn i åldrarna 0–15 år och deras föräldrar. Övrigt insamlat material kommer från enkäter till medarbetare, en fokusgrupp och fyra djupintervjuer med medarbetare och sjukhusclowner.Målet på 75% samverkan nåddes under mars. Det resultatet visar är att information, kommunikation och workshops gett önskad effekt. Studiens resultat lyfter fram två teman med vardera två kategorier. Det första temat berör gemensamma incitament som knyter samman grupper, med kategorierna värdet av ett reflekterande arbetssätt och uppbyggnad av gemensam kunskap. Det andra temat är hållbarhet i förbättringsarbete, med kategorierna förbättrad systematik och struktur och tillgänglighet och trygghet.Slutsatsen är att informanterna anser att den barnanpassade vården stärks när sjukhusclowner och medarbetare samverkar i behandlingar och procedurer. Sjukhusclownernas tillgänglighet ses som det största hindret för samverkan. För att skapa en gemensam kunskapsgrund och hållbarhet i förbättringsarbetet behöver det interprofessionella lärandet och arbetet stärkas genom bl.a. användandet och skapandet av nya och befintliga forum. / In the striving for child-friendly care, treatment situations have above all been identified as a challenge, where the medical perspective is sometimes judged to be superior to childrens rights. Research and evidence show that when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures, children's anxiety, stress and pain decrease and security, participation and self-determination increase.The purpose of the improvement work is to improve collaboration between hospital clowns and employees and thereby contribute to and strengthen child-friendly care. Based on this, a goal was set to increase collaboration from 16% -75%. The purpose of studies is to investigate opportunities and prevent between hospital clowns and employees in child and adolescent health care for a sustainable collaboration. Two ideas for change have been worked on; write a routine for collaboration and create an e-learning.The method of improvement work is based on the microsystem and is described through the improvement ramp. The study is qualitative and has used thematic content analysis with an inductive approach. The patient's voice comes from the results of structured interviews conducted with 15 children aged 0–15 years and their parents. Other material collected comes from surveys of employees, a focus group and four in-depth interviews with employees and hospital clowns.The target of 75% collaboration was reached in March. The results that shows is that information, communication and workshops have the desired effect. The results of the study highlight two themes, each with two categories. The first theme concerns common incentives that connect groups, with the categories the value of a reflective approach and the building of common knowledge. The second theme is sustainable in improvement work, with the categories improved systematics, structure and accessibility and security.The conclusion is that informants believe that child-friendly care strengthens when hospital clowns and staff collaborate in treatments and procedures. The availability of hospital clowns is seen as the biggest obstacle to collaboration. In order to create a common knowledge base and sustainability in the improvement work, interprofessional learning and work need to be strengthened through e.g. the use and creation of new and existing forums.