I Sverige finns många sommarstugeföreningar som direkt arrenderar ut mark till sina medlemmar genom bostadsarrende. Frågor kring bostadsarrendeställets skötsel finns inte reglerat i lag och inte heller alltid i arrendeavtalet. I vissa fall kräver arrendegivaren i arrendeavtalet att arrendatorn måste vara medlem i föreningen. Syftet med uppsatsen är att analyser om det går att inskränka en bostadsarrendators totalnyttjanderätt genom att föra in skötselregler i föreningens stadgar och i så fall med vilket majoritetskrav. Det ska även utredas vilken effekt en klausul som tvingar arrendatorn att vara medlem har på majoritetskravet. En bostadsarrendator anses ha totalnyttjanderätt och därmed själv kunna bestämma om arrendeställets skötsel. Genom gällande regler krävs två tredjedelars majoritet för en ekonomisk förening att ändra i stadgarna och i vissa fall högre majoritet. Vissa beslut kan dock vara så pass inskränkande i den enskilde medlemmens rätt att det inte borde gå att rösta igenom utan samtliga medlemmars samtycke. Inskränkning i arrendatorns totalnyttjanderätt genom att föra in regler i den ekonomiska föreningens stadgar borde gå att göra. Avtalsfrihet råder inom civilrätten och dessutom uppfyller skötselinförandet kravet på skriftlighet och syftet bakom det. Ett beslut om stadgeändring bör vid införande av skötselregler kräva full majoritet för att röstas igenom. Gränsen mellan att kräva enhällighet eller två tredjedelars majoritet är dock fin, men övervägande själ talar för enhällighet. Om det dessutom i arrendeavtalet skulle föreskrivas att arrendatorn ska vara medlem i föreningen, talar väldigt starka själ för att ett sådant beslut ska kräva enhällighet då en medlems möjlighet att gå ur föreningen blir illusorisk. / In Sweden, many co-operative societies lease land to its members through residential tenancy. How the residential tenancy should be looked after is not regulated by law and often not even in the tenancy contract. Sometimes the contract stipulates that the tenant must be a member of the co-operative society in order to rent. The purpose of this thesis is to analyze the possibility for the co-operative society to restrict a residential tenants total right to use the tenancy by regulating how it should be looked after in the statutes and with which majority such a decision should be made. The clause stipulating that a tenant must be a member of the co-operative society is also analyzed to see what effect it has on the majority decision. A residential tenant is considered to have total right to use the tenancy a thus be able for himself to decide how the tenancy should be looked after. Current rules require two thirds majority for a co-operative society to change its statutes and sometimes even higher majority. Certain decisions can be very restrictive to the individual member's right and changing such a statute should not be possible unless all members agree to it. Restrictions on the tenant's total tenancy by inserting rules in the co-operative society’s statute should be possible. There is freedom of contract in civil law. The requirement of written contract and the purpose behind it is also fulfilled. A decision to introduce requirement on how to look after the tenancy should require full majority. The line between requiring unanimity or a two-thirds majority is fine, but most of the reasons speak for unanimity. If the tenancy contract stipulates that the tenant must be a member of the co-operative society in order to rent, very strong reasons speak for the decision to require unanimity as the members’ right to leave the co-operative society becomes illusory.

Cette thèse analyse le régime juridique des coopératives brésiliennes et des coopératives françaises à partir de leur principe plus remarquable: la double qualité d’associé et d’usager de la société coopérative. Elle vérifie la modalité selon laquelle sont réalisés l’engagement sociétaire et l’engagement de coopération dans les deux pays, en présentant les contrastes et les convergences entre les deux systèmes juridiques, ayant comme objectif contribuer à la modernisation du droit coopératif français et brésilien. On remarque les nouvelles modalités de renforcement du capital, tel comme réalisées en France et la notion d’acte coopératif brésilien, inexistant en France. L’adoption du modèle français de contrat de coopération, est présentée comme une alternative pour le système brésilien, dans l’objectif de garantir l’efficacité des engagements opérationnels réalisés par la coopérative et par le coopérateurs. L’adoption des éléments de l’acte coopératif, tel comme pratiqué au Brésil pourra se révéler comme important mécanisme en France lors du processus de qualification du contrat de coopération. / This paper analysis the juridic system of the Brazilian co-operative societies and the French agricultural co-operative societies, from their most remarkable principle: the twofold quality of both owner and user of the members of these societies. It was verified how the society's engagement and the cooperation engagement is done in both countries, presenting the contrasts and the convergences between the two juridic systems, with the finality to contribute to the modernization of the Brazilian co-operative law system, as well as the French. There were highlighted the new ways of capital reinforcement as the practiced in France and the notion of the Brazilian co-operative act, unknown to France. The adoption of the French model of co-operative contract was suggested as an alternative to the Brazilian system, in a sense of guaranteeing the stability of the operational engagements done to both the co-operative society and the co-operators. As to the acceptance of the elements of the co-operative act, such as the practiced in Brazil, will also be able to be revealed as an important mechanism in France, related to the qualifying process of the co-operational contract.