Nyttjanderätt till fast egendom är en viktig del av svensk historia. Arrende är en sådan form av nyttjanderätt och har funnits i svensk rätt sedan införandet av 1907 års nyttjanderättslag. Sedan år 1970 är nyttjanderättslagen en del av jordabalken. En av de fyra arrendeformerna är anläggningsarrende vilket är ett rättsinstitut som funnits sedan 1968 års reform av nyttjanderättslagen. För att kunna upplåta mark genom anläggningsarrende krävs att ett antal villkor är uppfyllda. Villkoren "förvärvsverksamhet", "byggnad" och "byggnadens betydelse för verksamhetens bedrivande" är alla oklart formulerade i förarbetena till nyttjanderättslagen. I förarbetena exkluderas idrottsanläggningar från anläggningsarrenden och hänvisas i stället tilllägenhetsarrende. Lägenhetsarrende är en arrendeform som saknar indirekt besittningsskydd och därmed rätt till avträdesersättning när arrendet upphör. Någon motivering till varför anläggningar för idrottsändamål exkluderas framgår inte av förarbetena. Rättsläget inom anläggningsarrende för idrottsändamål är därmed osäkert. Syftet med examensarbetet är att undersöka i vilken mån mark för idrottsändamål kan upplåtas genom anläggningsarrende. Detta examensarbete redogör genom en rättsdogmatisk undersökning för de villkor som måste vara uppfyllda för att anläggningsarrende ska kunna föreligga. Hur mark upplåts för idrottsändamål utreds genom en rättssociologisk undersökning av 228 upplåtelser. Resultatet av examensarbetet visar att mark går att upplåta för idrottsändamål genom anläggningsarrende om verksamhetsutövaren har ett objektivt vinstsyfte med sin verksamhet. Att det är just arrendatorn som bedriver verksamheten på arrendestället är inte avgörande. Resultatetvisar också att mark för idrottsändamål i de undersökta avtalen endast i undantagsfall upplåts genom anläggningsarrende. Av de 228 upplåtelserna var sex stycken upplåtna genom anläggningsarrende vilket motsvarar 3 %. Antalet upplåtelser genom lägenhetsarrende var den dominerande formen med 207 stycken upplåtelser eller 91 %. I 81 % av fallen har det indirekta besittningsskyddet avtalats bort. Examensarbetets slutsats är att mark går att upplåta för idrottsändamål genom anläggningsarrende till alla verksamheter utom de ideella, men att det i praktiken inte används. Istället rubriceras avtalen som lägenhetsarrende. I examensarbetets diskussion förs ett resonemang kring vad som egentligen är huvudfrågan för en idrottsförening som är i behov av mark. Avtalets rubrik bör inte vara det mest intressanta utan huruvida arrendatorn ges rätt till avträdesersättning eller inte när upplåtelsen sägs upp. / The right to use real estate is an important part of the Swedish history. Leasehold is such a form of right of use and has existed in Swedish law since the introduction of the 1907 nyttjanderättslag (NJL). Since 1970, NJL is a part of the jordabalk (JB). One of the four leaseforms is commercial ground lease, which is a legal institution that has existed since the 1968 reform of NJL. In order to be able to grant land through commercial ground lease, a number of terms are required. The terms "acquisition activity", "building" and "building's importance for the operation of the business" are all unclear formulated in the preparatory works for the NJL. In the preparatory works, sports facilities are excluded from the commercial groundlease and are instead referred to apartment lease. Apartment lease is a form of lease that does not have indirect possession protection and thus the right to replacement compensation when the lease ceases. Reasons for why sports facilities are excluded do not appear from the prepartory work. The legal situation within the commercial ground lease for sports purposes is therefore uncertain. The purpose of the thesis is to investigate to what extent it is possible to grant land for sports purposes through commercial ground lease. This thesis describes, through a legal doctrinal examination, the terms that must be fulfilled in order for a commercial ground lease to exist. How land has been granted for sports purposes is investigated through a sociological investigation of 228 agreements. The result of the thesis shows that land can be granted for sports purposes through commercial groundlease if the operator has an objective profit objective with his business. The fact that it is the tenant who conducts the business on the lease is not decisive. The result also shows that land for sports purposes in the investigated agreements is only granted in exceptional cases through commercial ground lease. Of the 228 agreements, six were granted through commercial ground lease, which corresponds to 3 %. The number of leases through apartment lease was the dominant form with 207 or 91 %. In 81 % of cases, the indirect protection of possession has been agreed away. The conclusion of the thesis is that land can be granted for sports purposes through commercial ground lease to all operations except the non-profit, but that in practice it is no tused. Instead, the agreements are classified as apartment lease. In the thesis's discussion, a resumption is conducted about what is really the main issue for a sport club in need of land.The title of the agreement should not be the most interesting, but whether the tenant is given the right to replacement compensation or not when the lease ceases.