The field of augmentative and alternative communication (AAC) has evolved since the 1970s, consequently there now exists a group of adults with cerebral palsy (CP), in the UK, who are life-time users of AAC prescribed as an intervention for their complex communication impairments. Ten adults, aged between 20-55 years, participated in conversations about their unique life experiences and aspirations, using AAC, including voice output communication aids (VOCAs). The ability and opportunity to interact and communicate personal accounts has significance for conceptualizing outcomes of intervention. Clinical practice informed this research project. A qualitative research design was employed to explore questions about the extent to which adult aided communicators talk about their lives, aspirations and opinions; the past life experiences participants talk about and finally how they talk about their quality of life. Conversational-styled, semi-structured interviewing using literature-guided questions yielded rich interactional data. A discourse analytical approach to the 34 interviews was taken. Findings identified a number of ordinary interactional features and discourses. Aided communicators used multimodal communication to interact and converse, positioning through their contributions as assertive speakers and engaged recipients. Interactional turns were managed with participants using unaided communication signals as conversational continuers. Participants demonstrated how to manage others who speak on their behalf. Examples of interactional repair were noted when participants pre-empted breakdown. Managing novel utterances was a feature with unexpected responses challenging the listener’s position. Participants constructed VOCA-mediated utterances to share long-term memories, worries, satisfaction with life, and aspirations. Aspirations included community ambitions and creating fulfilling daily lives. Some participants expressed frustration but balanced this against a position of contentment. Some participants also demonstrated personal responsibility and positioned themselves through their talk as contributors to communities. Recommendations for clinical practice are suggested that include the provision of adult clinical services and interaction focused intervention for adult aided communicators with cerebral palsy.

I denna studie har vi undersökt tre förskollärares uppfattning av förändringar i detsocioemotionella samspelet efter ett målinriktat arbete med EQ-aktiviteter på förskolan.Vi har i studien särskilt inriktat oss på följande aspekter av barnens socioemotionellaintelligens och kompetens; empati, prosociala färdigheter, relationsfärdigheter,kommunikationsfärdigheter, samarbetsfärdigheter, problemlösningsfärdigheter, självhävdelseoch självkontroll. De teoretiska begrepp som analyseras i studien är sociokulturellteori, Honneths erkännandeteori, socioemotionell intelligens och kompetens,prosocialt beteende, och socialt samspel. Datainsamlingsmetoden är kvalitativ ochbestår av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarnaanser att arbetet med EQ-aktiviteter på förskolan har förändrat det sociala klimatet ibarngruppen i en positiv riktning samt att barnens socioemotionella intelligens ochförmåga har utvecklats. Denna utveckling visar sig främst genom att barnen i högreutsträckning än tidigare visar benägenhet att agera på ett mer genomtänkt ochprosocialt sätt gentemot varandra i olika sociala sammanhang. I diskussionen behandlarvi kritisk reflektion, den verbala förmågans betydelse för den socioemotionellautvecklingen, samt förutsättningar för, och aspekter av ett målinriktat arbete med EQ–verksamhet på förskolan.

<p>I denna studie har vi undersökt tre förskollärares uppfattning av förändringar i detsocioemotionella samspelet efter ett målinriktat arbete med EQ-aktiviteter på förskolan.Vi har i studien särskilt inriktat oss på följande aspekter av barnens socioemotionellaintelligens och kompetens; empati, prosociala färdigheter, relationsfärdigheter,kommunikationsfärdigheter, samarbetsfärdigheter, problemlösningsfärdigheter, självhävdelseoch självkontroll. De teoretiska begrepp som analyseras i studien är sociokulturellteori, Honneths erkännandeteori, socioemotionell intelligens och kompetens,prosocialt beteende, och socialt samspel. Datainsamlingsmetoden är kvalitativ ochbestår av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarnaanser att arbetet med EQ-aktiviteter på förskolan har förändrat det sociala klimatet ibarngruppen i en positiv riktning samt att barnens socioemotionella intelligens ochförmåga har utvecklats. Denna utveckling visar sig främst genom att barnen i högreutsträckning än tidigare visar benägenhet att agera på ett mer genomtänkt ochprosocialt sätt gentemot varandra i olika sociala sammanhang. I diskussionen behandlarvi kritisk reflektion, den verbala förmågans betydelse för den socioemotionellautvecklingen, samt förutsättningar för, och aspekter av ett målinriktat arbete med EQ–verksamhet på förskolan.</p>

Cette étude a pour objectif de définir la compétence d’interaction qui constitue l’objet principal de l’évaluation de l’oral en didactique des langues étrangères. Nous considérons qu’elle consiste en la capacité d’interagir avec l’interlocuteur pour mettre en œuvre des ressources multiples dans l’objectif de gérer collectivement une activité de discours adaptée à l’action dans une situation donnée. A travers une démarche empirique, analytique et compréhensive, nous décrivons la manière dont la compétence d’interaction se manifeste en situation d’évaluation. Elle se présente sous la forme de quatre volets : d’abord par la capacité d’interpréter son rôle dans un contexte donné afin de participer à l’organisation globale de l’interaction ; elle se manifeste aussi dans la coordination de l’alternance des tours de parole ; elle se trouve dans le partage de la responsabilité de la co-construction thématique des échanges ; enfin, cette compétence doit prendre en compte la mise en œuvre des stratégies de communication afin de résoudre les problèmes langagiers et interactionnels qui se présentent. Les analyses nous apportent des clarifications sur les enjeux didactiques en ce qui concerne la manière d’évaluer cette compétence. Elles nous conduisent à souligner quatre éléments essentiels dans la constitution du dispositif évaluatif : le scénario, la modalité de préparation, les conditions de réalisation et le barème de notation. Or, la démarche d’évaluation ne s’arrête pas à un dispositif soigneusement élaboré, mais s’effectue également dans sa mise en pratique et dans l’adaptation à un contexte évaluatif donné. Il existe donc un « contrat d’évaluation » qui règle l’organisation de cette activité et précise les droits et les devoirs de l’évaluateur et du candidat. Dans la réalisation du contrat, l’évaluateur doit assurer à la fois le rôle de facilitateur, d’examinateur, d’interlocuteur et d’accompagnateur, ce qui constitue un vrai défi dans l’évaluation en langues et nous donne des orientations pour nos futures recherches / This study aims to define the competence of interaction constituting the main object of oral evaluation in foreign language pedagogy. We consider that this competence consists in the ability to interact with an interlocutor in order to implement multiple resources with the aim of collectively managing speech activity adapted to action in a given situation. Using an analytical and comprehensive empirical approach, we describe how the competence of interaction manifests itself in a situation of evaluation. It takes the form of four components: firstly, the ability to interpret one’s role in a given context in order to participate in the global organization of interaction ; it also manifests itself in the coordination of turn-taking ; in the shared responsibility of the co-construction of the theme of the discourse; and finally in the use of communication strategies to solve language and interactional problems that arise. The analyses enable us to elucidate the pedagogical issues concerning the way to evaluate this competence. Four essential elements can be identified in the composition of the system of evaluation : the script, the type of preparation, the conditions in which it is implemented and the grading scale. The evaluation is not limited to a carefully worked out method ; it also entails the way it is carried out in a specific context. There exists a “contract of evaluation” which regulates the organisation of this activity and defines the rights and duties of the evaluator and the candidate. According to this contract, the evaluator must assume the roles of facilitator, examiner, interlocutor and guide, which constitutes a real challenge in language evaluation and opens up orientations for future research.