Genom webbaserade enkäter har data insamlats för att undersöka huruvida det finns en korrelation med de olika personlighetsdragen inom The Big Five och olika dimensioner av prosocialt beteende. Till detta utformades en enkät genom sammanslagning av Ten Item Personality Inventory (TIPI) och Prosocial Tendency Measure (PTM), där index togs ut för alla olika dimensioner. Respondenter rekryterats genom ett tillgänglighetsurval (N= 79, varav 24 stycken män, M= 39,6 år, SD= 13.6, 55 stycken kvinnor, M= 40.1 år, SD= 13.6 ). Totalt av urvalet var 13,8 procent uppvuxna i en storstad, 28,8 procent uppvuxna i småstad och 57,5 procent inom landsbygd. Inom urvalet hade 10 procent en grundskoleutbildning, 38,8 procent gymnasieutbildning, och 51,3 högskole- eller universitetsutbildning. Resultatet visar att det finns samvariationer mellan de olika personlighetsdragen och olika dimensioner av prosocialt beteende.

Abstrakt Pedagogernas roll i förskolan är att använda sig av så många olika redskap och stöd som möjligt för att alla barn ska utvecklas på bästa sätt och efter sina förutsättningar. Musiken kan ses som ett sådant redskap och stöd. Kunskaper hos pedagoger om att utveckling inom ett område kan innebära utveckling inom ett annat område är betydelsefullt. Genom en ökad musikkompetens hos pedagoger så ges barnen fler redskap att exempelvis uttrycka sig, inhämta kunskap och utvecklas socialt.   Syftet med studien har varit att undersöka hur pedagoger beskriver musikens betydelse i förskolan och som ett pedagogiskt redskap och stöd för att utveckla prosocialt beteende. Prosociala handlingar definieras enligt Persson (2004) som handlingar som gynnar en annan person exempelvis hjälpa, trösta och dela med sig. Studien har både en kvantitativ och en kvalitativ forskningsansats. En jämförelse har gjorts mellan traditionella förskolor och musikförskolor för att se om det finns likheter och skillnader i hur pedagogerna använder musik i förskolan. Det teoretiska ramverk som använts vid analys av resultatet är det sociokulturella perspektivet.   Resultatet visar att majoriteten av pedagogerna anser att musik främst har betydelse för barns språkutveckling, glädje och gemenskap. I resultatet framkommer att på musikförskolorna ses musik i ett något vidare perspektiv genom att pedagogerna beskriver att musik genomsyrar verksamheten på ett annat sätt än vad pedagogerna på de traditionella förskolorna uttrycker. Majoriteten av pedagogerna beskriver musiken som ett pedagogiskt redskap och stöd i flera olika sammanhang. Det som dock inte framkom i studien var tydliga resultat gällande musik kopplat till prosocialt beteende.

Denna C-uppsats behandlar tystnadskultur på arbetsplatsen och utmanar till utveckling av detbefintliga begreppet prosocial tystnad. Den undersöker även relationen mellan tystnadskulturoch prosocial tystnad. Syftet med undersökningen är att generera svar på förekomsten avprosocial tystnad samt drivkrafterna bakom faktumet att arbetstagare väljer tystnad. Vidarediskuteras huruvida tystnad kan te sig på andra sätt än den bokstavliga tystnaden. Prosocialtystnad är ett begrepp vilket inte påträffas allt som oftast i den befintliga forskningen, men dennaundersökning påvisar ändå att prosocial tystnad inte är ett helt främmande fenomen. Trots det, ärdet ovanligt att man benämner en tystnad som prosocial, troligtvis då begreppet inte är tillräckligtbefäst som exempelvis “tystnadskultur”. Resultatet av undersökningen har även genererat enbredare förståelse för drivande faktorer bakom prosocial tystnad. Undersökningen påvisar attprosocial tystnad inte är ett helt främmande fenomen trots att prosocial tystnad som begrepp inteär något vanligt förekommande. / <p>Godkänt 2022-06-09.</p>

I denna studie har vi undersökt tre förskollärares uppfattning av förändringar i detsocioemotionella samspelet efter ett målinriktat arbete med EQ-aktiviteter på förskolan.Vi har i studien särskilt inriktat oss på följande aspekter av barnens socioemotionellaintelligens och kompetens; empati, prosociala färdigheter, relationsfärdigheter,kommunikationsfärdigheter, samarbetsfärdigheter, problemlösningsfärdigheter, självhävdelseoch självkontroll. De teoretiska begrepp som analyseras i studien är sociokulturellteori, Honneths erkännandeteori, socioemotionell intelligens och kompetens,prosocialt beteende, och socialt samspel. Datainsamlingsmetoden är kvalitativ ochbestår av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarnaanser att arbetet med EQ-aktiviteter på förskolan har förändrat det sociala klimatet ibarngruppen i en positiv riktning samt att barnens socioemotionella intelligens ochförmåga har utvecklats. Denna utveckling visar sig främst genom att barnen i högreutsträckning än tidigare visar benägenhet att agera på ett mer genomtänkt ochprosocialt sätt gentemot varandra i olika sociala sammanhang. I diskussionen behandlarvi kritisk reflektion, den verbala förmågans betydelse för den socioemotionellautvecklingen, samt förutsättningar för, och aspekter av ett målinriktat arbete med EQ–verksamhet på förskolan.

<p>I denna studie har vi undersökt tre förskollärares uppfattning av förändringar i detsocioemotionella samspelet efter ett målinriktat arbete med EQ-aktiviteter på förskolan.Vi har i studien särskilt inriktat oss på följande aspekter av barnens socioemotionellaintelligens och kompetens; empati, prosociala färdigheter, relationsfärdigheter,kommunikationsfärdigheter, samarbetsfärdigheter, problemlösningsfärdigheter, självhävdelseoch självkontroll. De teoretiska begrepp som analyseras i studien är sociokulturellteori, Honneths erkännandeteori, socioemotionell intelligens och kompetens,prosocialt beteende, och socialt samspel. Datainsamlingsmetoden är kvalitativ ochbestår av semistrukturerade intervjuer. Resultatet visar att de intervjuade förskollärarnaanser att arbetet med EQ-aktiviteter på förskolan har förändrat det sociala klimatet ibarngruppen i en positiv riktning samt att barnens socioemotionella intelligens ochförmåga har utvecklats. Denna utveckling visar sig främst genom att barnen i högreutsträckning än tidigare visar benägenhet att agera på ett mer genomtänkt ochprosocialt sätt gentemot varandra i olika sociala sammanhang. I diskussionen behandlarvi kritisk reflektion, den verbala förmågans betydelse för den socioemotionellautvecklingen, samt förutsättningar för, och aspekter av ett målinriktat arbete med EQ–verksamhet på förskolan.</p>

Inom svensk och internationell forskning framkommer det att utåtagerande bland barn i förskolan är ett omfattande problem där främjande av prosociala beteenden och emotionell kompetens kan hämma utåtagerande beteende. Pedagoger upplever ofta en känsla av otillräcklighet i arbetet med barn i sociala svårigheter och uppger en önskan om ökat specialpedagogiskt stöd. Syftet med denna studie är att bidra med ny kunskap om arbetet med utåtagerande beteende bland barn på förskolan utifrån åtta intervjuade förskollärares beskrivningar. Specialpedagoger kan sedan använda identifierade utvecklingsområden under handledning samt genom kompetensutveckling av arbetslag.Genom kvalitativ metod genomförs semistrukturerade intervjuer med avsikten att finna nya kunskaper utifrån förskollärarnas beskrivningar av deras arbete. Studien har en induktiv ansats där studiens teoretiska ramverk tar sin grund ur de specialpedagogiska begreppen relationellt- och kategoriskt perspektiv som används som stöd i diskussionen för att tolka resultatet. De identifierade utvecklingsområden som framkommit i denna studie kan härledas till: pedagogers arbetsstrategier, tolkningar av utåtagerande beteende, pedagogers förhållningssätt och även faktorer på mer övergripande nivå. Genom att specialpedagoger får en mer tillgänglig och central funktion i förskolan skulle den specialpedagogiska kompetensen kunna höjas i arbetslagen och där förskollärare skulle kunna utveckla samt leda ett arbete som i större utsträckning kunde förebygga utåtagerande beteende bland barn. I diskussionsdelen problematiseras ett flertal dilemman där realiteten inte speglar de behov som efterfrågas utifrån förskollärarnas beskrivningar, vilket försvårar uppdraget att nå upp till en verksamhet där barn som uppvisar sociala svårigheter kan få det stöd som de har rätt till.

Syftet med studien är att utifrån personlighetsdrag och olika typer av prosocialt beteende identifiera samband mellan vilka som arbetar ideellt och motiven bakom engagemanget. Bakgrunden till intresset grundar sig i en önskan att få en djupare förståelse för indivders ideella engagemang.  Inom den teoretiska referensramen redogörs för ideellt arbete som begrepp samt konceptet i helhet. Här diskuteras de olika punkterna om vad volontärarbete är, vem som volontärarbetar, var volontärarbete finns samt varför människor volontärarbetar. Därefter beskrivs de olika personlighetsdragen samt typer av prosocialt beteende som kommer användas i denna studie. Metoden som valdes var en kvantitativ ansats i form av en enkätstudie och urvalet utgjordes av en kombination av ett bekvämlighetsurval och ett snöbollsurval.  I undersökningen deltog 108 respondenter där frågor om deras ideella arbete besvarades. Tillsammans med detta besvarades ett personlighetstest, Ten Item Personality Inventory, som utvärderade nivåerna av fem personlighetsdrag samt ett test för att mäta nivåer av sex typer av prosocialt beteende, Prosocial Tendency Measure. För att analysera materialet redovisas resultaten i frekvens- och korstabeller.  Resultatet av studien visade att altruism är det främsta motivet till varför individer engagerar sig ideellt. Dock kan detta anses skilja sig mellan olika individer baserat på vad de har för huvudsaklig sysselsättning samt vilket område de engagerar sig inom. Människor som har höga nivåer av personlighetsdragen öppenhet samt tillmötesgående anses mer benägna att engagera sig ideellt. Detta kan till stor del bero på att dessa personlighetsdrag främjar höga altruistiska och ödesdigra prosociala tendenser, vilket medför en önskan att hjälpa andra i olika situationer.

In an everchanging world where information flows freely and we are continually awash with new truths, we need to equip our children and our youth with the ability to face it with confidence and knowledge. To understand values such as democracy and the equal value of all, reflection and argumentation must take place in the room. Our young people must be able to communicate, critically examine and take a position on arguments. Our young people also need to be able to create trusting relationships and develop other pro-social skills. The school is an arena that has the mission to educate and equip our young people with these skills. The educational system must therefore create opportunities for our pupils to become part of their word not just a person in the world. Key to philosophical dialogue as a method, on which this intervention study is based, is the common exploration of different perspectives and arguments. To listen to and show respect for the thoughts and opinions of others but still, in a constructive way, dare to challenge each other's thoughts and ideas. The purpose of this study was to investigate whether a series of six conversations, based on the model of philosophical dialogue, contributed to students experiencing an increased sense of participation in conversations with each other and the teacher. To investigate this, the special education authority's (SPSM) definition of participation was used through the six aspects of the participatory model (Delaktighetsmodellen), accessibility, belonging, autonomy, recognition, engagement, and co-operation. The study involved two intervention groups and two control groups; the two intervention groups participated in the philosophical dialogue series. Before the intervention started, the groups conducted a pre-survey and after the intervention was completed, a final survey was carried out. The results of the surveys were analyzed and after that a respondent validation was carried out with some of the participants. In comparison with previous studies, this study is considered a short intervention. The results of this study showed that even a short series of philosophical dialogue had a bearing on students' sense of participation. Not for the intervention group as a whole but for some of the participants. Participants described that with these dialogues they have gotten to know each other better and gained an increased sense of security. The participants also told us that it has been fun to talk to each other and to listen to other people's opinions and share their own with others. / I en föränderlig värld där informationen flödar fritt och vi översköljs av nya sanningar kontinuerligt krävs det att vi rustar våra barn och ungdomar att möta den med tillförsikt och kunskap. För att förstå värden som demokrati och allas lika värde måste reflektionen och argumentationen ta plats i rummet. Våra unga måste kunna kommunicera, kritiskt granska och ta ställning till argument. Våra unga behöver också kunna skapa tillitsfulla relationer och utveckla andra prosociala färdigheter. Skolan är en arena som har uppdraget att utbilda och rusta våra unga med dessa färdigheter. Skolan måste därför skapa möjligheter för våra elever att bli delaktiga i sin omvärld. Centralt för metoden filosofiska samtal, som denna interventionsstudie bygger på, är det gemensamma utforskandet av olika perspektiv och argument. Att lyssna till och visa respekt för andras tankar och åsikter men ändå, på ett konstruktivt sätt, våga utmana varandras tankar och idéer. Syftet med denna studie var att undersöka om en serie på sex samtal, baserade på modellen filosofiska samtal, bidrog till att eleverna upplevde en ökad känsla av delaktighet i samtal med varandra och läraren. För att undersöka detta användes specialpedagogiska skolmyndighetens definition av delaktighet genom Delaktighetsmodellens sex aspekter, tillgänglighet, tillhörighet, autonomi, erkännande, engagemang, och samhandling. I studien deltog två interventionsgrupper och två kontrollgrupper, de två interventionsgrupperna deltog i den filosofiska samtalsserien. Innan interventionen startade gjorde grupperna en förenkät och efter att interventionen avslutades genomfördes en slutenkät. Resultatet av enkäterna analyserades och efter det genomfördes en respondentvalidering med några av deltagarna. I jämförelse med tidigare forskning är denna studie att betrakta som en kort intervention. Resultatet av denna studie visade att även en kort serie med filosofiska samtal har betydelse för elevers känsla av delaktighet. Inte för interventionsgruppen som helhet men hos några av deltagarna. Deltagare beskrev att de i och med dessa samtal hade lärt känna varandra bättre och fått en ökad känsla av trygghet. Deltagarna berättade också att det var roligt att få samtala med varandra och att få lyssna på andras åsikter och få delge sina egna till andra.

Syftet för studien var att skapa förståelse kring ideellt engagemang i välgörenhetsprojekt och viktiga aspekter som motiverar dessa personer. Resultatet kan användas av organisationer, föreningar och personer med ledande funktioner för att motivera och leda ideella deltagare. För att besvara syftet formulerades forskningsfrågan: Vad motiverar deltagare till att gå med i och fullfölja ideella välgörenhetsprojekt? Tillvägagångssättet som användes var en kvalitativ fallstudie där intervjuer användes som datainsamlingsmetod, materialet bearbetades sedan genom en tematisk analys. Studien visade att inre motivation i form av en utmaning och en vilja att göra gott var det som fick deltagarna att gå med, under projektet blev det mer komplext och motivationen kunde förändras under tid. De viktigaste motiven till att fullfölja var gemenskapen i laget, att kunna utmana sig själv, regelbundna framsteg och att det välgörande syftet var något starkt att kämpa för

The Swedish school’s fostering assignment is a well-researched field within social science, but there is a lack of research regarding the assignment related to dance. Therefore, the purpose of this study is to contribute to an understanding of the fostering assignment in relation to dance. This is a qualitative study aiming to give an insight to how dance teachers in upper-secondary schools interpret and include the fostering assignment in their work. The study also aims to address how different dance traditions affect how fostering is practiced in upper-secondary schools. The method used for collecting data is semi-structured interviews and the analysis is hermeneutic. The result shows a lack of an overall picture of what fostering in upper-secondary schools actually means and the fostering assignment’s changing and contextual character in relation to the shifting ideals of society. Dance as a practice and subject can contribute to students developing abilities relating to democracy, empathy, entrepreneurship, and also strengthen students’ identities and subjectification. In conclusion, the study stresses the importance of specifying the implementation of the fostering assignment on different levels (macro, meso, micro) within organisations. Otherwise, there is a risk that the fostering happening counteracts the content written in the curriculum.