Bakgrund: Patienter som har haft stroke kan uppleva många hinder för välbefinnande. Sjukdomen i sig kan innebära trötthet, depression och olika funktionshinder. Omgivningen kan öka illabefinnandet om den präglas av fördomar, brister i vården och problem i relationer till anhöriga. Coping innebär att hitta bemästringsstrategier som reducerar stress och illabefinnande. Syftet: Att genom självbiografier beskriva hinder och förutsättningar för coping ur ett livsvärldsperspektiv hos människor som haft en stroke. Metod: En kvalitativ innehållsanalys av självbiografier så som den beskrivs av Granheim & Lundman (2012). Resultat: Fynden sorterades in under två domäner, hinder för coping och förutsättningar för coping. Det som visade sig hindra coping hos den strokedrabbade var ” Brist på följsamhet och bemötande hos personalen”, ”Att kämpa mot sjukdom som omgivning”, ”Att känna skam över sina oförmågor” samt ”Ofrivillig ensamhet och isolation”. Förutsättningar för coping är ”Förmåga till anpassning”, ” Förmåga att hantera känslor och identitet” samt ”God rehabilitering”. Vid behov har kategorierna förtydligats med hjälp av underkategorier. Slutsats: Resultatet visade på att vården kring den strokedrabbade kan bli mer gynnsam om större fokus läggs på patientens livsvärld och utifrån denna förstå vad som är hinder respektive förutsättningar för dennes coping. / Background: Patients who suffered stroke can experience different obstacles for wellbeeing. The illness itself implicates symptoms such as tiredness, depression and various functional limitations. Surroundings can increase the feeling of discomfort when based on prejudices, insufficient care and problems in relations to significant others. Coping concerns finding ways to control different situations in order to reduce stress and discomfort. Aim: To through selfbiographies describe what prevents and promotes coping seen from a lifeworldperspective from individuals who suffered from stroke. Method: Qualitative content analysis of selfbiographies as described in Granheim and Lundman (2012).Result: The findings were sorted in two domains, labeled what prevents and promotes coping. Categories that prevents coping are “Lac of compliance and caring from personnel”, “To struggle against illness and surrounding”, “To feel shame about ones incapacities” and “Unwanted loneliness and isolation”. Categories that promotes coping are “Capacity to adaption”, “Capacity to handle feelings and identity” and “Proper rehabilitation”. These are further described in subcategories. Conclusion: The result indicates that healthcare concerning the patient can be more favorable if the lifeworld of the patient is given more focus and out of that perspective understand what promotes and prevents coping of this individual.

Coping strategies represent the efforts, both behavioural and cognitive, that people invest in order to deal with stressful encounters. Coping is a basic component for developing adaptation and plays a major role in the relationship between the individual and the environment, especially as a moderating element between stress and sickness. Against this backdrop of the impact that the well-being of employees has on organisations, it is of the essence that organisations need to understand how their members cope with the demands which the organisation places on them. This understanding can assist organisations to evaluate the resources they make available to help employees to cope more positively with the demands placed upon them. The general objective of this study was to investigate the psychometric properties of the Coping Orientations to the Problems Experienced Questionnaire (COPE) within different occupational groups in South Africa, to examine the construct equivalence and to assess reliability. A swey design was used. Random samples (N = 3178) were taken from electricity supply personnel, nurses and police officials, and the COPE was administered. Descriptive statistics, exploratory factor analysis and multivariate analysis of variance (MANOVA) were used to analyse the data. Exploratory factor analysis, using principal axis factoring with varimax rotation, was conducted on 53 items of the COPE and revealed four interpretable factors (Factor 1 = Approach Coping; Factor 2 = Avoidance; Factor 3 = Seeking Support; and Factor 4 = Turn to Religion). Highly acceptable Tucker's phi coefficients were found for all the comparisons, and therefore, sufficient evidence for the construct equivalence of the COPE was demonstrated. Alpha coefficients, ranging from 0,85 to 0,92, were obtained. Statistically significant differences were found between the coping strategies employed within the different organisational, gender and language groups. Recommendations for future research were made. / Thesis (M.A. (Industrial Psychology))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2007.

Background: The nursing profession involves meetings and situations which can be stressful. The work environment can cause additional stress in the form of time pressure, lack of support from colleagues, management or disgruntled family members and patients. This places the nurse in a position that requires a sharpened ability to handle stress. It can become overwhelming and unmanageable and cause a serious threat to the nurse's health and wellbeing. To handle stress the nurses uses different coping strategies. Aim: The aim of the review was to gain a better understanding of how nurses deal with occupational stress. Method: A systematic literature overview study based on eleven articles, including both qualitative and quantitative studies. Results: Nurses deal with stress in different ways based on their own resources. The results were divided in to seven themes: Seeking social support for emotional expression, Planning and problem solving to reduce stress, Setting boundaries to alleviate stress, Create time and space for recovery, Create time for reflection and guidance, Manage what cannot be affected and Creating distance in order to gain perspective. Conclusion: Perceived stress differs wide between nurses. A great responsibility therefore rests on the nurse herself to learn to manage her stress. The employer can create supportive conditions but the nurse must learn to master their own stress.

A preliminary review of the literature on coping revealed a gap in the existing knowledge of coping, particularly in the context of an economic downturn. Coping is a process that unfolds in the context of a situation (Lazarus&Folkman, 1984). Somerfield and McCrae (2000:624) appeal to researchers to focus on coping responses to specific situations within a specific context instead of general coping strategies, in this case, coping strategies for leaders during an economic downturn. A grounded theory methodology within a constructivist-interpretive paradigm was employed in this study. The population consisted of individual South African mining leaders employed by three mines. For the purposes of the study, ‘mining leaders’ were defined as members of a mine or mining group’s South African executive committee. Sampling took place on an institutional (mine) level, as well as on an individual (mining leader) level, although the unit of analysis was individual leaders. Mines involved in beneficiating a variety of commodities were selected purposively. Individual leaders (executives) within each company were also selected purposively from the executive committees to form the sample of individual sampling units. Data were obtained through intensive interviews with one pilot respondent and a further seven respondents. Data was analysed using grounded theory methodology, resulting in a conceptual framework of coping strategies for leaders during an economic downturn. The literature was then linked to the conceptual framework developed in this study, showing the relevance of the findings in relation to the existing body of knowledge in organisational behaviour and coping. The findings provided some understanding of how leaders cope during an economic downturn. In addition, this study managed to contribute methodologically to the field of coping research by demonstrating that alternative methodologies (in this case, grounded theory) using narrative approaches (interviews) can uncover ways of coping that are not included in traditional coping inventories. This methodology also allowed for a more in-depth understanding of the phenomenon being studied in the particular context of an economic downturn, in answer to Somerfield and McCrae’s (2000:624) appeal. Recommendations were made to assist leaders to cope better during an economic downturn in turbulent times. Opportunities for further research were also highlighted. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2010. / Human Resource Management / unrestricted

No description available.

Att bli frihetsberövad är något många har åsikter om men som få har erfarenhet av. Syftet med denna studie är att undersöka hur intagna påverkas av att vara frihetsberövade under en längre tid samt vilka konsekvenser det kan medföra. Fokus riktas mot hur tiden i anstalten har påverkat dem själva, deras relationer med anhöriga, hur de tänker kring sin kommande frigivning och framtidsplaner samt hur de upplever att samhället och media framställer människor som blivit dömda till fängelse. I studien har en kvalitativ metod använts med en narrativ utgångspunkt och semistrukturerade intervjuer har genomförts. De intagnas berättelser analyseras med hjälp av utvalda teorier och tidigare forskning. Det framkom att de intagna hade olika strategier för att hantera sin nuvarande situation, men den gemensamma nämnaren var att de accepterade och anpassade sig för att ta sig igenom tiden i anstalten. Deras frihetsberövning har lett till blandade konsekvenser, exempelvis har relationen till anhöriga påverkats, dock anser flera av de intagna att de har blivit psykiskt starkare av sin tid i anstalten och kan se positivt på framtiden.

Skolan utgör en av samhällets största arbetsplatser och är en organisation under ständig förändring. Läroplaner speglar samhällets utveckling och därmed ställs krav på fortlöpande uppdatering av kursplaner och pedagogiska tillvägagångssätt. Trots behov av ständig utveckling är skolan ett av samhällets störst drabbade område gällande nedskärningar. Föreliggande studie avsåg att genom kvalitativ metod och semistrukturerad intervju undersöka gymnasielärares upplevelse av arbetsrelaterad stress och hur den arbetsrelaterade stressen hanterades. Föreliggande studie visade på tre huvudresultat. Ett resultat visade att lärare hade en upplevd ökad arbetsbelastning där ansvaret och arbetsuppgifterna ökat och där stor tidsbrist rådde gällande planering och uppföljning. Studien visade även att flertalet av lärarna upplevde, eller har upplevt både fysiologiska och psykiska stressreaktioner av olika slag som resultat av arbetsrelaterade stress. Slutligen visade studien att flera utav de deltagande lärarna använde sig av aktiva copingstrategier både i form av problemfokuserad- och känslofokuserad coping för att hantera yrkets arbetsrelaterade stress.

Bakgrund: Prostatacancer är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Det är den vanligaste cancerformen hos män, över 9000 drabbas varje år. Faktorer som ökar risken att drabbas är en ohälsosam livsstil, hög ålder, ärftlighet och hormonell påverkan. Syfte: att beskriva hur personer med prostatacancer beskriver sina erfarenheter av sjukdomen från diagnostillfället till livet efter behandlingen samt att beskriva valda artiklars undersökningsgrupp. Metod: En deskriptiv litteraturstudie som grundade sig på 13 kvalitativa artiklars resultat. Resultat: Det framkom att männen upplevde många olika känslor i samband med att de fick diagnosen. Det framkom också att en bristande information rådde mellan sjukvårdspersonal och patient. Männen ansåg att information var viktigt för att kunna fatta ett beslut angående behandling och lättare kunna hantera sin situation. Det framkom också att flera kroppsliga förändringar och biverkningar skedde under behandlingen. Erektil dysfunktion och urininkontinens var de två biverkningar männen upplevde som mest påtagliga. Stöd var något som männen upplevde som viktigt under behandlingen.  I resultatet fram att sexuella dysfunktioner var ett stort problem för männen efter avslutad behandling. Männen upplevde att dessa problem var svåra att hantera och därav användes olika copingstrategier.  Slutsats: Män upplever många olika känslor och reaktioner från diagnostillfället till livet efter behandlingen mot prostatacancer. De upplever också att det råder en bristande kommunikation och information mellan patient och sjukvårdspersonal. De menar att informationen måste bli bättre och mer lättförståelig. Män påtalar att stöd är en viktig del genom hela sjukdomsförloppet och att behovet av stöd varierar från person till person. Män menar att det största problemet med prostatacancer är förlusten av sexuell funktion. Alla tre copingstrategier används vid olika tillfällen genom resans gång då man drabbats av prostatacancer.

Multipel Skleros [MS] en är kronisk, neurologisk sjukdom som angriper det centrala nervsystemet genom nedbrytning av myelin, vilket försvårar nervsignalernas transport till målcellerna. Den som drabbats av MS kan uppleva symptom av fysisk och psykisk karaktär som pareser, spasticitet, koordinationsstörningar, fatigue, depression och ångest. För att hantera sjukdomen behöver personer med MS använda coping. Inom coping finns aktiva och passiva strategier. Till de aktiva copingstrategierna hör probleminriktad copingstrategi och emotionell copingstrategi och inom passiv hör undvikande copingstrategi. Syftet med studien var att beskriva användandet av copingstrategier hos personer diagnostiserade med MS utifrån en teoretisk referensram. Metoden som användes var litteraturstudie. Urvalet genomfördes utifrån Polit & Becks (2012) niostegsmodell. Sökningarna genomfördes i databaserna CINAHL, PsycInfo och PubMed. Efter urvalsprocessen kvarstod 14 artiklar som kom att ligga till grund för resultatet. Resultatet presenterades i tre kategorier, probleminriktad-, emotionell- och undvikande copingstrategi. De individuella förutsättningar som framkom vara centrala för användandet av copingstrategierna var resurser, acceptans, optimism, förnekelse och distansering. Information visade sig också genomsyra samtliga copingstrategier.  Slutsatsen var att en persons individuella förutsättningar var avgörande för hur coping användes. Sjuksköterskan har en viktig roll i att informera personer med MS om hur de kan använda sig av copingstrategier.

No description available.