Syfte: Syftet med studien är att undersöka om hållbarhetsrapporter används som ett kommunikationsverktyg i lika stor utsträckning vid mediala företagsskandaler som det görs i allmänhet genom att kommunicera ut såväl positiv som negativ information till företagets intressenter. Metod: Undersökningen har genomförts med en kvalitativ forskningsansats där en kvalitativ innehållsanalys har genomförts på insamlad sekundärdata i form av hållbarhetsrapporter från fyra företag. Empiri: Av empirin framgår en presentation av de fyra granskade bolagen. Där redogörs en djupgående och detaljerad beskrivning av företagens åtaganden och strategier innan och efter skandalen uppmärksammats i media samt en presentation av varje enskild skandal.Slutsats: Majoriteten av de granskade företagen använder sina icke-finansiella rapporter som ett kommunikationsverktyg vid bolagsskandaler för att kunna bemöta de anklagelser som riktats mot dem genom att presentera vidtagna handlingar efter inträffad medial skandal för att på så vis informera sina intressenter och genom detta bevisa sin legitimitet. / Purpose: The purpose of the study is to examine if the sustainability reports are used as a communication tool to the same extent in connection with medial corporate scandals as in general by communicate both positive and negative information to the company’s stakeholders.Method: The study has been conducted with a qualitative research approach where qualitative content analysis has been used to analyze the collected data in the form of the companies sustainability reports.Empiricism: The empiricism shows a presentation of the four audited companies. It outlines a profound and detailed description of the companies commitments and strategies before and after the scandals attention in media and a presentation of each individual scandal.Conclusion: The majority of the audited companies use their non-financial reports as a communication tool in conjunction with corporate scandals to respond at the allegations directed against them by presenting actions taken after the medial scandal to inform their stakeholders and prove their legitimacy.

Bakgrund: Företag är bevisligen kritiserade för sin kommunikation till intressenter. Dessutom råder informationsasymmetri vilket försvårar intressenters bedömning av företagets faktiska prestation. Att företag tenderar att använda sig av symboliska hävdanden försvårar intressenters bedömning av företagets faktiska prestation. Det visar sig därutöver att inte ens regleringar kan slå vakt inför företags tendens att agera symboliskt och på så vis legitimera sina handlingar. Motsatsvis innebär substantiell kommunikation att företag förankrar informationen till praktiken.  Syfte: Rapporten syftar till att uppnå en förståelse för om företag tenderar att använda substantiella eller symboliska verktyg inom ramen för sin informationsdelgivning vid inträffandet av en skandal. Vidare ämnas att uppnå en förståelse huruvida ett av dessa verktyg förekommer mer frekvent beroende på om skandalen baseras på finansiella eller icke-finansiella grunder, samt att se empirin ur perspektivet av legitimitetsteorin.  Metod: Studien är baserad på en kvalitativ forskningsmetod och antar ett deduktivt angreppssätt. Genom en dokumentanalys sorteras materialet efter koder för att dra slutsatser om företagets kommunikation.  Slutsats: Företagen i urvalet tenderar att använda symboliska verktyg efter skandalen. Det visar sig dessutom att det inte åskådliggörs någon skillnad mellan företag drabbade av en finansiell eller en icke-finansiell skandal. / Background: Companies are demonstrably criticized for their communication to stakeholders. In addition, there is information asymmetry, which makes it difficult for stakeholders to assess the company's actual performance. The fact that companies tend to use symbolic claims makes it difficult for stakeholders to assess the company's actual performance. It also turns out that even regulations cannot guard against the tendency of companies to act symbolically and thus legitimize their actions. Conversely, substantial communications means that companies anchor the information to practice.  Purpose: The report aims to achieve an understanding if companies tend to use substantive or symbolic tools in the context of their information disclosure in the event of a scandal. The aim is to achieve an understanding of whether one of these tools occurs more frequently depending on if the scandal is based on financial or non-financial grounds, as well as to see the empirical evidence from the perspective of legitimacy theory.  Method: The study is based on a qualitative research method and adopts a deductive approach. Through a document analysis, the material is sorted according to codes in order to draw conclusions about the company's communication.  Conclusion: The companies in the sample tend to use symbolic tools after a scandal. It also turns out that no difference is illustrated between companies affected by a financial or a non-financial scanda