Syftet med studien är att analysera det självbiografiska verket Orange is the New Black : mitt år i ett kvinnofängelse (2010) författad av Piper Kerman utifrån dels ett intersektionellt perspektiv och dels utifrån Martha C. Nussbaums begrepp Cultivating humanity som handlar om hur vi ska utbilda människor till att bli goda världsmedborgare. Även teorier om genren självbiografi har tagits i beaktande i analysen. Metoden som studien grundar sig på är en kvalitativ närläsning. Studien visar att romanen berör de olika kategorierna etnicitet, klass och kön, och att författaren Kerman på ett hänsynsfullt sätt skriver om dessa. Att romanen behandlar dessa kategorier skapar goda möjligheter för att diskutera dem, då alla elever på ett eller annat sätt kan identifiera sig utifrån etnicitet, klass och kön. I studiens diskussion framkommer det att det vore gynnsamt om läraren i arbetet med romanen i klassrummet understryker att individen först ser sig som människa, och inte i grupptermer som exempelvis utifrån sin etnicitet, det vill säga att alla människor i grund och botten är människor med en gemensam och global samhörighet.

This essay aims to examine Martha Nussbaum's proposal for a classical defense of reform in liberal education and her critique of utility thinking in higher education. I want to explore how Nussbaum uses history to create an ethical alternative that cultivates both moral and intellectual virtues, which she considers to be crucial for the survival of democracy. In examining Nussbaum's use of Aristotle, I focus on her work as a proposal for institutional implementation of an Aristotelian epistemology and the cultivation of the individual as an ethical political subject. This study highlights the epistemological, educational and political ideas that form the basis of Nussbaum's ideals. I intend, however, to go beyond a contextualizing reading and thus establish a dialogue with a radical intersubjectivity to respond to Nussbaum's ambitions to recognize human vulnerabilities as assets for reason. From this perspective, I problematise Nussbaum's aspirations for reform and argue that she maintains a loyalty to an ideal that stands in contrast to the possibilities for epistemological and thus ethical political change.