No description available.

Principen jura novit curia anses vedertagen i svensk processrätt. Det har dock ansetts osäkert om, och i så fall hur, principen ska tillämpas i internationella skiljeförfaranden. Uppsatsen utreder därför gränserna för hur jura novit curia får tillämpas i internationella skiljeförfaranden i Sverige utan att skiljedomen kan klandras framgångsrikt. I uppsatsen definieras principen enligt följande: 1) Rättstillämpningsfriheten: Rätten/skiljenämnden är inte bunden av de rättsregler (rättsliga kvalifikationer) som parterna åberopat eller diskuterat under processen. 2) Rättsutredningsplikten: Parterna behöver inte bevisa innehållet i gällande rätt och rätten/skiljenämnden är omvänt skyldig att ex officio utreda hur gällande rätt ska förstås oaktat vilka rättskällor parterna presenterat. 3) Överraskningsfriheten: Rätten/skiljenämnden är inte skyldig att genom materiell processledning låta parterna yttra sig över ”nya” rättsregler eller rättsliga kvalifikationer som rätten/skiljenämnden överväger att göra. Inledningsvis djupanalyseras principens ställning i svenska domstolsförfaranden och rent svenska skiljeförfaranden. Därefter analyseras hur principen diskuteras i svensk doktrin, i svensk klanderdomspraxis och enligt SCC-regelverket. Vidare följer en översiktlig komparativ analys med studier av hur jura novit curia tillämpas i bland annat England, Schweiz, Danmark och Argentina samt under ett antal internationella instrument och institut såsom ICSID, UNCITRAL, ALI/UNIDROIT och ILA. Sammantaget är slutsatserna i uppsatsen följande: Rättstillämpningsfriheten gäller i internationella skiljeförfaranden i Sverige. En skiljedom torde alltså inte kunna klandras enbart för att en skiljenämnd ex officio tillämpat andra rättsregler än de parterna hänfört sig till. Nämnden har dock möjlighet att ålägga parterna att presentera bevisning om rättens innehåll, vilket innebär någon absolut rättsutredningsplikt inte finns. Analysen visar slutligen att någon absolut överraskningsfrihet inte finns, men att det är oklart hur stor oförutsebarhet i rättstillämpningen som krävs för att det ska vara fråga om ett klanderbart handläggningsfel. Givet att LSF kräver att handläggningsfelet ska ha ”inverkat på utgången” i målet för att skiljedomen ska åsidosättas torde det dock i praktiken vara endast i undantagsfall som överraskande rättstillämpning de facto leder till ett åsidosättande av en skiljedom. / The principle jura novit curia is considered a fundament of Swedish Procedural Law. Yet there are doubts as to whether, and if so how, the principle applies in international arbitration. In this thesis it is investigated how jura novit curia can be applied in international arbitration taking place in Sweden without the award being annulled. In the thesis, the principle is defined as follows: 1) Freedom to apply the law: A court/tribunal is not bound by the legal arguments and qualifications made by the parties in the case. 2) Duty to investigate the law: The parties do not have to prove the law and consequently a court/tribunal is obliged to research and ascertain the law ex officio. 3) Freedom to surprise: A court/tribunal is not obliged to let the parties comment on the legal sources or rules of law that it considers to apply on the case. Initially the application of jura novit curia in Swedish courts and domestic arbitrations is deeply analyzed. Furthermore, the discussion among Swedish scholars and the application in case law and under the SCC framework is presented. Thereafter follows a brief comparative analysis on how jura novit curia is applied in England, Switzerland, Denmark and Argentina, as well as its application under a number of international instruments and institutions such as ICSID, UNCITRAL, ALI/UNIDROIT and ILA. In short, the conclusions of the thesis are: The freedom to apply the law applies in international arbitration in Sweden since an arbitral award can most likely not be annulled only because a rule of law that was not invoked by the parties was applied. However, an arbitral tribunal has the power to require the parties to present legal arguments and legal investigations, which means there is no absolute duty to investigate the law. The analysis shows that there is no absolute freedom to surprise, although it is uncertain how much unpredictability is needed for an award to be annulled due to procedural error. However, given that the Swedish Arbitration Act additionally requires a procedural error to have “influenced the outcome of the case” in order for an award to be annulled, it is likely that it is only exceptional examples of unpredictable application of law that would actually lead to an annulment.

Submitted by Celso Magalhaes (celsomagalhaes@ufrrj.br) on 2017-10-26T11:40:04Z No. of bitstreams: 1 2015 - Elma Daniela bezerra Lima.pdf: 1285159 bytes, checksum: bf012b9987fd86e2e1c4b224f13fb678 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-10-26T11:40:10Z (GMT). No. of bitstreams: 1 2015 - Elma Daniela bezerra Lima.pdf: 1285159 bytes, checksum: bf012b9987fd86e2e1c4b224f13fb678 (MD5) Previous issue date: 2015-03-30 / This dissertation is a research work in a school located in a Quilombo Community in the city of Macapa, State of Amap?, in Brazil. The research aimed to investigate the teaching and learning of mathematics in school Quilombo Community Curia?. We reflect on the concepts of researchers in Ethnomatematics, concerning the production of knowledge, with regard to the history of the black education, more specifically education in Quilombo Communities in the State of Amap?. The survey of work by school Quilombo Curia? the Community under the aspect of education, had the standard of review the following questions: - How the mathematics teachers of the maroon community of Curia? school develop their work with students, with a view Federal Law 10.639/03? What is the relationship of this law with the contents of mathematics classrooms? What are the activities in the school Quilombo Community in Curia?? The approach used for this study was a qualitative approach. We report the work of the community school teachers. We interviewed teachers, school staff and rural workers in their work environment and analyze existing mathematical knowledge in their work activities, checking how happen and are related to the Law 10.639/03. The records made during the research activities in the field served to confirm that different mathematical knowledge impregnated knowledge can be worked out by mathematics teachers in the classroom, and that these mathematical knowledge produced by community workers respond to important existential questions for the group cultural to which the maroon community belongs / Esta disserta??o ? um trabalho de pesquisa desenvolvido em uma escola localizada em uma Comunidade Quilombola na cidade de Macap?, no Estado do Amap?, no Brasil. A pesquisa teve como objetivo principal investigar o ensino e a aprendizagem da matem?tica na escola da Comunidade quilombola do Curia?. Fazemos uma reflex?o sobre as concep??es de pesquisadores em Etnomatem?tica, referentes a produ??o do conhecimento, no que diz respeito ? hist?ria da educa??o dos negros, mais especificamente a educa??o nas Comunidades Quilombolas no Estado do Amap?. O levantamento dos trabalhos realizados na escola da Comunidade Quilombola do Curia?, na perspectiva da educa??o, teve como crit?rio de an?lise os seguintes questionamentos: - Como os professores de Matem?tica da escola da comunidade quilombola do Curia? desenvolvem seus trabalhos com os alunos, tendo em vista a Lei Federal 10.639/03? Qual a rela??o dessa lei com os conte?dos das aulas de Matem?tica? Quais s?o as atividades desenvolvidas na escola da Comunidade Quilombola no Curia?? O procedimento metodol?gico utilizado para a realiza??o deste estudo foi uma abordagem qualitativa. Relatamos o trabalho desenvolvido pelos professores da escola da comunidade. Entrevistamos professores, funcion?rios da escola e trabalhadores rurais em seu ambiente de trabalho e analisamos os conhecimentos matem?ticos existentes em suas atividades laborais, verificando a forma como acontecem e se est?o relacionadas com a Lei 10.639/03. Os registros realizados durante as atividades de pesquisa em campo serviram para confirmar que diferentes saberes impregnados de conhecimento matem?tico podem ser trabalhados pelos professores de matem?tica em sala de aula, e que esses saberes matem?ticos produzidos pelos trabalhadores da comunidade respondem a quest?es existenciais importantes para o grupo cultural ao qual a comunidade quilombola pertence

The subject of the thesis "Interpretation and application of foreign law in the Czech Republic" has been chosen by the thesis' author for its topicality, considering that the research of this topic is one of the classical topics in private international law and it has a long tradition in the Czech Republic. The diploma thesis concerns itself with the selected questions of the treatment of foreign before Czech and French courts where a considerable part of the thesis is dedicated to the practice of the courts; special attention is than paid to the ways to determination of the content of the foreign law. The starting point is the role of the conflict rules that defines the applicable law and the answer to the question relied with the situation where a conflict rule refers to a foreign law. Whether the judge or the arbitrator is obliged to apply this law and whether he is to ascertain the contents of the laws. Furthermore, in this first chapter the author confronts the approach of the Czech law with the French one, not only from practical perspective. She also addresses some specific questions, in particular the question whether the treatment of foreign law is a matter of procedure or conflicts and the consequence of this. In the second chapter the author inquires into the application of conflict rules in...

This work deals with the person and period of Přemysl Otakar I and above all with the Bohemian church, which at this time was fighting for its independence. I attempt here to describe Přemysl's achievement of a great success in the form of the Golden Bull of Sicily. I also address the ecclesiastical struggle that Bishop Ondřej conducted with the king. This whole struggle between church and state culminated in great privileges issued to the church by Přemysl Otakar I. In this work I describe both these successes, ecclesiastical and statebuilding. I approach this struggle from the position of the church and from the position of the state and in conclusion I summarise the impact the result of this struggle had on the Bohemian church. Powered by TCPDF (www.tcpdf.org)

La présente thèse de doctorat consiste en une enquête globale sur le développement de l’humanisme dans le contexte du retour de la cour pontificale en Italie, au moment d’une crise majeure, le Grand Schisme d’Occident. Notre travail se propose, avant toute chose, de nouer les fils de deux histoires généralement conçues comme distinctes et d’en éclairer les interactions. Il s’agit, d’une part, de l’émergence, au tournant du XVe siècle, d’une génération d’intellectuels que l’on considère comme les représentants d’un humanisme arrivé à pleine maturité après un siècle et demi de gestation et, d’autre part, de la réinstallation du pouvoir pontifical à Rome, une entreprise politique dont la première phase fut marquée par une longue et fort complexe lutte pour l’unité et la stabilité. Le propos est organisé en trois parties accompagnées d’une série d’annexes complémentaires (tableaux prosopographiques, typologies des corpus rhétoriques et diplomatiques, éditions de documents d’archives et de pièces littéraires). Y sont successivement étudiées la constitution d’un milieu savant, son insertion dans l’histoire et le fonctionnement de la curie au cours des pontificats d’Innocent VII, Grégoire XII, Alexandre V et Jean XXIII ainsi que durant les conciles de Pise et de Constance, et la composition d’un modèle rhétorique complet mis au service de la propagande pontificale. Les dynamiques socio-institutionnelles et les principes idéologiques et éthiques qui furent à l’origine d’une collaboration féconde entre humanisme et papauté sont particulièrement mis en valeur, de même que les voies de création d’une mémoire et d’une éloquence communes. / This dissertation consists of a comprehensive appraisal of the development of humanism in the context of the return of the pontifical court in Italy at the time of a major crisis, the Great Western Schism. Our work primarily aims at linking two stories, generally conceived as distinct, and enlightening interactions between them. These are, firstly, the emergence of a generation of intellectuals that are considered to be representatives of a humanism that reached its full maturity after a century and a half of gestation and, secondly, the re-establishment of the pontifical power in Rome, a political enterprise whose first phase was characterized by a long and very complex struggle for unity and stability. This thesis is as follows : it examines firstly the construction of a scholarly network, secondly its relationship to historical and institutionnal contexts, namely the operation of the curia during the pontificates of Innocent VII, Gregory XII, Alexander V and John XXIII and the councils of Pisa and Constance. Finallyit it investigates the elaboration of a complete rhetorical model that served the papal propaganda. The socio-institutional dynamics and the ideological and ethical principles that served as the basis of a fruitful collaboration between humanism and papacy are highlighted, as well as ways of creating a memory and a common eloquence. This dissertation includes a series of additional annexes (prosopographical tables, typologies of rhetorical and diplomatic corpus, and editions of archival and literary documents).

<p>Den materiella processledningen utgör ett officialintrång i parternas dispositionsrätt och är ett inkvisitoriskt element i en processform som annars präglas av kontradiktionsprincipen. Mot bakgrund av att institutet är främmande för den kontradiktoriska processformen uppkommer naturligt frågan om varför institutet skall existera.</p><p>Den materiella processledningen syftar till att avhjälpa parts fel och brister vid utformandet av sin talan. Processledningen delas traditionellt in i en formell och en materiell del. Denna indelning ter sig främmande, då såväl den formella som den materiella processledningen syftar till att handläggningen av rättegången ska fungera på bästa möjliga vis, varför den egentliga gränsen mellan instituten då suddas ut.</p><p>Dispositionsprincipen skall utgöra den dominerande delen av en rättegång. Processledningen skall verka som ett komplement därtill för att rätten, i första hand, skall kunna effektivt föra fram en talan till avgörande och prövning av det som parten vill ha prövat. Däri ligger en processekonomisk aspekt. Onödiga resurser skall inte spenderas på att pröva processmaterial som förebringats i onödan.</p><p>Rätten kan bedriva processledningen såväl i syfte att berika som för att begränsa processmaterialet. Av dessa två är rättens aktivitet att begränsa processmaterialet den minst kontroversiella. Vid berikande av materialet kan rättens aktivitet övergå till materiell rådgivning, dvs. att parten får konkreta materiella råd om hur denne skall utforma sin talan. Sådant resultat går stick i stäv med målsättningen för materiell processledning.</p><p>Den materiella processledningen kan bedrivas med avseende på parts yrkanden och grunder, åberopanden samt bevisföring. Den här uppsatsen har framförallt avhandlat frågan om materiell processledning avseende parts yrkanden. Det klara fallet i vilket rätten bör bedriva processledning är i den händelse part brister språkligt sett vid utformandet av sitt yrkande. Vid sidan av detta kan frågan om processledning komma upp ifråga om processuella och materialrättsliga spörsmål. Processledning bör bedrivas i de fall det kan vara fråga om avhjälpbara processhinder, i annat fall inte. Ifråga om materialrättsliga brister ter sig processledningsfrågan i dessa fall som en aning paradoxal. Processledningen har nämligen en större prägel av lämplighet snarare än legalitet. Eftersom det krävs relativt stora misstag från rättens sida för att frågan om domvilla eller rättegångsfel ska komma ifråga och processledning ifråga om materialrättsliga brister i första hand, blir gränsen för vad som är tillåten och inte tillåten processledning aldrig tydligt utredd. Den rådande hållningen vad gäller processledningen blir således att den konkreta situationen från fall till fall blir vad som får styra omfattningen och förekomsten därav. Detta får dock som konsekvens att processledningen tillämpas inkonsekvent och med ett inte alltför litet inslag av godtycklighet i bedömningen av vad som är lämplig processledning och inte.</p>

Den materiella processledningen utgör ett officialintrång i parternas dispositionsrätt och är ett inkvisitoriskt element i en processform som annars präglas av kontradiktionsprincipen. Mot bakgrund av att institutet är främmande för den kontradiktoriska processformen uppkommer naturligt frågan om varför institutet skall existera. Den materiella processledningen syftar till att avhjälpa parts fel och brister vid utformandet av sin talan. Processledningen delas traditionellt in i en formell och en materiell del. Denna indelning ter sig främmande, då såväl den formella som den materiella processledningen syftar till att handläggningen av rättegången ska fungera på bästa möjliga vis, varför den egentliga gränsen mellan instituten då suddas ut. Dispositionsprincipen skall utgöra den dominerande delen av en rättegång. Processledningen skall verka som ett komplement därtill för att rätten, i första hand, skall kunna effektivt föra fram en talan till avgörande och prövning av det som parten vill ha prövat. Däri ligger en processekonomisk aspekt. Onödiga resurser skall inte spenderas på att pröva processmaterial som förebringats i onödan. Rätten kan bedriva processledningen såväl i syfte att berika som för att begränsa processmaterialet. Av dessa två är rättens aktivitet att begränsa processmaterialet den minst kontroversiella. Vid berikande av materialet kan rättens aktivitet övergå till materiell rådgivning, dvs. att parten får konkreta materiella råd om hur denne skall utforma sin talan. Sådant resultat går stick i stäv med målsättningen för materiell processledning. Den materiella processledningen kan bedrivas med avseende på parts yrkanden och grunder, åberopanden samt bevisföring. Den här uppsatsen har framförallt avhandlat frågan om materiell processledning avseende parts yrkanden. Det klara fallet i vilket rätten bör bedriva processledning är i den händelse part brister språkligt sett vid utformandet av sitt yrkande. Vid sidan av detta kan frågan om processledning komma upp ifråga om processuella och materialrättsliga spörsmål. Processledning bör bedrivas i de fall det kan vara fråga om avhjälpbara processhinder, i annat fall inte. Ifråga om materialrättsliga brister ter sig processledningsfrågan i dessa fall som en aning paradoxal. Processledningen har nämligen en större prägel av lämplighet snarare än legalitet. Eftersom det krävs relativt stora misstag från rättens sida för att frågan om domvilla eller rättegångsfel ska komma ifråga och processledning ifråga om materialrättsliga brister i första hand, blir gränsen för vad som är tillåten och inte tillåten processledning aldrig tydligt utredd. Den rådande hållningen vad gäller processledningen blir således att den konkreta situationen från fall till fall blir vad som får styra omfattningen och förekomsten därav. Detta får dock som konsekvens att processledningen tillämpas inkonsekvent och med ett inte alltför litet inslag av godtycklighet i bedömningen av vad som är lämplig processledning och inte.

Iura novit curia in international arbitration Abstract The thesis deals with the application of the iura novit curia principle in international arbitration. At the outset, it explains the function of the principle in the civil law tradition of court procedure and the potential issues arising out of its application in arbitration, in particular with regards to the limits of arbitral power and due process. Since the rules on conduct of arbitral proceedings provide no specific guidance in this respect, the ultimate limits of the use of the principle in arbitration are set by the national courts in proceedings on annulment and recognition of arbitral awards. The thesis attempts to delineate these limits on the case law of a few chosen countries and observe the potential similarities with their civil procedure. Despite the differences in the legal traditions in the respective countries, the analysis of the case law finds a number of common features in the approaches to the application of the iura novit curia principle in international arbitration across the chosen countries. When assessing the powers of the arbitrator to apply the law as he deems appropriate, the courts seem to share similar concerns about the observation of the parties right to be heard. Despite its somewhatʼ firmer standing in investment...

Cette thèse porte sur l’histoire de l’Église catholique romaine entre la fin du XVIIIe et les premières décennies du XIXe siècle. L’itinéraire du barnabite Francesco Luigi Fontana constitue un prisme pertinent pour éclairer d’un jour nouveau les dynamiques internes à la Curie romaine et les sensibilités des collaborateurs de Fontana, lesquelles permettent aussi d’expliquer les solutions apportées aux nombreuses questions intra- et extraecclésiales soumises à Rome. L’étude des prises de décisions fait apparaître une Curie non monolithique mais au sein de laquelle plusieurs solutions étaient envisagées avant l’adoption de celle définitive.Au-delà même de cette perspective, l’enjeu de la présente recherche est d’ordre méthodologique, s’agissant du type d’analyse à conduire et des catégories à adopter pour comprendre les prises de position intellectuelles, politiques et ecclésiologiques des membres de la Curie. Un autre questionnement a trait à l’exercice, qui fait l’objet de récents approfondissements historiographiques, de la biographie et en l’espèce de la figure d’un cardinal placé à la croisée de plusieurs thématiques majeures de la période considérée, interrogeant enfin certains éléments de continuité de l’histoire de la papauté et du catholicisme de la fin de l’époque moderne au début de la période contemporaine / This doctoral thesis is focused on the history of the Roman Church between the end of the 18th Century and the beginning of the 19th Century. Using Francesco Luigi Fontana’s biography, I will describe the ecclesiastical dynamics and the different sensibilities of the curiali (the members of the Roman Curia) who cooperated with the barnabite to find a solution for both intraecclesiali and extraecclesiali problems submitted to Rome from all over the world.Consequently I will outline the developments in policymaking, in order to represent a non-monolithic Roman Curia, in which –conversely– different solutions were examined before making a definitive political decision.Furthermore this doctoral thesis reflects upon the problems linked to the paradigm chosen and upon the opportunity to use a biography and the category of intransigenza –employed in this study to interpret the intellectual, political and ecclesiological opinions of the curiali– to determine the crucial issues and to identify the elements of continuity of ecclesiastical history.