Bakgrund: Idag erbjuder sjukhus i Sverige gruppträning som rehabilitering för cancerpatienter i syfte att minska eventuella behandlingsframkallade biverkningar. Träning kan bromsa sjukdomsförlopp, förhindra spridning av sjukdomen och minska sjukdomsrelaterad ångest och oro. Det anses vara en brist på evidens gällande cancerpatienters upplevelser kring träning i grupp som rehabiliteringsform.   Syfte: Syftet är att undersöka hur patienter med cancersjukdom upplever gruppträning, under eller efter cancerrelaterad behandling.    Metod: I en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats inkluderades sex kvinnliga intervjupersoner. Det utfördes sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på patienter som tidigare har genomgått en hel gruppträningsperiod handledd av en fysioterapeut. Materialet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys.     Resultat: Intervjuernas innehåll delades upp i 8 underkategorier och 4 huvudkategorier. Huvudkategorierna bestod av Motivation att träna, Träningsmiljö, Hinder för träning och Upplevda positiva effekter efter avslutad träning   Slutsats: Resultatet av studien visar vikten av det sociala stödet och att det upplevdes spela en nyckelroll för intervjupersonernas trygghet och förståelse. Positiva effekter upplevdes av träningen i sig, såsom bättre styrka, kondition och högre energinivå. Författarparet identifierade att informationsbrist, brist på energi och negativa tankar kunde upplevas som centrala negativa faktorer som i sin tur kunde påverkat motivationen att träna. / Background: Hospitals in Sweden offers group exercise as a possibility for rehabilitation to patients with cancer to aim the possible side effects cancer treatment may induce. Exercise may delay, or stop, proliferation of the disease and may even reduce cancer related depression and anxiety. It is considered that it lacks evidence describing the experiences cancer patients have after using exercise as rehabilitation form.   Aim: The purpose is to investigate how patients with cancer experience group exercise, during or after completed cancer treatment.   Method: In a qualitative interview study with an inductive approach six female interview persons were included. Six semi-structured interviews were performed. The authors interviewed patients who completed a whole group exercise-period supervised by a physical therapist. The results were then analysed using a qualitative content analysis.   Result: The interview results was divided into 8 sub-categories and 4 main categories. The main categories were Exercise motivation, Exercise environment, Exercise obstacles and Experienced positive effects after completed exercise.   Conclusion: The results shows that the importance of the social environment plays a key role according to the experience of support and understanding. It was also described that physical effects from the exercise itself was present. The individuals felt both stronger and experienced having a higher energy level. The authors did identify that lack of information, lack of energy and negative thoughts were described as obstacles, these obstacles were the main negative factors that could lower the individual’s motivation towards the exercise.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Hand-fot syndrom är en form av perifer sensorisk neuropati orsakad av cytostatikabehandling. Syndromet kan ge biverkningar såsom smärta, obehag, domningar, svullnad och nedsatt balans. Utvärderade behandlingsmetoder saknas.</p><p><strong>Syfte:</strong> Undersöka hur tolv veckors sjukgymnastisk behandling med långvågsdiametri, interferens och balansträning påverkar biverkningar i fot/underben orsakad av cytostatikabehandling hos sju patienter med hand-fot syndrom.</p><p><strong>Metod:</strong> Gruppstudie, kvasiexperimentell resultatstudie. Sju patienter deltog. Variabler som mättes var, smärta, obehag, domningar och balans. Tre mätningar utfördes, före, efter samt åtta veckor efter interventionen. Självrapporterad skattning och fysisk mätning användes.</p><p><strong>Resultat: </strong>Gruppens smärta, obehag och domningar minskade vid samtliga mätningar. För smärta visade mätning efter intervention samt åtta veckor efter signifikans (p=0,027), (p=0,042). Obehag visade signifikans efter interventionen (p=0,018). Domningar visade ingen signifikans. Balans visade signifikans i: Skärpt Romberg, höger, blundande, åtta veckor efter interventionen (p=0,043). Skärpt Romberg, vänster, blundande, efter interventionen (p=0,027), åtta veckor efter interventionen (p=0,028). Stående på ett ben, höger, blundande, efter interventionen (p=0,042), åtta veckor efter interventionen (p=0,027). Inga mätningar visade försämringar.</p><p><strong>Slutsats: </strong>Restultaten visade att behandling med långvårdsdiametri, interferens och balansträning minskade smärta, obehag, domningar och delvis förbättrade balans vid hand-fot syndrom. Dock går det inte att påvisa vilken behandlingskomponent som påverkat mest. Ytterligare studier behövs för att ge resultat större giltighet.</p> / <p><strong>Background</strong>: Hand-foot syndrome is a form of perifier sensory neuropathy caused by chemotherapy. The syndrome can cause side effects such as pain, discomfort, numbness, swelling and impaired balance. Evaluated treatment is lacking.</p><p><strong>Purpose:</strong> Examine how twelve week physiotherapy treatment short-wave diathermy, interference and balance training affects side effects of the foot/lower leg caused by chemotherapy in seven patients with hand-foot syndrome.</p><p><strong>Method:</strong> Study group, quasi-experimental outcome study. Seven patients participated. Variables measured were, pain, discomfort, numbness, and balance. Three measurements were carried out, before, after, and eight weeks after the intervention. Self-reported estimates and the physical measurement were used. <strong></strong></p><p><strong>Results:</strong> The group's pain, discomfort and numbness decreased in all measurements. For pain measurement after the intervention and eight weeks after showed significance (p = 0,027),(p = 0,042). Discomfort showed significance after the intervention (p = 0,018). Numbness showed no significance. Balance showed significance in: Sharpened Romberg, left, eyes closed, eight weeks after intervention (p = 0,043). Sharpened Romberg, left, eyes closed, after the intervention (p = 0,027), eight weeks after intervention (p = 0,028). Standing on one leg, the right, eyes closed, after the intervention (p = 0,042), eight weeks after intervention(p = 0,027). No measurements showed deterioration.</p><p><strong>Conclusion:</strong> The results showed that treatment with short-wave diathermy, interference and balance training reduced pain, discomfort, numbness and partial improvements in balance in hand-foot syndrome. However, it is not possible to demonstrate which treatment component that affected the most. Further studies are needed to produce results more valid.</p>

Bakgrund: Hand-fot syndrom är en form av perifer sensorisk neuropati orsakad av cytostatikabehandling. Syndromet kan ge biverkningar såsom smärta, obehag, domningar, svullnad och nedsatt balans. Utvärderade behandlingsmetoder saknas. Syfte: Undersöka hur tolv veckors sjukgymnastisk behandling med långvågsdiametri, interferens och balansträning påverkar biverkningar i fot/underben orsakad av cytostatikabehandling hos sju patienter med hand-fot syndrom. Metod: Gruppstudie, kvasiexperimentell resultatstudie. Sju patienter deltog. Variabler som mättes var, smärta, obehag, domningar och balans. Tre mätningar utfördes, före, efter samt åtta veckor efter interventionen. Självrapporterad skattning och fysisk mätning användes. Resultat: Gruppens smärta, obehag och domningar minskade vid samtliga mätningar. För smärta visade mätning efter intervention samt åtta veckor efter signifikans (p=0,027), (p=0,042). Obehag visade signifikans efter interventionen (p=0,018). Domningar visade ingen signifikans. Balans visade signifikans i: Skärpt Romberg, höger, blundande, åtta veckor efter interventionen (p=0,043). Skärpt Romberg, vänster, blundande, efter interventionen (p=0,027), åtta veckor efter interventionen (p=0,028). Stående på ett ben, höger, blundande, efter interventionen (p=0,042), åtta veckor efter interventionen (p=0,027). Inga mätningar visade försämringar. Slutsats: Restultaten visade att behandling med långvårdsdiametri, interferens och balansträning minskade smärta, obehag, domningar och delvis förbättrade balans vid hand-fot syndrom. Dock går det inte att påvisa vilken behandlingskomponent som påverkat mest. Ytterligare studier behövs för att ge resultat större giltighet. / Background: Hand-foot syndrome is a form of perifier sensory neuropathy caused by chemotherapy. The syndrome can cause side effects such as pain, discomfort, numbness, swelling and impaired balance. Evaluated treatment is lacking. Purpose: Examine how twelve week physiotherapy treatment short-wave diathermy, interference and balance training affects side effects of the foot/lower leg caused by chemotherapy in seven patients with hand-foot syndrome. Method: Study group, quasi-experimental outcome study. Seven patients participated. Variables measured were, pain, discomfort, numbness, and balance. Three measurements were carried out, before, after, and eight weeks after the intervention. Self-reported estimates and the physical measurement were used. Results: The group's pain, discomfort and numbness decreased in all measurements. For pain measurement after the intervention and eight weeks after showed significance (p = 0,027),(p = 0,042). Discomfort showed significance after the intervention (p = 0,018). Numbness showed no significance. Balance showed significance in: Sharpened Romberg, left, eyes closed, eight weeks after intervention (p = 0,043). Sharpened Romberg, left, eyes closed, after the intervention (p = 0,027), eight weeks after intervention (p = 0,028). Standing on one leg, the right, eyes closed, after the intervention (p = 0,042), eight weeks after intervention(p = 0,027). No measurements showed deterioration. Conclusion: The results showed that treatment with short-wave diathermy, interference and balance training reduced pain, discomfort, numbness and partial improvements in balance in hand-foot syndrome. However, it is not possible to demonstrate which treatment component that affected the most. Further studies are needed to produce results more valid.

The synthetic routes to three types of phosphate prodrugs of 6-hetaryl-7-deazapurine ribonucleosides based on palladium-catalyzed cross-coupling reactions have been developed. CycloSal- and phosphoramidate pronucleotides and octadecyl phosphates derived from 6- hetaryl-7-deazapurine ribonucleosides were screened for their in vitro cytostatic activity. It was shown that cytostatic activity of cycloSal phosphates was similar or slightly lower compared to the parent nucleosides. Significant drop of cytostatic activity was observed in phosphoramidate pronucleotides. Octadecyl phosphates were devoid of any cytostatic activity. 6-Hetaryl-7-deazapurine ribonucleosides with bulky groups in position 6 showed very strong and selective inhibition of adenosine kinase from Mycobacterium tuberculosis. 2'-Modified 6-hetaryl-7-deazapurine nucleosides: 2'-O-methylribonucleosides, arabinonucleosides and 2'- deoxy-2'-fluororibonucleosides, were prepared by multistep functional group transformations from a ribonucleoside. The synthesis of 2'-deoxy-2',2'-difluoro-erythro-pentofuranosyl nucleosides was based on a glycosylation of 6-chloro-7-deazapurine with a sugar synthon followed by palladium-catalyzed cross-coupling reaction and deprotection. Despite the low yields and laborious separation of the anomers,...