Uppsatsens syfte är att undersöka vilka kännetecken fyra kommuner i Stockholmsområdet har i sina handlingsplaner som handlar om våld i nära relationer. Uppsatsen kommer även att undersöka vilka likheter och skillnader handlingsplanerna har utifrån en genusteoretisk synvinkel. Urvalet har baserats på könsmajoriteten i socialnämnderna samt kommunernas politiska tillhörighet. Med utgångspunkt i närvarons politik kommer uppsatsen att undersöka om handlingsplanerna är utformade av relevanta representanter. Handlingsplanerna kommer att analyseras för att kunna studera skillnaderna och likheterna som kan finnas beroende på könsuppdelningen i de båda nämnderna. Uppsatsen har två teorier, genusteori och närvarons politik. Dessa används för att kunna tyda kommunernas program och deras utformning. Genusteorin används som analysverktyg i uppsatsen som kommer att analyseras utifrån fyra olika delar. Resultatet visar att det finns tydliga skillnader mellan de mansdominerade och kvinnodominerande handlingsplanernas utformning och vad de fokuserar på gällande våld i nära relationer samt deras syn på genus. Den politiska tillhörigheten visar ingen relevans för forskningen. / <p></p><p></p><p></p><p></p><p></p><p></p><p>Det materialet som har använts för att besvara uppsatsens frågeställningar är respektive kommuns</p><p>handlingsplaner mot våld i nära relationer och den metod som har använts är kvalitativ</p><p>innehållsanalys. Uppsatsen har två teorier, genusteori och närvarons politik. Dessa används</p><p>för att kunna tyda kommunernas program och deras utformning. Genusteorin används som</p><p>analysverktyg i uppsatsen som kommer att analyseras utifrån fyra olika delar. Resultatet visar</p><p>att det finns tydliga skillnader mellan de mansdominerade och kvinnodominerande handlingsplanernas</p><p>utformning och vad de fokuserar på gällande våld i nära relationer samt deras syn</p><p>på genus. Den politiska tillhörigheten visar ingen relevans för forskningen.</p>