Hur personer tänker, tolkar och förstår situationer påverkar hur lyckliga de är. Syftet med uppsatsen är att utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv undersöka hur individer konstruerar lycka. Detta har gjorts genom att undersöka hur individer konstruerar  positiva definitioner av situationer och hur negativa definitioner kan göras om till mer positiva. Uppsatsens empiri utgörs av filmen Love actually, som det har utförts en kvalitativ analys av. Social interaktion visade sig genomgående vara centralt för hur individer konstruerade sina definitioner av situationer – positiva så väl som negativa. Andra personer kan erbjuda alternativa definitioner och försöka övertyga om att dessa är korrekta. Speciellt signifikanta andra har stort inflytande över hur individer tolkar situationer. Det framgick även att personer utgår från och använder den sociala verkligheten och dess institutioner och symboler för att bygga upp och motivera sina definitioner och omdefinitioner av situationer. För att konstruera positiva definitioner eller omdefinitoner av situationer, och därigenom öka sin egen eller en annan persons lycka via social interaktion, måste hänsyn tas till hur den sociala verkligheten är konstruerad, man måste alltid förhålla sig till denna.

Enligt Goffmans dramaturgi får en social situation sin definition av att aktörer genom framträdanden presenterar sin förståelse av den. Syftet med detta magisterarbete är att utveckla en teori om hur människor tolkar sådana framträdanden, samt att pröva några av den nya teorins teser empiriskt. Det teoretiska arbetet har en hermeneutisk karaktär, där idéer från symbolisk interaktionism och anknytningsteori tolkas, omtolkas och korsbefruktas. Den empiriska delen är kvantitativ och använder ett frågeformulär. Den nya teorin förklarar människors strävan efter en gemensam definition som en minimering av risken att känna förödmjukelse inför självet. Teorin beskriver också ett sökande efter uppmärksamhet och en strävan efter att klara sig själv som två riskminimerande strategier. Vidare är de strategier som människor använder avgörande för hur de tolkar framträdanden. Dessutom finns en koppling mellan människors tolkningar och deras anknytningsstilar. Det sistnämnda undersöks empiriskt, dock utan framgång. Slutsatsen är att frågeformuläret behöver vidareutvecklas.