Kläder som är avsedda för friluftsaktiviteter bör vara vattenavvisande. För att plaggen ska erhålla vattenavvisande egenskaper krävs att textilen är impregnerad med en vattenavvisande kemikalie. Kemikalierna som används för detta idag är ofta baserade på högfluorerade ämnen, så kallade fluorkarboner. Dessa typer av kemikalier kan brytas ned till substanser som är skadliga för människor och natur. Efterfrågan på vattenavvisande impregneringar som inte är baserade på högfluorerade ämnen ökar i takt med en ökad medvetenhet om hållbarhets- och miljöfrågor. Trots att det utvecklas allt fler alternativa impregneringar till fluorkarboner erhåller dessa inte samma höga prestanda som de högfluorerade ämnena. Detta arbete är ett uppdrag från Houdini Sportswear som är ett svenskt företag som utvecklar högpresterande friluftskläder. Företaget vill hitta ett alternativ till de högfluorerade ämnena för de skalplagg de producerar. I detta arbete har författarna undersökt om olika mikro-och makroskopiska strukturer kan öka en impregnerad textils hydrofobicitet. Textilerna som har använts i undersökningen är fyra vävar av 100 % kemiskt återvunnen polyester med olika bindningar, dTex och egenskaper. På Textilhögskolan i Borås har samtliga vävar impregnerats med två olika impregneringar, - en baserad på dendrimerer och en baserad på paraffinvax. För att bestämma hur de olika vävarnas hydrofobicitet skiljer sig åt har kontaktvinkeltest genomförts. Det var också relevant att undersöka hur strukturerna och de vattenavvisande egenskaperna påverkades av en simulerad användning eftersom att friluftskläder slits under sin livstid. Resultaten visade på att det fanns en signifikant skillnad mellan de vattenavvisande egenskaperna för de olika vävarna. Undersökningen har resulterat i slutsatsen att mikro- och makroskopiska strukturer påverkar en vävs vattenavvisning. Dock har inte några definitiva slutsatser om vilka strukturella parametrar det är som påverkar de vattenavvisande egenskaperna kunnat dras. Resultatet från statistiska test visade inte på en signifikant skillnad mellan vävarnas vattenvisande egenskaper före och efter en simulerad för en av impregneringarna medan tester för den andra impregneringen visade på en signifikant skillnad efter en simulering, dock blev vattenavvisningen till det bättre. Därav kunde slutsatsen dras att vattenavvisningen består även efter att vävarna blivit tvättade och nötta.

Vatten- och oljeavvisande impregneringar som används i sportartiklar idag består till största del av perfluorerade ämnen, fluorkarboner. Detta har medfört att en stor diskussion kring miljö- och hälsofrågor. Fluorkarboner har egenskapen att vara extremt persistenta och därmed ha en avsaknad av att kunna brytas ned på ett kemiskt eller biologiskt sätt. De är också biackumulerande och toxiska. På grund av fluorkarbonens negativa inverkan har en stor mängd forskning utförts i ett försök till att ersätta dessa ämnen mot mindre miljöfarliga. Skidlärare är en arbetsgrupp som dagligen behöver ett vattenavvisande hjälpmedel i sina arbetskläder, likt impregneringar för att kunna hålla sig varma och torra under arbetspassen i skidbackarna. Företaget F.O.V. Fabrics AB har fått in reklamationer och vidare förfrågningar på de material som de levererar till skidlärares skidkläder, då den vattenavvisande förmågan har börjat avta efter en viss tids användning. En studie har därför gjorts i samarbete med F.O.V. Fabrics AB för att ta reda på om den vattenavvisande effekten försämras på grund av utvalda yttre påfrestningar under användningsfasen. Tre olika vatten- och oljeavvisande impregneringar har använts under den experimentella studien, en innehållande fluorkarboner, en fluorkarbonfri impregnering innehållande dendrimerer och en blandning av dessa två. Vidare har yttre påfrestningar likt tvätt med efterföljande torktumling, UV-ljus och nötning i form av martindale utförts i ett försök till att laborativt simulera skidkläders påfrestningar under användningsfasen. Den potentiellt avtagande vatten- och oljeavvisande effekten kommer att undersökas genom karakteriseringsmetoderna: spray-, bundesmann- och oljetest. Studien har visat att de ingående yttre påfrestningarna som har skett laborativt bidrar till en negativ effekt på samtliga impregneringar. Studien har sammanfattningsvis visat att den vatten- och oljeavvisande effekten inte påverkas nämnvärt efter att ha utsätts för påfrestningar var och en för sig. Det är först vid kombination av två eller fler påfrestningar som den vatten- och oljeavvisande effekten börjat avta. Studien visar också att olika vattenavvisande komponenter försämras efter olika sorters påfrestningar. Fluorkarbonerna har uppvisat en högre känslighet för nötning, vilket kan vara sammankopplat med impregneringens ytstruktur. Den fluorkarbonfria impregneringen har istället visat sig vara känslig för kombinationen av tvätt med efterföljande torktumling och därefter utsättning för UV-ljus. Impregneringen bestående av både fluorkarbon- och fluorkarbonfria vattenavvisande komponenter har visat sig ha en god vattenavvisande effekt genom den experimentella studien. Detta då blandimpregneringen erhåller de positiva effekterna från de skilda vattenavvisande komponenterna vilket i vissa fall har bidragit till en synergistisk effekt. / Program: Textilingenjörsutbildningen