De senaste decennierna har visat på en stor ökning av den textila konsumtionen som följd av efterfrågan, samtidigt som den textila återvinningen idag är nästintill obefintlig. Detta leder till att mycket av det textila materialet deponeras istället för att återvinnas, vilket innebär ett stort slöseri av redan befintlig råvara som skulle kunna användas till att skapa nytt textilt material. Genom att undersöka olika återvinningsmetoder och -processer skulle denna råvara kunna användas på nytt. Examensarbetet är en del av forskningsprojektet ”Från spill till guld” som leds av forskningsinstitutet Swerea IVF. Forskningsprojektets utgångspunkt är att minimera produktionsspill och att höja dess värde inom bland annat textilindustrin. Examensarbetet syftar till att undersöka termomekanisk återvinning av plagg gjorda av polyamid 6.6 (PA6.6) och elastan, smältspinna filament samt formspruta provstavar från denna nya polymerblandning utan att separera fibrerna. Andra syftet är att även hitta en lösning för produkterna som undersöks i detta examensarbete kan återvinnas i sin helhet, så att ingen demontering av produkterna ska behövas. Fyra olika plagg undersöktes i examensarbetet bestående av materialblandningen PA6.6 och elastan. Analyser av de fyra olika plaggen genomfördes för att fastställa materialen. Hela plagg tillverkade i de olika materialen klipptes eller maldes ned och smältes sedan om genom kompoundering, därefter tillverkades granulat. Materialen testades i spinnbarhet genom smältspinningsförsök, sedan smältspanns eller formsprutades materialen. Resultaten från smältspinningsförsöken analyserades i ljusmikroskop för att avgöra om elastanen är termoplastiskt eller inte då detta är en avgörande faktor vid smältspinning. Olika tester gjordes på materialen för att undersöka deras eventuella kemiska nedbrytning som resultat av kompoundering. Resultatet visade att smältspinning och formsprutning inte är möjligt från denna polymerblandning. Ett antagande kan göras att återvinningen inte fungerade på grund av PA6.6:s höga smälttemperatur, då elastanen antagligen bryts ned vid denna höga temperatur, vilket förstör materialet. Slutsatsen blir då att smältspinning och formsprutning inte är möjligt utifrån denna polymerblandning, men återvinning till plastdetaljer kan produceras vid kompounderingsstadiet och återanvändas i annan industri än textilindustrin. Potential finns för återvinning av plagg till plagg om ändringar görs under processens gång och om elastanen identifieras som termoplastisk eller inte. / The latest decades have shown a large increase in textile consumption as a result of demand, at the same time the textile recycling today is almost non-existent. This means that much of the textiles are used for landfill rather than being recycled, which generates a large waste of raw material that could be used to create new textiles. By exploring various recycling methods and processes this raw material could be used again. This thesis is part of a research project, “From Waste To Gold”, which is led by the research institute Swerea IVF. The research projects foundation is to minimize production waste and to increase its value in areas such as textile industries. This thesis’ foundation is to examine the mechanical recycling of garments made by polyamide 6.6 (PA6.6) and spandex, melt spin filaments and produce injection moulded samples from this new polymer blend, without separating the fibres. The other foundation is to find a solution for the products that are examined in this thesis so they could be recycled as a unit, no disassembly of the products would be necessary Four different garments was examined in this thesis, the materials were a combination of PA6.6 and spandex. Different analyses were made on the four different garments. Whole garments from the different materials were cut or milled and then re melted through compounding, after compounding granulates was made. The materials spin ability was tested through melt spinning trials, then the materials were either melt spun or injection moulded. The results from the spinning trials was analysed in a light microscope to examine if the spandex were thermoplastic or not, as this is a crucial factor when melt spinning. Various tests were conducted to analyse their chemical degradation after the compounding. The results from the melt spinning and injection moulding showed that it was not possible to recycle this polymer combination this way. An assumption can be made that the recycling methods did not work because of the high melt temperature of PA6.6, the spandex assumes to decompose at this high temperature and therefore destroys the material. The conclusion is that melt spinning and injection moulding is not possible to conduct with this polymer combination, but recycling to plastic details could be done at the compound stage and then be used in some other industry, not in the textile industry. There are potential for garment-to-garment recycling if changes are made during the recycling processes and if the spandex could be identified as a thermoplastic or a non-thermoplastic.

Vatten- och oljeavvisande impregneringar som används i sportartiklar idag består till största del av perfluorerade ämnen, fluorkarboner. Detta har medfört att en stor diskussion kring miljö- och hälsofrågor. Fluorkarboner har egenskapen att vara extremt persistenta och därmed ha en avsaknad av att kunna brytas ned på ett kemiskt eller biologiskt sätt. De är också biackumulerande och toxiska. På grund av fluorkarbonens negativa inverkan har en stor mängd forskning utförts i ett försök till att ersätta dessa ämnen mot mindre miljöfarliga. Skidlärare är en arbetsgrupp som dagligen behöver ett vattenavvisande hjälpmedel i sina arbetskläder, likt impregneringar för att kunna hålla sig varma och torra under arbetspassen i skidbackarna. Företaget F.O.V. Fabrics AB har fått in reklamationer och vidare förfrågningar på de material som de levererar till skidlärares skidkläder, då den vattenavvisande förmågan har börjat avta efter en viss tids användning. En studie har därför gjorts i samarbete med F.O.V. Fabrics AB för att ta reda på om den vattenavvisande effekten försämras på grund av utvalda yttre påfrestningar under användningsfasen. Tre olika vatten- och oljeavvisande impregneringar har använts under den experimentella studien, en innehållande fluorkarboner, en fluorkarbonfri impregnering innehållande dendrimerer och en blandning av dessa två. Vidare har yttre påfrestningar likt tvätt med efterföljande torktumling, UV-ljus och nötning i form av martindale utförts i ett försök till att laborativt simulera skidkläders påfrestningar under användningsfasen. Den potentiellt avtagande vatten- och oljeavvisande effekten kommer att undersökas genom karakteriseringsmetoderna: spray-, bundesmann- och oljetest. Studien har visat att de ingående yttre påfrestningarna som har skett laborativt bidrar till en negativ effekt på samtliga impregneringar. Studien har sammanfattningsvis visat att den vatten- och oljeavvisande effekten inte påverkas nämnvärt efter att ha utsätts för påfrestningar var och en för sig. Det är först vid kombination av två eller fler påfrestningar som den vatten- och oljeavvisande effekten börjat avta. Studien visar också att olika vattenavvisande komponenter försämras efter olika sorters påfrestningar. Fluorkarbonerna har uppvisat en högre känslighet för nötning, vilket kan vara sammankopplat med impregneringens ytstruktur. Den fluorkarbonfria impregneringen har istället visat sig vara känslig för kombinationen av tvätt med efterföljande torktumling och därefter utsättning för UV-ljus. Impregneringen bestående av både fluorkarbon- och fluorkarbonfria vattenavvisande komponenter har visat sig ha en god vattenavvisande effekt genom den experimentella studien. Detta då blandimpregneringen erhåller de positiva effekterna från de skilda vattenavvisande komponenterna vilket i vissa fall har bidragit till en synergistisk effekt. / Program: Textilingenjörsutbildningen