Snart kan alla göra privata rymdresor. Då detta är en helt ny äventyrsindustri uppstår också helt nya krav på de kläder som kan användas vid träning och genomförande. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur material och dess funktion samt estetiska aspekter kan förenas i ett textilt uttryck avsett för dessa extrema förhållanden. Genom intervjuer med äventyraren och kommande resenären Renata Chlumska, Spaceport Swedens VD Karin Nilsdotter och hållbarhetsansvarig Johan Ward från H&M definierades en kravspecifikation som fick ligga till grund för uppsatsen. Kraven för de kläder som ska bäras under själva rymdresan är ej ännu definierade, varför det i slutsatsen endast redovisas kläder som kan komma att användas vid träningen inför resan. Valet av material och dess funktioner är särskilt viktiga för dessa kläder. Genom intervjuer med lärare på Textilhögskolan och via litteraturstudier fann författarna de material som var optimala för att uppfylla de aktuella kraven. Valet föll på merinoull, polyester, elastan och bambuviskos. Det estetiska uttrycket definierades med inspiration från Star Wars och Star Trek. Uppsatsen presenterar sex produkter med optimalt materialval samt inspiration för det estetiska uttrycket. / Program: Textil produktutveckling och entreprenörskap

Konsumtionen av textilier är direkt kopplad till utsläpp av växthusgaser och att producera ett kilo ny textil bidrar till ett utsläpp av cirka 15 kg koldioxid. Den ökande konsumtionen av ny textil är därför inte hållbar. Studier visar att genom att fördubbla ett plaggs användning kan miljöpåverkan minska med 49%. Den här rapporten undersöker vilka möjligheter det finns för fast fashion företag att genom simulerad användning utvärdera plaggs fysiska livslängd och hitta förbättringar som kan öka den fysiska livslängden. Ett företag har använts som fallstudie och fem olika t-shirtar har studerats. En kvalitativ och kvantitativ undersökning ledde fram till vilka tester som kunde användas för att simulera användningen och utvärdera den fysiska livslängden på t-shirtarna. Nötningningshärdighet, motstånd mot noppor och upprepad tvätt användes för att representera slitaget som t-shirtarna kan utsättas för under användning. Vidare har dimensionsstabilitet och färghärdighet varit viktiga kvalitetesbrister att undersöka. Resultatet från den simulerade användningen visade att långa fibrer, hög areavikt och tygets täthet hade en positiv påverkan på resultatet för ett flertal tester. Rapporten visade att den vanligaste orsaken till att konsumenter slutar använda sina t-shirtar är dimensionsförändringar. Två av t-shirtarna hade lägst procentuell dimensionsförändring och har därav bäst förutsättningar för att få en lång livslängd hos konsumenten. Slutsatsen för denna rapport blev att simulerad användning är en bra metod för att jämföra t-shirtar men går inte att använda som ett verktyg för att ta fram förbättringar som ökar den fysiska livslängden. För att kunna ge förslag på förbättringar uppmärksammas tyngden av utförliga plagg- och garnspecifikationer. Kravspecifikationer som används för en större produktgrupp kan inte användas för att säkerställa att alla plagg som klarar kraven faktiskt får en lång fysisk livslängd. Kravspecifikationer bör därav utformas för enskilda plagg eller mindre produktgrupper, i detta fall t-shirtar. / The textile consumption is directly related to greenhouse gas emissions. The production of one-kilogram new textile contributes to an emission of approximately 15 kg of carbon dioxide. The increasing consumption of new textile is therefore not tenable. A study showed that by doubling the use of a garment, the environmental impact can be reduced by 49%. This study examines what opportunities there are for fast fashion companies to evaluate the physical lifespan of garments through simulated wear and tear and find improvements that can increase the physical lifespan. A company has been used as a case study and five different t-shirts have been analysed .A qualitative and quantitative study was performed to identify which tests that could be used to simulate the wear and tear and evaluate the physical lifespan of the t-shirts. Abrasion resistance, resistance to pilling and repeated washing have been used to represent the wear and tear during the use phase. Further, dimensional stability and colour fastness have been important factors to investigate. The simulated wear and tear showed that long staple fibres, higher mass per square inch and higher stitch density had a positive effect on the result for several tests. The report showed that the most common reason for consumers to discard their t-shirts are dimensional changes. Two of the t-shirts had the lowest percentage dimensional change and therefore have the best conditions for a long term use by the consumers. The conclusion is that simulated wear and tear are a good method for comparing garments but cannot be used as a tool to make improvements that increase the physical lifespan. For that to be done, more specified tech packs and yarn specifications are essential. Quality requirements specifications used for a larger product group cannot be used to ensure that all garments that meet the requirements actually have a long physical lifespan. Quality requirements specifications should therefore be designed for individual garments or smaller product groups, in this case t-shirts.

De senaste decennierna har visat på en stor ökning av den textila konsumtionen som följd av efterfrågan, samtidigt som den textila återvinningen idag är nästintill obefintlig. Detta leder till att mycket av det textila materialet deponeras istället för att återvinnas, vilket innebär ett stort slöseri av redan befintlig råvara som skulle kunna användas till att skapa nytt textilt material. Genom att undersöka olika återvinningsmetoder och -processer skulle denna råvara kunna användas på nytt. Examensarbetet är en del av forskningsprojektet ”Från spill till guld” som leds av forskningsinstitutet Swerea IVF. Forskningsprojektets utgångspunkt är att minimera produktionsspill och att höja dess värde inom bland annat textilindustrin. Examensarbetet syftar till att undersöka termomekanisk återvinning av plagg gjorda av polyamid 6.6 (PA6.6) och elastan, smältspinna filament samt formspruta provstavar från denna nya polymerblandning utan att separera fibrerna. Andra syftet är att även hitta en lösning för produkterna som undersöks i detta examensarbete kan återvinnas i sin helhet, så att ingen demontering av produkterna ska behövas. Fyra olika plagg undersöktes i examensarbetet bestående av materialblandningen PA6.6 och elastan. Analyser av de fyra olika plaggen genomfördes för att fastställa materialen. Hela plagg tillverkade i de olika materialen klipptes eller maldes ned och smältes sedan om genom kompoundering, därefter tillverkades granulat. Materialen testades i spinnbarhet genom smältspinningsförsök, sedan smältspanns eller formsprutades materialen. Resultaten från smältspinningsförsöken analyserades i ljusmikroskop för att avgöra om elastanen är termoplastiskt eller inte då detta är en avgörande faktor vid smältspinning. Olika tester gjordes på materialen för att undersöka deras eventuella kemiska nedbrytning som resultat av kompoundering. Resultatet visade att smältspinning och formsprutning inte är möjligt från denna polymerblandning. Ett antagande kan göras att återvinningen inte fungerade på grund av PA6.6:s höga smälttemperatur, då elastanen antagligen bryts ned vid denna höga temperatur, vilket förstör materialet. Slutsatsen blir då att smältspinning och formsprutning inte är möjligt utifrån denna polymerblandning, men återvinning till plastdetaljer kan produceras vid kompounderingsstadiet och återanvändas i annan industri än textilindustrin. Potential finns för återvinning av plagg till plagg om ändringar görs under processens gång och om elastanen identifieras som termoplastisk eller inte. / The latest decades have shown a large increase in textile consumption as a result of demand, at the same time the textile recycling today is almost non-existent. This means that much of the textiles are used for landfill rather than being recycled, which generates a large waste of raw material that could be used to create new textiles. By exploring various recycling methods and processes this raw material could be used again. This thesis is part of a research project, “From Waste To Gold”, which is led by the research institute Swerea IVF. The research projects foundation is to minimize production waste and to increase its value in areas such as textile industries. This thesis’ foundation is to examine the mechanical recycling of garments made by polyamide 6.6 (PA6.6) and spandex, melt spin filaments and produce injection moulded samples from this new polymer blend, without separating the fibres. The other foundation is to find a solution for the products that are examined in this thesis so they could be recycled as a unit, no disassembly of the products would be necessary Four different garments was examined in this thesis, the materials were a combination of PA6.6 and spandex. Different analyses were made on the four different garments. Whole garments from the different materials were cut or milled and then re melted through compounding, after compounding granulates was made. The materials spin ability was tested through melt spinning trials, then the materials were either melt spun or injection moulded. The results from the spinning trials was analysed in a light microscope to examine if the spandex were thermoplastic or not, as this is a crucial factor when melt spinning. Various tests were conducted to analyse their chemical degradation after the compounding. The results from the melt spinning and injection moulding showed that it was not possible to recycle this polymer combination this way. An assumption can be made that the recycling methods did not work because of the high melt temperature of PA6.6, the spandex assumes to decompose at this high temperature and therefore destroys the material. The conclusion is that melt spinning and injection moulding is not possible to conduct with this polymer combination, but recycling to plastic details could be done at the compound stage and then be used in some other industry, not in the textile industry. There are potential for garment-to-garment recycling if changes are made during the recycling processes and if the spandex could be identified as a thermoplastic or a non-thermoplastic.