Sedan 1990-talet har uttrycket ”det svenska musikundret” använts för att beskriva Sverige som en stor musikexportör i världen. Detta begrepp är dock mångfacetterat och inte helt oproblematiskt. I denna uppsats har jag genom en kritisk diskursanalys studerat hur det svenska musikundret framställs inom kulturjournalistiken. Mitt syfte har varit att ta reda på vilka diskurser av det svenska musikundret som dominerar i medieframställningen, hur dikotomin kultur och ekonomi synliggörs i framställningen av dessa diskurser samt vilken roll journalisten har i reproducerandet. Uppsatsen har Bourdieus teorier om kapital och fält som grund, vilka är essentiella för förstå de regler som förekommer inom populärmusikens produktionsfält. Vidare har jag utgått från kritisk teori, forskning kring kulturjournalistik samt relationen mellan ekonomi och kultur. I min analys har jag kommit fram till fyra dominerande diskurser – den postmoderna, den marknadsliberala, den kollektivistiska och den anti- nationalistiska diskursen. Utifrån dessa diskurser har jag kommit fram till några olika sätt som dikotomin kultur och ekonomi synliggörs på. Det har skett en de-differentiering och placeringen på produktionsfältet kan idag tillåtas vara närmare den kommersiella polen. Musikundret är en del av ”varumärket Sverige”, där Sverige som musikland lyfts fram, och fungerar som en populärmusikalisk kanon eftersom uttrycket pekar på någon slag enhet. Journalisterna är representanter i ett åsiktsmaskineri som handlar om det svenska musik- undret, vilka till stor del består av vita män. De bidrar till formandet och reproducerandet av synen på det svenska musikundret som baseras på subjektiva åsikter. Synen på populärmusik verkar från journalisthåll ha förändrats mot en större öppenhet även för mer kommersiella akter inom musikundret. Det visar på att journalisternas texter präglas av den samhälleliga kontexten, samtidigt som deras texter är med och formar samhällskontexten.

Det är en vanligt förekommande uppfattning att Sverige anses vara framgångsrikt inom den globala musikindustrin, utan att dylika påståenden hänvisar till fakta. Denna litteraturstudie syftar till att undersöka just det fenomenet – varför Sverige anses vara en framgångsrik musiknation och vad som ligger till grund för denna föreställning. Studien visar att kunskapsläget om den svenska musikindustrin är brokigt men att det ändå går att urskilja några tydliga huvudspår i forskningen som ger näring åt bilden av en bransch i framgång. Dessa spår handlar bland annat om den svenska musikutbildningens betydelse, den svenska musikindustrins struktur, nätverket inom industrin, den svenska hemmamarknaden och om användningen av musik som marknadsföringsstrategi för nationen Sverige. En slutsats i studien är att dessa faktorer tillsammans kan förklara varför det finns en föreställning om ett ”svenskt musikunder”.