SAMMANFATTNING Bakgrund Samsjukligheten mellan diabetes typ 1 och psykisk ohälsa kan leda till ett ätstört beteende och orsaka den drabbade stort lidande och stora samhälleliga kostnader. Det är viktigt att i tid upptäcka ett ätstört beteende innan det utvecklas till en manifest ätstörning. Sjuksköterskan bör ha kunskap om vilka individer som befinner sig i riskzonen, symtom samt kliniska mätvärden som kan ligga till grund för misstanke om ett befintligt ätstört beteende. Syfte Syftet med studien var att studera hur sjuksköterskan kan upptäcka ett ätstört beteende hos patienter med diabetes typ 1. Metod Litteraturöversikt enligt Forsberg och Wengström (2020) inkluderande 14 kvantitativa artiklar. Resultat Resultatet visade att individer med diabetes typ 1 och ätstört beteende eller ätstörning hade högre kliniska mätvärden, högre frekvens av komplikationer med fler sjukhusvistelser, sämre psykiskt mående och var oftast av kvinnligt kön i övre tonåren. Slutsats Då samsjuklighet mellan TD1, psykisk ohälsa och ätstört beteende är vanligt bör sjuksköterskan ha kunskap om vilka individer som befinner sig i riskzonen, närvarande  symtom och kliniska mätvärden som kan ligga till grund för misstanke om ett ätstört beteende. Nyckelord ätstörning, diabulimia, Typ 1 diabetes, ätstört beteende, samsjuklighet

Bakgrund: I Sverige insjuknar cirka 1100 personer årligen i diabetes mellitus typ 1 [DMT1] vilket ställer höga krav på individen vad gäller kost, träning och insulinbehandling. Unga kvinnor med DMT1 lider ökad risk att utveckla ett stört ätbeteende vilket kan leda till kontinuerligt försummande av insulinbehandlingen för att gå ned i vikt (diabulimi). Diabulimi är ett komplext sjukdomstillstånd som är svårt att upptäcka i ett tidigt stadie och svårt att behandla på ett optimalt sätt. Syfte: Att beskriva unga kvinnor med diabulimis upplevelser i sitt sjukdomstillstånd utifrån deras egna berättelser. Metod: En kvalitativ innehållsanalys tillämpades på sju bloggar vilka söktes fram med sökmotorn Google. Bloggarna var skrivna av kvinnor som lever eller har levt med diabulimi. Upplevelser av att leva med sjukdomen eftersöktes i deras bloggar. Analysen resulterade i två huvudteman och fyra subteman. Resultat: De huvudteman som framkom i analysen var ”Självbild” och ”(O)Kunskap”. De olika temana redovisar olika upplevelser av att leva med diabulimi. Slutsats: En förändrad självbild och ett förändrat beteende upplevs av personer med diabulimi samt att det finns brist på kunskap och förståelse om sjukdomen inom sjukvården och i samhället Klinisk betydelse: Studien kan leda till en större förståelse för personer med diabulimi vilket leder till att sjuksköterskan kan ge ett bättre bemötande och bättre omvårdnad. / Background: In Sweden approximately 1100 persons every year get sick in diabetes mellitus type 1 [DMT1] every year which puts high pressure on the individual when it comes to food, exercise and insulin treatment. Young women with DMT1 have a higher risk of developing a harmful eating behaviour which can lead to habitually omitting insulin to lose weight (diabulimia). Diabulimia is a complex illness that is hard to discover in an early stage and difficult to treat in an optimal way. Aim: Describing young diabulimic womens experiences in their illness from their own personal stories. Method: A qualitative content analysis was applied on seven blogs which were found using the search engine Google. The blogs were written by women with personal experience of living with diabulimia. Their blogs were searched for experiences of the illness. The analysis resulted in two main themes and four subthemes Result: The main themes that were found in the analysis was ”self-image”, and "Lack of knowledge”. The themes represented different experiences of living with diabulimia. Conclusion: A change in self-image and behaviour is experienced by individuals with diabulimia, they also experience a lack of knowledge and understanding in the healthcare system and the society. Clinical implication: The study can lead to a greater understanding of people living with diabulimia which could improve the nurse’s approach and nursing.