En behandlingsmetod för distal radiusfrakur är operation med stift och därefter förses patienten med gipsskena. Stiftextraktion sker efter fem veckor på ortopedmottagningen och patienten har då vanligtvis inte sett hur det ser ut under gipset. Eftersom verksamheten saknar skriftliga riktlinjer får patienterna en kort muntlig information före stiftextraktionen. Bristande information kan förstärka en smärtupplevelse. Syftet var att undersöka skattning av given information och smärta hos patienter som genomgått stiftextraktion efter behandling av distal radiusfraktur. För att besvara studiens syfte valdes en enkätundersökning med strukturerade frågor som metod. Resultatet visade att 25 av totalt 38 patienter upplevde att stiftextraktionen inte var smärtsam. Av de 23 respondenterna som smärtskattade på den numeriska skalan låg 16 patienter på VAS <3. Informationen inför den planerade stifrextraktionen skattades av 28 patienter i en fempunktskala som "bra". Av dessa 28 patienter upplevde 11 stiftextraktionen som smärtsam. De fem patienter som skattade smärta vid stiftextraktion högst, mellan fem och tio på VAS-skalan, upplevde att informationen inför proceduren var "bra". Totalt ansåg fem patienter att informationen var "ganska dålig", dessa smärtskattade VAS 0-1. Fyra av de fem patienter som smärtskattade högst (VAS 5-10) hade intagit analgetika inför stiftextraktionen. Totalt hade drygt hälften av patienter intagit analgetika inför proceduren, företrädesvis Alvedon. Slutsatsen är att ett flertal patienter, 25 av 38 inte upplevde smärta vid stiftextraktion. Av de 23 respondenterna som smärtskattade låg 16 patienter på VAS <3. Övervägande delen av patienterna skattade att de fick bra information inför proceduren. Studien kan inte påvisa någon koppling mellan information och smärtupplevelse men bidrar till att belysa sjuksköterskans viktiga roll att med information främja patientens delaktighet. Fortsatta studier i ämnet vore intressant.

Syftet med studien var att utvärdera patientens upplevelse av den postoperativa smärtan och behandlingen av denna när den perifera nervblockadens effekt avtagit efter operation av distal radiusfraktur. Metoden som använts är en empirisk kvantitativ deskriptiv enkätstudie. Tjugo patienter deltog i denna pilotstudie. Demografin stämde väl överens med de statistiska data, som visar att distrala radiusfrakturer är vanligt förekommande hos kvinnor i åldern 55 år och äldre. Resultatet av studien har påvisat att många patienter har upplevt mer smärta än vad de själva varit beredda på. Slutsatsen utifrån visuell analog skala, VAS, visar att smärtan har varit svår för patienterna att behandla hemma trots att de haft tillgång till smärtbehandlade läkemedel. Informationen som patienten erhållit har varit otillräcklig och kan vara en källa till den svårbemästrade smärtan. / The aim of the study was to evaluate patient´s experience of the postoperative pain and its treatment after peripheral nerve blockade for operation of a distal radius fracture had ceased. The method used was an empiric, quantitative, descriptive study using enquiries. Twenty patients participated in this pilot study. Demography was according to statistical data, that distal radius fractures are common in women aged 55 or more. The results showed that many patients experienced more severe pain than expected. The conclusion from visual analogue scale, VAS, shows that the pain was difficult to treat at home in spite of prescription of pain killers. The information given to the patient was insufficient, which may have contributed to the difficulty to control pain.

Bakgrund: Distal radiusfraktur är den vanligaste frakturen i Sverige där kvinnor drab-bas oftare än män. Majoriteten av de patienter som opereras vårdas på en dagkirurgisk enhet och sköter sin egenvård i hemmet. Kvinnor upplever smärta annorlunda än män vilket kan ha betydelse i valet av smärtlindringsstrategi. Inför operationen erhåller patienten antingen en plexusblockad eller generell anestesi med infiltrationsanestesi i smärtlindrande syfte. I anestesisjuksköterskans kompetensbeskrivning ingår det att ansvara för planering och övervakning vid dessa olika anestesimetoder. Vilken av de två anestesimetoder som används varierar på sjukhusen runt om i Sverige. Det finns ett begränsat forskningsunderlag på vilken anestesimetod som är att föredra. Syfte: Syftet var att undersöka smärtupplevelsen hos kvinnor efter dagkirurgisk operation av distal radiusfraktur. En jämförelse mellan anestesimetoderna plexusblockad och infiltrationsanestesi med Ropivacain. Metod: En kvantitativ enkätundersökning. Data har samlats in genom ett bekvämlighetsurval där enkäten bestående av strukturerade frågor har delats ut av personal på sju postoperativa avdelningar. Resultat: Inga statistiskt signifikanta skillnader har hittats mellan grupperna som erhållit antingen plexusblockad eller infiltrationsanestesi med Ropivacain. Dock visade sig en betydande andel uppleva svår eller värsta tänkbara smärta kvällen eller natten efter operation. Båda grupperna uppvisar även problem med sömn och vila postoperativt. Slutsatser: Resultatet från magisteruppsatsen antyder att det finns förbättringspotential postoperativt för kvinnor med radiusfraktur som upplever smärta. Dessutom bör grundläggande behov, särskilt vila, sömn och aptit, tas i beaktande. / Background: Distal radius fracture is the most common fracture in Sweden and women are affected more often than men. The majority of the patients who require surgery are cared for in a day surgery unit. They are then responsible for their own care at home. Women experience pain differently than men and this can be important when deciding upon a pain relief strategy. Prior to surgery, the patient receives either a plexus blockade or general anesthesia with infiltration anesthesia for pain relief purposes. The nurse anesthetist´s (CRNA) competence description includes being responsible for planning and monitoring of these different anesthesia methods. The choice of anesthesia method used varies in hospitals around Sweden. There is a limited amount of research on which anesthesia method is preferable. Method: A quantitative survey. Data has been collected using convenience sampling where a questionnaire consisting of structured questions was distributed by hospital staff in seven postoperative departments. Results: No statistically significant differences were found between the groups that received either plexus block or ropivacaine infiltration anesthesia. However, a significant proportion were found to experience either severe pain or the worst possible pain in the evening or night after surgery. Both groups show problems with sleep and rest postoperatively, while the infiltration group tends to be more inconvenienced by decreased appetite than the patients in the plexus group. Conclusions: The results of the master's thesis suggest that there is potential for improvement for postoperative female patients with a radius fracture experiencing pain. Additionally basic needs, in particular rest, sleep and appetite, should be taken into account.