Djurskyddslagen är en lag vars tillämpning och utformning är behäftad med juridiska brister. Bristerna drabbar enskilda genom bland annat bristande proportionalitet i tillämpningen av sanktionen djurförbud. Ny lagstiftning rekommenderas för att ändra bakomliggande problematiska förarbetsuttalanden.

Djurskyddslagstiftningen har sedan dess tillkomst 1944 utvecklats i takt med vetenskapligaframgångar, jordbrukets utveckling och en alltmer positiv syn på djur. Djurskyddslagen präglas tillstor del av att djuren ska kunna bete sig naturligt, samt skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.På många sätt har därmed Sverige varit ett föregångsland vad gäller djurskyddet ifråga.Regeringen lade 2011 fram förslag på lagändringar i djurskyddslagen, genom en omfattandeutredning. Förslagen har välkomnats av bland annat Förbundet Djurens Rätt och ansetts ligga i tidenför en ny, modern lagstiftning helt i linje med ett nyanserat synsätt vad gäller djur. Dock har endastett fåtal ändringar gjorts sedan utredningens genomförande. Bland annat har ett förbud mot tidelaginförts i en helt ny bestämmelse, samt straffpåföljd vid en överträdelse av denna paragraf. Ävenbestämmelser inom ramen för djurförsöksområdet har förbättrats. Emellertid kvarstår en stor del avutredningens förslag såsom oberörda i dagsläget, vilket har kritiserats från flertalet håll. Hur det serut i dags dato med de förslag som skulle kunnat visa att Sverige återigen står i framkant vad gällerdjurskyddet, är således oklart och utvecklingen kring detta tycks ha avstannat. Vad är anledningentill denna fördröjning? Syftet inom ramen för ifrågavarande uppsats, är således att söka ta reda påvad fördröjningen av en modern djurskyddslag beror på.

Carbon dioxide stunning is the most common stunning method for slaughter of pigs in Sweden. For almost twenty years, the disadvantages of the method from an animal welfare perspective have been known. According to the Swedish Animal Protection Act, animals must be protected against unnecessary suffering - this also applies to slaughter. The law stipulates a requirement for stunning when slaughtering animals, with the aim of protecting them from suffering. At the same time, the Swedish Agency for Agriculture has issued regulations approving carbon dioxide stunning - a method that according to scientific research causes the animals suffering. The essay examines the legal status of animals, Swedish animal welfare in general, its emergence and legal development, the purpose and basic requirements of the Animal Welfare Act, as well as detailed regulations regarding slaughter both at EU level and at national level, and compares it with the Swedish Agency for Agriculture´s decision to allow carbon dioxide stunning during the slaughter of pigs. The petition aims to analyse the approval of the stunning method from a legal perspecitve, i.e. its compatibility with other welfare legislation, as well as from an animal welfare perspective, i.e. from the animals´needs and behaviour. Since the knowledge of animal welfare must be the basis for the legal cosiderations concerning Swedish animal protection, the perspectives are brought together in the assessment of whether carbon dioxide stunning should be an approved method in Sweden or not.

<p>Uppsatsen behandlar det osäkra rättsläget beträffande ansvar för och rättigheter till vilt som rymt ur vilthägn. Ett vilthägn är ett hägn för djur vilka juridiskt sett betraktas som vilt. Enligt svensk rättsuppfattning föreligger ingen äganderätt till vilt i Sverige, men författaren Elin Gustavsson konstaterar att någon slags rättighet, exempelvis äganderätt, de facto kan föreligga till vilt i vilthägn. Ägaren till dessa djur har att rätta sig efter reglerna i jakt- och djurskyddslagarna. En hägninnehavare kan åläggas långtgående ansvar för förrymda djur, under förutsättning att culpa kan bevisas. Enligt praxis har rättigheten att förfoga över förrymda djur i vissa fall fallit när djuren kommit in på annan jakträttsinnehavares område. Djuren har då ansetts jaktbara. Författaren menar att ansvaret kan ifrågasättas, främst med utgångspunkt i att hägninnehavaren har små möjligheter att fånga tillbaka djuren, det vill säga att begränsa skadan. Efter en analys av rättspraxis kan det konstateras att ansvaret sträcker sig längre än rättigheterna.</p>

Uppsatsen behandlar det osäkra rättsläget beträffande ansvar för och rättigheter till vilt som rymt ur vilthägn. Ett vilthägn är ett hägn för djur vilka juridiskt sett betraktas som vilt. Enligt svensk rättsuppfattning föreligger ingen äganderätt till vilt i Sverige, men författaren Elin Gustavsson konstaterar att någon slags rättighet, exempelvis äganderätt, de facto kan föreligga till vilt i vilthägn. Ägaren till dessa djur har att rätta sig efter reglerna i jakt- och djurskyddslagarna. En hägninnehavare kan åläggas långtgående ansvar för förrymda djur, under förutsättning att culpa kan bevisas. Enligt praxis har rättigheten att förfoga över förrymda djur i vissa fall fallit när djuren kommit in på annan jakträttsinnehavares område. Djuren har då ansetts jaktbara. Författaren menar att ansvaret kan ifrågasättas, främst med utgångspunkt i att hägninnehavaren har små möjligheter att fånga tillbaka djuren, det vill säga att begränsa skadan. Efter en analys av rättspraxis kan det konstateras att ansvaret sträcker sig längre än rättigheterna.