Skolan vid Mälarängen­­ Mälarängen gränsar till områden av varierande karaktär. Intill den ligger villabebyggelsen i Mälarhöjden och flerbostadshus i Bredäng. Ett nytt bostadsområde är också planerat att byggas. Det är nära till skog och äng men också till trafikerade vägar. I mötet mellan dessa olika delar uppstår något intressant. I de olika skikten av natur och bebyggelse. Det är något jag ville ta upp i mitt projekt. Jag har därför placerat skolbyggnaden så att den möter upp en mer urban situation mot vägen och avskärmar skolgården, samtidigt som den andra sidan av byggnaden gradvis öppnar sig mot naturen och strävar mot berget, skogen och ängen. Från början var skolan som skulle stå på ängen en massiv form. Den lät jag istället glida isär till mindre volymer. På så sätt får naturen spilla in- från gatan skymtar en bit av skogen mellan huskropparna, bortom en rad pelare syns en lugn gård. I mellanrummet mellan formerna skapades också ett utrymme för vistelse och för kommunikation mellan de olika delarna. Det fungerar som en plats där mer informella möten och aktiviteter kan äga rum, och blev även ett sätt att få in mer ljus i skolan. Husen som ligger vid vägen rymmer allmänna salar – som matsal, bibliotek, idrottshall och slöjd. De är placerade så att det ska vara lätt att ta emot leveranser och så att dessa delar av skolan ska gå att hyras ut till allmänheten under kvällstid. De salar som är vända mot den inre gården är de olika årskursernas basrum, vilka är tänkta att utgöra en trygg utgångspunkt för eleverna i skolan, från vilka de kan utforska och röra sig fritt i skolbyggnaden. Detsamma gäller den centrala gården i skolans mitt. Det blir en trygg lättillgänglig plats varifrån en gradvis kan utvidga sin värld och upptäcka den vildare delen av skolgården. Förskolan är en mindre byggnad som ligger mer avskilt, sedan rör eleverna sig vidare i skolan och byter plats genom åren. Vandringen genom skolan speglar elevernas utveckling. Hur kan miljön vara en hjälp för inlärning och en plats att trivas i? Jag har tittat på skolor uppbyggda kring korridorer så väl som kring ljushallar och sett både saker jag tyckt om och saker som jag upplevt som mer problematiska. När jag ritade på skolan ville jag ha en del som skulle vara öppen. Där det skulle vara lätt att träffa lärare och andra elever från skolans alla årskurser. Jag ville också skapa olika grader av öppenhet. Vissa allmänna delar i korridoren är mer avskilda, andra mer öppna. Det som finns mellan undervisningen är en plats där man kan se andra, en plats för möten även över åldrar. Samtidigt har alla sitt basrum och sin trygga utgångspunkt. Det går att välja att vara uppe hos sig, eller ute i kommunikationsdelen.  Jag tror att det är viktigt med känslan att kunna välja att leka självständigt men att även ha en trygg grund. Skolans utformning ger en viss överblick och gör den lätt-orienterad, samtidigt som det finns mer att upptäcka runt hörnet. Korridorerna kan avskärmas och delas av för olika aktiviteter och skapande av mindre rum. Jag har velat att det i skolans utformning ska ges utrymme för olika grader av upplevd trygghet och självständighet, lek och allvar. Att olika delar ska upptäckas allt eftersom och upplevas som en både trygg och spännande miljö att vistas i. / The school at Mälarängen Around Mälarängen lie various areas, each of a different character. Close to the lot you find Mälarhöjden, a neighbourhood consisting mostly of single-family houses. On the opposite side lies Bredäng, an area with a high amount of apartment buildings, and some townhouses. There are also plans for a new a new residential area in the neighbourhood. The site borders on forests and meadows, but it also lies close to busy roads. There is something interesting in these meetings of different areas, these layers of nature and settlement. I wanted to address that in my project. I have therefore placed my school in a way so that one side connects with the urban situation of the street, while the other gradually opens up, striving towards the meadow, the forest, and the hill.  In the beginning of the project, I experimented with the form of the building. I made it a massive block and then I let it slide apart in different directions, forming smaller volumes. In this way nature could be allowed to spill in between the separated bodies. In between the different volumes a space for movement and interaction was formed. It functions as a place where more informal activities can take place, and it also became a way to get more daylight into the school.  The building closest to the road contains rooms for shared use, such as a library, cafeteria, spots centre for physical education, and classrooms for arts and crafts. They are located so they can be accessed from the street for deliveries, and so that they can be rented out on evenings for meetings or events. The rooms that are placed towards the inner yards hold classrooms. These rooms are the starting points for the students, from which they can explore the school and their environment. It’s the same with the central courtyard. A shielded yet accessible space from where the students can gradually expand their worlds. The preschool is a smaller part of the building that lies a bit separated from the rest. This is where the children first come when they start. When they get older they will get introduced to other classrooms and parts of the school. This walk through the building represents the development of the children. How can the architecture of a school make it a pleasant environment and contribute to the learning process? I have studied school projects based around corridors and atriums and discovered both things I liked and things I found problematic. When I started with the project I wanted a part of the building to be open, a place where students and teachers easily could meet outside of teaching hours. I also wanted to create different scales of openness with the classrooms as the most private part, and the hall with the stairwell the most public. The configuration of the school makes it easily oriented while offering new things to discover around each corner. The corridors can be used as rooms for teaching and different activities, and they can be closed of to fit different subjects. I wanted the school to be a place for seriousness as well as play, a place to feel both independent and safe.

Henriksdalsskolan är en skola tänkt för ca 400 elever i förskoleklass upp till årskurs6. Tomten är belägen strax norr om Hammarby Sjöstad, och har nära tillandra stadsdelar så t.ex Nacka, Katarina-Sofia och Hammarbyhöjden. Det är en avlång tomt som omges av två sidor; Till öst en större väg medbullerstaket samt ett reningsverk. Till väst ligger en park, ett bostadsområde ochlite längre västerut finner man Hammarby sjö. Man kan påstå att tomten har enmer “attraktiv” sida mot väst, och en mindre “attraktiv” mot öst. Resultatet är enrak sida mot öst som agerar som en “rygg” . Därmed blir västsidan fri och låterskolgården knyta an till Anders Franzéns park. Planen är riktad diagonalt mot nordriktningen för att dels fånga in en bra mängddagsljus under skoldagen från morgon till eftermiddag, och dels för att skapa två helt olika identiteter i öst- och västfasader. Skolans olika hemvister är indelade som mindre avdelningar för att minska bådebuller och skapa en trygg skolmiljö. Ingen hemvist är identisk då tanken är att skolanvisar en ny sida för varje år man går där och ger eleven en ny miljö att upptäcka. Under biblioteket i mitten av tomten löper en passage. Här kan skolans olika fasaderskymtas då passagens ena vägg dras med till andra sidan, och vice versa. Tankenär att den intrikata fasaden mot väst är skolans ansikte utåt, men antycks varagömd från östsidans anonyma sida. Rörelsen i skolan bestäms utifrån sin hemvist. Då tanken är att hemvisten är elevensbas så blir det att man lämnar den först när man ska på rast, ät lunch eller ettannat ärende (t.ex slöjdlektion). Skolans stomme är av ett pelar-balksystem i stål. Detta för att slippa bärande väggarmed en restriktiva nymöjligheter. Bjälklaget är av betong för att isolera ljudoch stoppa vibrationer som kan skapa ljudbuller i skolmiljön. Innerväggarna är avmetallreglar, och isolerade för att minimera ljudspridning runtom i skolan. Östfasadensvägg är av betong för både ljudisolering, stabilitet men också för uttryck.Förhoppningen är att skolans uppbyggnad ska fungera bra som skolmiljö, menockså ge möjlighet för en nyomvandling i plan om det skulle behövas i framtiden. / Henriksdalsskolan is a school designed for approximately 400 pupils in pre-school class up to year 6. The lot is located just north of Hammarby Sjöstad, and is close to other districts such as Nacka, Katarina-Sofia and Hammarbyhöjden. It is an oblong plot surrounded by two sides; To the east you’ll find a big noisy road and a purification plant. To the west is a park, a residential area and A little further west you will find Hammarby lake. I found that the plot has one "attractive" side to the west, and a less "attractive" side to the east. In time, the schools “back” grew into this shield towards the noisy road. Thus the west side became free and school yard got connected with the Anders Franzén's park. The floor plan is directed diagonally to the north in order to capture a good amount of daylight during the school day, from morning to afternoon, in addition to create two completely different identities in the facades. The school's different class units were divided into smaller sections to reduce noise and to create a safe school environment. No unit is identical, as the idea is to give the pupil a new environment to explore and discover for each year spent there. Below the library, in the middle of the lot, you’ll find a passage. This is the only location from where you can spot the two different facades of the school. The idea is that the intricate facade to the west is the school's face outward, but is supposed to be hidden from the east side's anonymous design.

Szczecin is a city in a western Poland which after WW II was damaged, lost its identity and inhabitants. Polish-German border was moved to the west of Oder river. Most of Pomerania, including Szczecin was eventually given to Poland. About 90 precent of the city centre was damaged, bombings took away city’s identity.According to Rossi the city is always considered as a man-made object and the past will always be partly experienced and gives meaning to permanence.So I wondered how much of past is still present in Szczecin? The wounds healed after many years, but what is there left of the city that it used to be?During analyse of city urban structure I found public buildings that were demolished and  forgotten  and  reconstructed  them  from  pictures,  as  pictures  are  the  only  evi-dence of their presence.In Szczecin today there is no theather building, no exhibition hall in the centre, no synagogue building, no panoramic cinema and no public transportation office which is also a public space.Frgaments of memories brought together in one place  are forming the memorial of the city’s past fulfilling the gap between the past and present.Not many of city’s inhabitants know about the fact that the city used to have theatre in  the  place  where  where  now  highway  enters  the  city  centre,  panorama  viewing  building in the park, exhibition hall surrounded by townhouses, public transportation office next to city’s central transportation hub or a synagogue in a place where the library is.

Stockholm was formed on an archipelago where water separates the inner-city districts, which gives the city its distinctive character. As a reaction to the increasing population the city underwent a considerable expansion in the beginning of the last century. At first the city extended around the islands of the city centre, for it later to extend into suburbs reaching far away from the city centre. Today the city is once again increasing in population, but unlike before its borders cannot be expanded. We face the problem of densification, of filling in the gaps in-between sparsely spread out suburban communities. A commonly used strategy is to mimic the form of the inner city in new developments, regardless of their actual position in the city. These developments often lack the urban life that was planned for, the reason being that there is not enough people for a culture of conges-tion. There cannot be only one answer to how the city should approach the question of densification since the conditions vary depending on the site. At each site both nature and the juxtaposition of the urban and suburban condition has to be considered.Right before the functionalist breakthrough, the plan-ners and architects faced a similar problem. There was a need to densify the city along its periphery and to make use of vacant sites that had been too difficult to exploit. Loose groups of blocks were built on ridges or in former valleys. With their location, coordinated execution and distribution of streets, the groups of blocks became domestic enclaves, linked to the adjacent city in key situations. The large perimeter blocks framed nature, providing generous courtyards in interplay with the streetscape, thus mediating the urban and suburban condition. When the inner city continued to expand, these enclaves became interwoven with the urban fabric, becoming cities within the city.Today former harbors, and industrial areas often make place for larger residential developments. One such site is Lövholmen, which is situated on the immediate limit of the inner city. Here, any architectural intervention would have to deal with the dialectics of urban and sub-urban, architecture and nature. The project aims to syn-thesise these factors, learning from the references and revisiting their urban strategies whilst making the build-ings suitable for the conditions of contemporary living. The project aims not only to bridge the gap between architecture and urbanism but to make a proposal of how the city can grow in continuity with its history.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

The Statue of Liberty might seem likea complicated woman at first glance.But her metallic, sculptural shell issupported by a quite conventional truss-system on the inside.   This “unforeseen affiliation” of buildingelements is a marriage between theorthogonal and the curved, the structuraland the artistic.The oldfashioned in disguise of somethingnew.I seek to investigate the load-bearingrole of the truss in relation to itscladding, surface.Can something that looks advancedand sculptural be supported by somethingsimple almost banal?   My take on this question has been to designa theater building in  the park “Hagaparken”, a hallmark of Swedish landscape planning á la Rokoko.   In terms of construction and aesthetics my reference project has been one of the treasuresof the history of Hagaparken, the 17th centurybuilding “Koppartälten”.   In this building one has with very simple building principles and traditional materials achieved an ambiance of the theatrical and spectacular without the involvement ofparametric and digital tools.Through regular site visits and examinationof the construction drawings of “Koppartälten”, I have inferred the cladding principle of the building to be;Load bearing wood, with interlocking wood boards running horizontally along its edge(see the picture below) and on top of it -copper cladding.   I have applied the same principle  in my pro-ject with some variations.   The load-bearing structure can fore instancerange from a very simple,A-shaped truss  to a more complicated, multi-membered ,wide spanning truss (see drawing + model).   I have sought new ways to apply the princi-ple, but sticked to the reference materialswood and copper.Why is it relevant to adapt old construc-tion principles in contemporary architecture?I think that sometimes it’s smarter not to reinvent the wheel.We commonly see the solution to futureproblems (the  sustainability issue for in-stance), in digitalism, robotics and other tech-nically advanced solutions and righteously so.But sometimes in order to progress one needto “regress” .Because old ideas are not irrelevant ideas.