The rise of new social and working environments are blurring the conventional way we work. To accommodate this need a new kind of office is required. An inspiring place and a meeting point.   Dotto is located in one of Stockholms most vibrant areas. An office, but also a library and a bookstore. The objective has been a social space that benefits networking and an inspiring culture. A place where the community is strong and feels like a second home. The character of such place is influenced by the people who visit it and by a playful mood.

Det finns många anledningar till varför det anses bra att vistas ute i naturen, några exempel är bland annat den fria leken; att det är genom leken barn lär sig samt vågar misslyckas, och naturen har obegränsat med resurser för lek; kottar, stubbar, träd, blad och grenar att bygga saker med, hoppa och klättra på, och så vidare. Hälsan är ett ytterligare argument; att vara ute i naturen stärker immunförsvaret samt aktiverar kroppens alla muskler i och med varierande terräng. Terrängen i sig gör att barn snabbare utvecklar sin grov- och finmotorik samt balans, i naturen finns det utmaningar för alla åldrar. Idén om att genom att låta barn lära och förstå av och med naturen kommer de som vuxna sedan bry sig mer om den och därav skaffa sig en större förståelse i hur man tar hand om den på bästa sätt har varit drivande för mig i detta projekt. En önskan om att sudda ut gränsen mellan ute och inne och uppmuntra till att ta steget ut. Det som har varit drivande i mitt projekt har varit naturen på många plan. Jag har velat tematisera naturen och föra den närmare inomhusmiljön. Utomhuspedagogik har legat mig varmt om hjärtat och att låta delar av undervisningen ske utomhus har varit ett fokus.  Jag har låtit naturen gå igen i byggnaden på olika sätt, den har likt naturen en ”fasad” dit ljuset når men också ett inre djup med vinklar och vrår som skapar intressanta unika rumsligheter. Planlösningen har förskjutningar i dess logik, för att skapa oregelbundenheter - inget rum är det andra likt. För att kunna utnyttja naturen och dess resurser under en längre del av året fick växthuset snabbt en plats i mitt projekt. Jag var intresserad av att skapa olika klimatzoner, dels för att kunna förlänga de gröna månaderna men också som en slags bufferzon mellan inomhus och utomhus där väder och vind behövs förhållas till. Växthuset funkar lite som ett klimatskyddat utomhus. Jag tror att om vi ökar vår kunskap och känsla för natur och miljö får vi lättare att arbeta för ett hållbart samhälle samt en större förståelse för nödvändiga åtgärder och förändringar. Jag vill underlätta för barn att tidigt lära sig om årstidsväxlingar, kretslopp, väder, djur- och växtliv. Växthuset är tänkt att vara en trygg lärandemiljö att undersöka delar av naturen i. Något som kändes viktigt var att behålla närheten till marken och naturen, men att samtidigt erbjuda en stor plats för utomhusvistelse. Detta resulterade i en låg tvåvåningsbyggnad med en förskjutning av den övre våningen för att ge plats åt stora terrasser för både undervisning och lek. Även taket fungerar som gårdsmiljö. Jag ville att min byggnad skulle sjunka in i naturen och kännas human i jämförelse med femvåningshusen i omgivningen, att den skulle kännas lätttillgänglig. / There are many reasons why it is considered good to spend time outdoors, some examples include the so called ”free play”; that it is through playing children learn as well as dare to fail, and nature has unlimited resources for play; cones, stumps, trees,leaves and branches to build things with, jump and climb on, and so forth. Health is another argument; to be outdoors strengthens the immune system and activates all the muscles of the body thanks to the terrain. The terrain in itself allows children to develop their coarse and finer motor skills as well as balance, in nature there are challenges for all ages. I have in this project worked with the idea that by letting children learn and understand with nature, they will as adults care for it on a larger scale and have a better understanding of how to take care of it. A desire to erase the border between the insideand outdoors and encourage people to take the step into nature.

Challenges to contemporary urban cities can be traced to levels of social health and wellbeing experienced by its citizens.   This paper looks at traditional space economics in housing from the lens of social capital theory and examines design alternatives in the form of collective housing.

I det här projektet har jag undersökt om det är möjligt att skapa ett mer intimt möte med skolan om entré situationen ändrades. Genom att dela upp den stora entré som vanligtvis finns, i flera stycken mindre, vill jag skapa känsan av att småskalighet och överblickbarhet i den egna delen även om hela skolan är väldigt stor.  Den mest intima funktionerna i bygganden, som egna skåp och rum för självstudier,  ligger längsmed ytterväggarna och sluter sedan an till mer sociala utrymmen, som matsal och aula längre in i huset. För att skapa som en sociala gradient genom bygganden, där det själv går att välja hur mycket social aktivitet som är önskvärt. Tanken är att den här skolan i sin organisation ska ha likheter med hur en bysskola fungerade förr i tiden. Med personal och lärare som känner till, har ansvar och har möjlighet att överblicka sin del av bygganden. / In this projekt i have examined if the entrance to the school could be re-designed to create a more intimate relationship between the building, the surroundings and its students. By dividing the entrance, witch is usually quit large, into smaller sections I wanted to create a small scale, intimate feeling even tough the building is big. The more personal functions, like lockers and rooms for self studying, I have placed along the outer walls. Thees areas later join together in more social areas , like the canteen and assembly room, further in.  By doing this i wanted to create a gradient of social interaction, where the students could decide them self how social they wanted to be. The organisation of the school i imagined would work like a smaller school would, with staff and teacher caring for their own section of the building.

No description available.

No description available.

Mitt projekt är klassrummen i fokus. Klassrummen är rymliga och har möjlighet till lugn med alternativa lärandemiljöer men också samlad klass både genom att sitta i en läktare men också genom en traditionell skolbänks situation. Ateljé́, allrum, studierum, grupprum är integrerade i klassrum och kapprum. Tanken är att klassrummen ska ha möjlighet till flera sorters skolämnen och studieytor. Det finns möjlighet för utomhusklasser på taket. Klassrummen och kapprummet avgränsas med en vägg av fönster för att det ska finnas uppsyn. Det finns inga förrum till toaletterna för att undvika mobbning på dessa annars obevakade utrymmen Fasaderna som möter de trafikerade vägarna har en fönstersättning som följer takfönstrens form. Fönstersättning som vetter mot skolgården är mer lekfulla och utformade efter fyra olika former som finns i kapprummen och är sittytor för grupparbete och läsning. / In my project, the classrooms are in focus. They are spacious and offers alternative educational environments. The classrooms provide the possibility of both private work and full classes, where the students can sit on a staircase or by the traditional school desks. Studios, social areas, study rooms and group rooms are integrated in classrooms and cloakrooms. The classrooms are meant to hold several different subjects and study areas. On the roof, there is the possibility of outdoor classes. All of the middle school classes have their own entrance to their cloakroom and classroom. There are no corridors.The cloakrooms and classrooms are separated by a wall of windows. There are no other walls, except the ones to the toilets. This is to enable the teachers overview of all the spaces. On the facade that meets the car road, the windows are placed to follow the shape of the roof. The window overlooking the schoolyard have a more playful design. They have four different shapes that continue as siting areas, for reading and group projects, in the cloakroom. / Årsta fältet, grundskola, skola

I det nyplanerade området Solvalla, i nordvästra Stockholm behövs nya skollokaler. En tomt är avsedd för såväl en förskola som ett lågstadie med en omfattning av totalt 240 barn. Ingången för detta projekt har varit att arbeta med överlappningen mellan dessa två institutioner och genom arkitekturen försöka påverka övergången mellan dem.  För att kunna skapa optimala lärandemiljöer för barn i åldrarna 1-10 år, en period då vi utvecklas så otroligt snabbt såg jag nyckeln i att skapa olika miljöer specifikt anpassade efter barnens olika utvecklingsfaser. Plattformer i form av skolgårdar inkorporeras sedan för att bidra till en smidig övergång mellan de olika åldersgrupperna. Programmet som delas upp i tre olika huskroppar knyts sedan samman av ett gemensamt centra, ett torg i formen av en triangel som spelar en funktionell såväl som symbolisk roll att vara läroverkens förening.  Projektet tangerar även frågan hur man gestaltar en ny nod för ett nyplanerat område. Genom laborering av fasta rumsliga karaktärer, en hög variation av rumslig upplevelse och ett hållbarhetstänk gällande byggnadens placering, fördelning av dagsljus och materialval har jag försökt skapa bestående arkitektur. Lokaler som kan ge tillbaka något till ett nybyggt samhälle och bidra till den nya unika karaktären av området. / The newly planned area “Solvalla”, located in the northwestern part of Stockholm is in need of a new school. One plot is given for the project, a program that should contain a kindergarden as well as a primary school (up to third grade). In total the complex should accommondate 240 children. In this project the main focus has been to explore the overlap between these two different institutions and influence the transition between them through architecture. In order to create the best learning environment for children in the age of 1-10 years, a phase when people develop so rapidly, I found the answer in creating different learning environments specifically adapted to the the different developmental stages of children. Neutral platforms, designed as outdoor playgrounds, are then incorporated in to the program to help smooth the transition between different groups (ages). The program, which is divided into three different house bodies, is then linked by a shared open space. The central room that takes the shape of a triangle plays a functional as well as symbolic role of being the unifying part of the complex. The project also captures the question of how to design a node in a newly planned area. By working with specific spatial characters, high contrasts in regard of the spatial experience and sustainable choices: the placement of the building, laboration of daylight and the choice of materials. The goal has been to create sufficient architecture. A facility that can give something back to a newly built community and contribute to a new unique character of the area.

Överdäckning av motorväg i bullerstörda Nacka. Projektet syftar till att frigöra mark som idag är obrukbar på grund av höga bullernivåer. Projektet vill belysa möjligheten för lönsamma överdäckningar i staden. / Decking of a highway on the outskirts of Stockholm. The project shows both economic and human valuse of converting streches of the highway to livable area.

The main focus of the essay is to understand the architect within a societal context and the network that make up a career. Architect Adrian Crispin Peterson started working in Uppsala for The National Property Board of Sweden (at the time called Överintendentsämbetet) after graduating from The Royal Swedish Academy of Fine Arts in 1866. Adrian Crispin Peterson is today mainly known for his church buildings after 1872, when he moved to Gothenburg, but was known in his own time for being the most productive architect in Sweden between 1870 and 1919. The early career of Adrian Crispin Peterson has not been studied before and his work in Uppsala becomes, through this essay, a way into examining the job assignments of an architect during the late 1860s and the early 1870s. Together with primary and secondary sources and triangulations of data in cross-examinations the author also examines the relationship between the architect and the builder through the idea of network and status. Although Adrian Crispin Peterson was the only architect in Uppsala at the time and having worked on Uppsala Cathedral and other major building projects, the lack of building activity in the city drove him to mainly do renovations and extensions of older buildings. Adrian Crispin Peterson built three new constructions in the city between 1867 and 1874 – another fourth one in Forsmark, north of Uppsala – all of them with the same aesthetic appearance but in variation.