Syftet med föreliggande uppsatsarbete är att beskriva erfarenheter av psykofarmaka och psykoterapi. Studien är kvalitativ till sin karaktär och utgår från intervjuer med fyra psykoterapeuter och en läkare. Uppsatsen tar utgångspunkt i ett fenomenologiskt perspektiv. Intervjuerna har analyserats så förutsättningslöst som möjligt utifrån EPP-metoden. Arbetet har haft sin grund utifrån fem övergripande frågeställningar; Hur uppfattar vi lidandets mening i relation till psykofarmaka? Påverkas en individs möjlighet att känna och tänka om denne regelbundet brukar psykofarmaka? Kan den som lider förvänta sig vägledning i de olika enskilda, respektive kombinationsbehandlingar som finns? Minskar det egna lidandet genom att sätta ord på sin ångest i psykoterapi? Hur resonerar läkemedelsindustrin i frågan kring individens psykiska lidande? Dessa frågeställningar har vilat mot en filosofisk fond som ställer frågan: Är medikaliseringen ett sätt att medicinera mot livet självt, att göra samhällets tillkorta-kommanden till ett individuellt problem? Resultaten presenteras i fem synopsis som visar på att; lidande kan ses som kraft till förändring. Antidepressiva läkemedel har en tendens att döva tankar och känslor. Patientens egen vilja är viktig. Mediciner tenderar att bli till substitut för mötet med människor och att relationen till läkemedelföretagen är problematiskt för behandlare då den också är en vinstmaskin. / The purpose of the study is to describe experiences gained from the use of psychotropic drugs and/or psychotherapy. The study is qualitative in nature and based on interviews with four psychotherapists and physicians. The study takes as its basis a phenomenological perspective. The interviews were analyzed as unprejudiced as possible using the EPP method. The work was based on five overreaching issues; How do we perceive suffering, meaning in relation to psychotropic drugs? Is an individual's ability to feel and think affected by regular use of psychotropic drugs? Can an individual who suffers expect guidance via individual treatment or via available combined treatments? Is an individuals suffering reduced by setting words to the anxiety in psychotherapy? How does the pharmaceutical industry discuss the issue of individual mental suffering? These issues have been tested against a philosophical background that asks the question: Is medicalisation a way of medicating against life itself, a way of making society's shortcomings the individual`s problem? The results are presented in five synopsis which say that suffering can be seen as force for change. Antidepressants have a tendency to numb thoughts and feelings. The patient's own will is important. Medication tends to be a substitute for meeting people and the relationship to pharmaceutical companies problematic for therapists as the industry is also a profit machine.

I denna kvalitativa studie ombads 5 psykodynamiskt inriktade terapeuter att i skrift beskriva sin upplevelse av journalskrivning. Materialet analyserades med hjälp av EPP-(Empirical Phenomenological Psychological) metoden. Resultatet lyfter fram generella kännetecken och särskiljande drag inom upplevelsen av journalskrivning. Gemensamt för terapeuternas upplevelse är att journalskrivandet har olika funktioner. Det är ett arbetsverktyg för att kommunicera med andra vårdgivare, det omfattas av vissa styrfaktorer och en upplevd osäkerhet om journalskrivandets regelverk. Det egna journalskrivandet uppvisar en hög värdering av den personliga upplevelsen och känslan av att utlämna patienten i journalen. Däremot skiljer sig terapeuterna åt i sättet att hantera känslor av konflikt inom journalskrivandet vilket påverkar den egna upplevelsen av journalskrivning. Två upplevda alternativ att hantera konflikt presenteras. I den ena gruppen försöker terapeuterna att omforma journalen så att den bättre passar den egna terapeutiska identiteten. När det inte längre är möjligt uttrycks en känsla av att något som inte går att ersätta försvinner. I den andra gruppen ökar terapeuterna sin reflektion och bearbetning av de delar inom journalskrivningen som terapeuten upplever orsakar konflikt, vilket bidrar till en känsla av att något positivt tillförts den terapeutiska identiteten. / In this qualitative study 5 psychotherapists with psychodynamic specialization were asked to reflect on their experiences concerning the writing of patient records. This material was analyzed using the so-called EPP-method (empirical phenomenological psychological method). The results show both general and distinctive features in how different therapists feel about their patient records routines. All agree that the process of writing patient records contains a number of different functions. It is a tool to communicate with other medical staff and facilities; it is influenced by certain control factors and also by experienced uncertainty concerning the formal rules related to the routines of patient records. Record routines show a high degree of evaluation of personal emotions and experiences together with a fear of revealing too much information about a patient. On the other hand, there is a substantial distinction in how different therapists handle their feelings of conflict related to medical records. The study presents two different possible ways of handling such conflicts. One group of therapists try to reshape the medical journal to make it better adjusted to their personal therapeutic identity. When that becomes impossible they express a feeling of something being lost. In the second group the therapists work harder with those parts in patient record routines that are causing them problems. This results in a feeling that something valuable is being added to their therapeutic identity.